Äntligen någon som förstått!

Vad skönt att få läsa att någon kommit fram med ett betydligt bättre förslag än Fas3 och något som är bättre än tidigare socialdemokratiska förslag, i det stockholmska oppositionsborgarrådet Karin Wanngårds förslag till lösning för långtidsarbetslösa, som hon beskriver i Praktik bör kunna likna ett vanligt arbete.

Utöver de sedvanliga och vettiga utbildningarna så föreslår hon även följande:

Även i framtiden kommer det att behövas praktik och företag som tar emot arbetslösa för att de ska kunna visa vad de går för. Men vi kan ställa högre krav på de företag som får skattemedel, så att de går till seriösa aktörer, inte till dem som vill få fördelar gentemot sina konkurrenter genom att lura systemet. Genom att höja kraven kan vi omfördela resurserna så att de seriösa aktörerna får en högre ersättning för sin insats.

I dag finns det en paradox i arbetsmarknadspolitiken. Å ena sidan får inte arbetslösa göra arbetsuppgifter som allt för mycket liknar ett vanligt jobb. Det tränger bort reguljära jobb, det snedvrider konkurrensen med andra företag och det gör att människor inte får betalt trots att de arbetar. Å andra sidan ökar chansen att få anställning – på samma företag eller på något annat – ju mer upplägget och innehållet i praktiken liknar ett vanligt jobb.

Jag vill att Stockholm ska gå före även här med en försöksverksamhet. Mildra eller ta bort bestämmelserna om att praktik inte får likna ett vanligt arbete. Men skärp bestämmelserna så att enskilda arbetsgivare inte kan utnyttja detta och sätta det i system; till exempel genom att begränsa eller helt ta bort möjligheten att ta in en ny praktikant efter att den tidigare har slutat. Det skulle minska möjligheten att missbruka olika offentliga jobbsatsningar och istället ge incitament att erbjuda vanlig anställning efter att praktiken avslutats.

Det skulle gynna de företag som verkligen vill expandera eller som bara vill ge ett ärligt bidrag till att någon medmänniska får bättre fotfäste på arbetsmarknaden. Det är dags att ge tillbaka människor värdighet och att sluta dela ut Stockholmarnas pengar till dem som skor sig på de arbetslösa.

Jag vet att många inom vänstern, både sossar och vänsterpartister, är allergiska mot att ge företag bidrag eller lättnader i arbetsgivaravgifterna och dylikt. Men jag tycker man kan göra det också, exempelvis under ett halvår, för att få lära upp en ny person.

Men att, i paritet med vad som föreslås ovan, man är stenhård med att den som inte anställer någon som gjort praktik som helt eller delvis bekostats med skattemedel på minsta lilla sätt, ska ha oerhört svårt att få någon i praktik på samma sätt igen.

Märkligt nog så har det här landet, i synnerhet under alliansregeringen, utvecklats till ett land där privatpersoner har oerhört svårt att få de pengar de behöver för att klara sig vid sjukdom eller arbetslöshet, samtidigt som företag kan bygga stora vinster på samma skattepengar och samtidigt välja att inte beskatta dem alls i landet de verkar...

Det priset ska vi inte betala, även om många verkar vilja ha en riktigt fattig underklass som jobbar för pengar som inte går att leva på...


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!