Illavarslande över demokratins framtid

Jag tycker verkligen det är illavarslande att demokrati inte är så viktigt för dagens unga och att de kan tänka sig inte bara att sälja sin röst, utan även att låta Sverige styras av en stark diktator.

Hur kan detta komma sig? En möjlighet är den hypotes som min 16-åriga dotter lade fram:

– Alla pratar så mycket om hur bra det går ekonomiskt för Kina och hur bra de har det, och ingen talar om fattigdomen och förtrycket på landsbygden, så de kanske får intrycket att diktatur inte är så farligt.

Kanske det. Det är viktigt att notera att denna grupp unga inte är extremister utan kommer från alla politiska partiers sympatisörer. De har jobb och grundläggande utbildning i ungefär samma utsträckning som andra och samma grad av förtroende för institutioner som kyrka, universitet och försvar och olika typer av organisationer. De är varken mer eller mindre villiga att vara aktiva i olika former av protester och demonstrationer.

Exakt vad orsakerna är vet vi inte. Men låt mig spekulera i några möjligheter. 
Man kan till en början undra vilken demokratilära den yngre generationen fått sig till livs i grundskola och gymnasium? En historielös, mekanisk syn på demokratin (och marknadsekonomin) som inte tar upp dess normativa grundvalar, antagligen. Man måste då fråga sig vem som har utbildat dagens lärare i samhällskunskap och historia att servera en sådan demokratisyn. Det är bara att konstatera att vi på universitet, speciellt inom statsvetenskap, som utbildar de blivande lärarna i historia och samhällsvetenskap i så fall bär ett tungt ansvar.

Vi kan också notera att den här gruppen unga har betydligt lägre förtroende för politiska partier och politiker och att de läser dagstidningar och ser nyheter på tv i betydligt mindre utsträckning än andra. I stället får de sin information främst från twitter och facebook.

De politiska partierna från vänster till höger verkar alltså också ha misslyckats. Avsaknaden av politisk debatt baserad på tydliga ideologiska skillnader, där socialdemokratin talat om skattelättnader och högern fått utrymme att bli arbetarparti, kanske sänt budskapet att valet mellan partier inte spelar någon roll. 
Också tv och dagspressen, som ska informera medborgarna för att demokratin ska fungera, verkar ha misslyckats att nå dessa unga medborgare. Hur ser journalisterna och redaktörerna på sitt ansvar?

Jag kan inte säga mer säkert än vad forskningsledaren med dotter i citatet ovan säger, men jag hoppas på ett uppvaknande, inte minst av den allt mer världsfrånvände skolministern.

Vad jag däremot tror om det hela är att ett samhälle där demokratins grunder sällan diskuteras och där man, som hans dotter är inne på, hela tiden prioriterar ekonomisk vinst och personlig vinning framför rättvisa, jämställdhet, demokrati och jämlikhet aldrig kommer att ha demokrati som något uttalat viktigt.

Varför skulle man inte sälja sin röst där pengar är viktigare och där det är svårt att få fasta jobb till löner som går att leva på, samtidigt som man mer och mer definieras som individ utifrån vad man äger?

Att det inte heller finns tydliga ideologiska skillnader mellan partierna tror jag också spelar roll. Det ser jag däremot som mer svårlösligt, för de partier som försöker bryta av mot den normen får helt enkelt för få röster för att kunna spela roll.

Det är alltså ingen som helst slump att ett parti som sd, som i tiden ligger så nära nazismen ideologiskt får så många röster som de får bland unga.

Det absolut enda goda jag kan se av allt det här är att det bör komma en vänsterideologisk sväng, främst bland unga, inom ett antal år, för att man tröttnar på orättvisorna om man inte tillhör de grupper som är prioriterade.

media svd ab hd gp gp gp gp hd hd exp exp exp dag dag dag dn dn dn skd smp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!