Ansvarstagande kapitalism?

En ny ansvarstagande kapitalism önskar sig Klas Eklund i dagens DN-debatt.


Den bör enligt honom se ut som följer:

• Företagen måste ta ett utökat samhällsansvar. Ska de förtjäna vårt förtroende måste de visa att de är goda samhällsmedborgare. När marknadsekonomin segrat måste segraren ta ansvar; eller som Pippi och Bamse säger: ”Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll”. Ett bra företag strävar inte bara efter aktieägarvärde utan gör det också möjligt för de anställda att förkovras och utvecklas; det tar ansvar för sin sociala närmiljö, skapar nya instegsjobb, driver på teknisk utveckling, energieffektivisering och långsiktigt miljöarbete.

• Banker spelar en samhällsnyttig roll genom att omvandla sparande till investeringar, förse växande företag med kapital och förvalta sparmedel. Men runt millennieskiftet blev en alltför stor del av den finansiella verksamheten i de anglosaxiska länderna spekulativ. Sverige är här betydligt mer robust. Men kapitalbuffertarna måste ändå öka, och penningpolitiken ta större ansvar för den finansiella stabiliteten. Någon återgång till hårda nationella regleringar och kapitalprotektionism är dock varken önskvärd eller möjlig. Länder på olika utvecklingsnivå kan få ömsesidigt utbyte av att handla med kapital och investera över gränserna.

• Hög ungdomsarbetslöshet är det enskilt farligaste hotet mot sammanhållningen, i Sverige och flera andra länder. Trösklarna till arbetsmarknaden är för höga. För att minska utanförskap och permanent arbetslöshet måste det bli enklare att komma in på arbetsmarknaden. Ingångslönerna måste vara lägre, diskriminering bekämpas, lärlingsjobb tillskapas och skolan bli bättre på att förbereda eleverna inför praktiska arbetsuppgifter. En viktig uppgift är att förena rörlighet med trygghet – ”flexicurity”, som det kallas i den internationella debatten.

• Nya konkurrenter stormar fram på världsmarknaden i en skala som aldrig förut. Kina och Indien utmanar de gamla industriländerna med alltmer sofistikerade produkter och tjänster. Alltfler jobb – även sådana som kräver avancerade kunskaper och hög utbildning – kommer att kunna flyttas ut ur landet. För att nå full sysselsättning behöver vi därför gå på två ben. Vi måste vara bra på spetskompetens, kunskapsspridning och innovation – men vi måste också ge utrymme för enklare tjänstejobb som inte kan flyttas. Röntgenläkaren kan sitta i Bangalore och göra diagnoser på en patient i Lund. Men den sköterska som ska behandla liggsår och vända den gamla måste finnas på plats.

• En stor del av de framtida jobben kommer att finnas i vård och omsorg. Här krävs fler anställda eftersom befolkningen åldras och blir mer vårdkrävande. Relativt sett blir dock den typen av tjänster allt dyrare eftersom det är lättare att ersätta människor med maskiner i tillverkningsindustrin än att göra det inom omsorgen. Fortsatt stigande kostnader kräver nytänkande, konkurrens och effektivitet även inom välfärdssektorn. Någon återgång till offentliga monopol är därför omöjlig. Däremot krävs att upphandling och kvalitetskontroll måste bli mycket bättre. Vi måste utveckla nya samverkansformer mellan privata företag och offentlig finansiering.

• Miljövänlig teknik måste stimuleras för att minska belastningen på vår planet. Det mest effektiva medlet är att ändra priser och belöningssystem så att det lönar sig att agera grönt, både för företag och för hushåll. Det ska löna sig att utveckla ny teknik, och det ska vara billigt att konsumera grönt. Men det ska vara dyrt att smutsa ned, använda fossila bränslen och att konsumera varor och tjänster som skadar miljön. Mätmetoder och mål bör läggas om. De traditionella nationalräkenskaperna, inklusive BNP-begreppet, är omoderna och härrör från en tid då produktionen mättes i ton och hektoliter. De tar inte hänsyn till humankapital och naturkapital. Sverige bör gå i spetsen för att utveckla nya analytiska metoder såsom grön BNP – precis som vi gjorde under ”Kapitalism 2.0”, då vi var ledande i att utveckla den tidens moderna analysinstrument.

Jag noterar att dagens regering är oerhört långt ifrån det här tänket, och tankarna är intressanta.

Även om man som aktiv vänsterpartist i tid och otid blir beskylld för att vara "sovjetälskande nordkoreahyllande kommunist", så är jag inte emot företag som tänker etiskt och tar ansvar. Det är bara synd att de är så få, men inte särskilt konstigt däremot, eftersom företags uppgift oftast är att tjäna pengar till ägarna.

Som den nye vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt skriver i sin blogg idag, så är det uppenbart att den privata och avreglerade marknaden inte kan lösa det här, utan att det behövs vänstertänkande. Det har vi sett för många exempel på vad det gäller skattefinansierade företag som rymmer ut ur landet med sina inkomster, för att slippa skatt.

Det räcker bara att gå till den mest säljande mobiltelefonen i det här landet, och sannolikt världen just nu, och konstatera att de använder sig av barnarbete, direkt eller indirekt. Varför? Jo även om Apple i sig har en policy som säger att de inte vill att barn ska göra deras produkter, så läggs tillverkningen ut på underleverantörer långt från Apples huvudkontor, vilket gör det svårt att kontrollera hur eventuella policies följs. Tillverkningen läggs i länder med bristande lagstiftning och insyn. För att få ner kostnaderna, något som i sig är rätt naturligt för den som vill göra vinst.

Det behövs alltså inte fler näringslivstänkare i politiken, inte fler pr-byråer som förklarar politiken på ett sätt som har mer gemensamt med Nordkorea än vad vänsterpartiet någonsin haft och definitivt inte mer dålig vård.

Det behövs egentligen bara lite mer omtanke och förändrade tankar kring vad det svenska samhället kan göra för att påverka med sin del av miljarder kronor, för att det ska bli bättre.

Jonas Sjöstedt lyfter fram vad som är lösningen:

Pensionskapitalet som dominerar börsen ska användas etiskt och investeras i ansvarsfulla företag och klimatmässigt hållbara investeringar. Finanssektorn måste regleras genom en rad åtgärder. Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten måste bygga på utbildning och investeringar, inte på allmänna subsidier till företagen som regeringen gör. Vi måste satsa mer på att omsätta innovation och forskning på utvecklade produkter. Vård och omsorg måste få kosta mer framöver, det krävs istället för plågsamma privatiseringsexperiment. Klimatfrågan måste vägas in fullt ut i den ekonomiska politiken och varje budgetförslag måste bedömas utifrån klimatperspektiv.

Det behövs ärligt talat inte vara mycket svårare för att staka ut vad man ska börja med och det ger möjlighet till ett jämlikare samhälle med mindre kriminalitet med färre konsekvenser för samhället. För vem tror på allvar att bra barnkultur är något som går att tjäna tillräckligt snabba pengar på?

media ab ab svd svd dn dn hd gp gp nsk skd exp kvp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!