Borde inte samma resonemang gälla andra droger också?

I förrgår skrev jag i Vad var det jag sa? om hur utförsäljningen av Apoteken i Sverige fick de negativa bieffekter som det varnats för, och som Danmark nu försöker reglera bort via lagar, det blev mer försäljning av mediciner som kan ge skador och beroende och de används även vid självmordsförsök och dåligt mående.

Många argumenterar mot det via att problemet är att unga kvinnor mår dåligt, och det kan jag till stora delar hålla med om.

Samtidigt så har vi lägre skatter än någonsin och någonstans måste det betalas, via exempelvis mindre möjlighet för unga till psykiatrisk hjälp.

Många av resonemangen och argumenten, om att det är måendet och inte de lättillgängliga medicinerna som är problemet, är de samma som i dagens ledarsida i Skånska Dagbladet:

Röster har höjts för ett förbud för personer under arton att köpa receptfria läkemedel. Regeringen och socialminister Göran Hägglunds entydiga nej till ett sådant förslag är positivt. Det är knappast tillgången till medicinen som är huvudproblemet, eller ens bör vara huvudfrågan. Att unga kvinnor får allt sämre psykisk hälsa har inget med tillgången på Alvedon att göra: problemet blir inte mindre om det är en mer traditionell metod som används vid dessa sätt att påkalla uppmärksamhet och be om hjälp från vuxenvärlden: tvärtom är ett förbud av symtomet snarare än att tackla sjukdomen ett sätt att sopa problemet under mattan. 

Däremot antyder överanvändningens natur att ungdomar och förmodligen även övriga som köper receptfria värktabletter inte har klart för sig vilka biverkningar de har: att överanvändning av värktabletter ger huvudvärk som biverkning kan inte vara välkänt. Vem vill överanvända en medicin som orsakar problemet du vill medicinera mot?
Frågan som bör ställas är hur stort ansvar staten och individuella försäljare har för att få ut denna information och hur detta kan genomföras på bästa sätt, för att få missbruket och missförstånden att upphöra. Allt annat är en felprioritering.

Exakt det som står ovan går att använda mot både alkohol och tobak, och varför inte även mot narkotika och övriga beroendeframkallande substanser.

Konstigt nog så hör vi, åtminstone från etablissemanget i form av politiker och journalister, oerhört sällan om att vi ska ändra åldersgränser på de grupperna av "varor".

På många sätt är engelskans ord "drug" betydligt bättre, med distinktionen "illegal drug", som visar att det är på många sätt en gemensam grupp av varor och substanser, som rätt använt kan ha sin rättmätiga existens men annars vara direkt farligt.

Det finns ingen anledning att inte ha åldersgränser av samma typ som man har på tobak eller alkohol när det handlar om uppenbart skadliga och lättmissbrukade produkter.

Annars kan vi väl lika gärna släppa allt annat fritt också eller varför inte låta bli att ha åldersgränser för körkort och bilkörning? Riskerna med det utgår jag ifrån att ni tycker går att informera bort...

Att det inte fungerar som påstods och många trodde på visas tydligt av att många butiker bryter mot lagen och att det är en varning inför att släppa alkoholen fri i vanliga butiker och för att dra tillbaka medicinerna där de hör hemma, i specialbutiker typ renodlade Apotek.

Mer media svd svd svd svd svd svd svd dn dn smp gp gp dag hd hd exp ab

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!