Lappugglan är landets största uggla och försvinner mer och mer på grund av skogsbrukets förändringar.
Slagugglan är inte så vanlig mer än i norra delarna av Sverige, utöver de allra nordligaste delarna.
Berguven är en av arterna som är på väg tillbaka i Sverige med stormsteg, tack vare förbud mot bland annat DDT. (Den sämsta bilden i bloggen, men det var verkligen den enda bilden som alls fungerade i fukten och regnet vid vårt besök)
Precis som Berguven så är Pilgrimsfalken med en uppåtgående trend, om än rätt långsam, även här beroende på minskningar vad det gäller miljögifterna.
Den vita storken är en fågel som efter flera årtiondens frånvaro från Sverige faktiskt är tillbaka i åtminstone Skåne sen ett antal år tillbaka. Men den finns fortfarande i få häckande exemplar, men är utanför Sverige inte ovanlig.
Japanska tranor är, som sig bör med tanke på namnet, ingen fågel som finns i Sverige alls. Den har varit vanlig i Japan, men är sen länge på tillbaka gång i Japan, bland annat på grund av stora dammbyggen, som förstör våtmarkerna de häckar i.
Eremitibisen finns numera bara i två olika populationer och är akut hotad. Den har minskat i antal på grund miljögifter och antagligen jakt.
Första inlägget till Nordens Ark-besöket
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar