Jag är kluven

Jag skrev tidigare om att det var ett brett politiskt stöd för flygförbudszonen i Libyen, som alla partier i riksdagen var för, trots att bland annat mitt eget Vänsterpartiet hade många individer som var emot det beslutet.

Idag verkar det ha tagits ett beslut om en utökad och fortsatt insats i Libyen, som allianspartierna och miljöpartiet  har kommit överens om. Däremot är Vänsterpartiet emot den insatsen.

Själv är jag, trots att jag är Vänstpartist, kluven till insatsen och har svårt att känna att jag varken är för- eller emot den.

Likaväl som att jag fortfarande själv i princip är pacifist (och inte gjort militärtjänsten som en konsekvens av det) och emot t ex Sveriges närvaro i Afghanistan, likaväl har jag svårt att se hur Libyerna skulle klara sig själva om den militära hjälpen nu hade uteblivit, och jag tycker inte att man lämnar ett land åt sitt eget öde, där en revolt mot en diktatur har startat och kommit en bit på vägen.

Dessutom så vill socialdemokraterna skicka svensk militär till fler länder. Jag hade onekligen föredragit mer humanitär hjälp, framför militär hjälp, eftersom den alltid behövs där det finns krig, oavsett vilka som strider. Men frågan är vad man ska göra när man läser om hur kvinnliga syrier flyr från utsatt stad?

Jag vet inte hur det hela kommer att påverka opinionen, om ens något, men det är skönt att se att de rödgröna partierna fortsatt är störst och att regeringen fortsätter att lida några få förluster i ett antal viktiga frågor.

media ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn gp gp gp gp gp dag dag dag hd hd hd hd hd hd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!