Vad var det vi sa?

I Andra modeller ger fler jobb än jobbskatteavdraget, lyfter två av landets främst skatteforskare fram att jobbskatteavdraget och en utökning av den inte ger fler jobb eller ger mer drivkraft för att välja att jobba istället för att gå på bidrag. Något alla till vänster i politiken redan förstått...

Men deras analys visar att det inte längre är säkert att avdraget leder till ett ökat arbetsutbud, då den ökande nettoinkomsten riskerar leda till att individer i högre grad prioriterar att vara lediga. Båda anser också att jobbskatteavdraget har en konstruktion som gör det komplicerat för många löntagare att förstå hur det fungerar och som därför gör att de inte ändrar sitt beteende.

...

Hansson menar att avdraget i dag inte skapar tillräckligt tydliga incitament för dem med högre inkomster att jobba mer. För att undvika höjda marginalskatter skulle jobbskatteavdraget kunna riktas till grupper som är överrepresenterade i utanförskap och där tillhörigheten till den gruppen inte går att påverka genom förändrat beteende.

Exempelvis skulle avdraget kunna ges till ensamstående föräldrar med hemmavarande barn, eller till långtidsarbetslösa och invandrare. Vidare anser Hansson att ett riktat jobbskatteavdrag borde kombineras med avskaffande av värnskatten samt sänkt kapitalinkomstskatt. Det sistnämnda skulle stärka det direkta familjeägandet i svenska företag – den typ av ansvarstagande folkhemskapitalism som varit en bärande del i svensk ekonomisk historia.

 

I GP lyfter Lars Ohly och Jesper Odelberg fram att Låta ROT-avdraget gå till ökad tillgänglighet för de med funktionsnedsättningar.

Två bra artiklar som båda två ger något vettigt av skatteförändringar: En prioritering på utsatta grupper som behöver stöd framför att gynna dem som redan har det så bra ställt att de mer än väl klarar sig.


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!