När ska ni ta ert ansvar för grunden ni har lagt?

För er som inte läser bloggen regelbundet så finns det ett långt inlägg från igår om händelserna i Norge, Alla visa män - Rensa er egen häck, om hur många har åsikter som ger en grogrund för hatet att gå vidare och utvecklas.


Även om all utveckling av högerextrema, rasistiska, nationella och nazistiska åsikter är av ondo, så leder inte allt så här långt. Men det behövs alltid en bred grund för att ge ett fåtal anledningar att ta till våld, även om det gudskelov är sällan det sker så här ofta.


Jag förstår verkligen att det skapar problem för många av de människor som haft och uttryckt exakt samma åsikter som attentatsmannen. Det går att se med vilken desperation många av de sd-anknytna bloggarna och skribenterna, ja till och med även hos skribenter på dagstidningar, som Gudmundson, hur de försöker skyla över att de rör sig i samma marker som attentatsmannen visar sig ha gjort innan attentatet, som idag i Grannarna ser om varandras hus:

Mycket är ännu oklart när det gäller frågan om vad som fick Anders Behring Breivik att begå fredagens terrorattentat. Att döma av hans egna skriverier på internet har han rört sig i en rasistisk miljö där man där man betraktar demokratiskt valda företrädare som landsförrädare.

Även om Gudmundson själv, mig veterligen, inte rör sig i den typen av kretsar, så är hans teorier populära bland foliehattskonspiratörerna, vilket är något som borde mana till eftertanke, eftersom man offentlig skribent på en av landets största tidningar borde tänka sig för mer än vad jag upplever att han gör. (Sen är det alltid oerhört märkligt med människor som försöker försvara frihet och öppenhet, men inte kan hantera den själv, utan väljer att polisanmäla satirisk seriekonst...)


När jag igår påpekade det hos landets största blogg för rasister, politiskt inkorrekt (en blogg som är ohyggligt sd-politiskt korrekta), så blev jag, trots att jag uttrycker mig väldigt väl, direkt avstängd från att få kommentera mer. Frågan är om jag ska göra som de rasister här som inte uttrycker sig väl, klaga på att de inte är för yttrandefrihet, när de får kommentarer som inte håller med?


Mest beklämmande är, som man bland annat kan se bland deras kommentarer som släpps igenom, de som hävdar att det här dådet också är invandringens fel. För utan den skulle naturligtvis inte attentatet i Oslo ägt rum.


Med samma retorik kan man naturligtvis ge skulden åt alla som någonsin haft en rasistisk tanke, inte minst partier som sd och fp i Norge. Utan få-frågepartier, eller snarare en-svarspartier (allt är invandringens fel), så hade en händelse som den här inte inträffat.


Utan människor som är tysta och indirekt ger de åsikterna rätt, så hade det inte hänt, utan journalister, skribenter, samhällsdebattörer, politiker och vanliga personer som anammar större eller mindre delar av de här partiernas åsikter, som ger ett godkännande av tankarna som drivit mördaren, så hade det aldrig hänt.


Är det inte dags för hela samhället att inse sin egen skuld i att vi nu har fått ett klimat som tillåter mer hets mot människor vars enda brott är att det står på den politiska vänstra sidan eller är invandrare och försöka skapa ett helt annat klimat?

Resultatet ser vi nu, ett av de värsta medvetna massmord som gjorts av en person vars retorik går att hitta på valfri sida på internet, där det finns människor som resonerar som sd gör.

Det finns fortfarande några få vettiga kommentatorer, som säger det de alltid ha sagt, oavsett vem som begått dumheter.

Jan Guillou är en sån, senast i Om galningen hetat Ali så hade inte våra politiker varit så sansade:

Under de första timmarna var terroristexperter uppe och hoppade i både Sverige och Norge och de kommentatorer i morgonpress som måste avleverera sina samtidsdomar sågott som omedelbart vältrade sig i förhastade slutsatser, som kunde läsas först nästa dag då de var överspelade. Dagens Nyheters politiske kommentator menade att Norge nu fick skylla sig självt. Attacken ”borde inte ha kommit som en chock” eftersom ”Norge har avstått från att införa delar av den skärpta (terror)lagstiftning som införts i EU” och detta skulle nu bli ”en dyrköpt väckarklocka för det norska samhället” (DN 23 juli).

Så skulle det ha låtit överallt om terroristattacken haft en islamistisk bakgrund. Vi har varit för slappa. Terroristlagstiftningen måste skärpas. Avlyssningen intensifieras, utlänningskontrollen skärpas, invandringspolitiken bli mer sverigedemokratisk, det norska samhället har nu förlorat sin oskuld, Skandinavien kommer aldrig mer att bli detsamma och så vidare.

 

Men i stället blev det tyst. Därför att gärningsmannen visade sig vara icke en islamistisk galning, som självsprängaren i Stockholm, utan en galning som hörde hemma politiskt bland sverigedemokrater och fremskrittspartister, en man som beslutat göra någonting för att rädda sitt land från den pågående smygislamiseringen, massinvandringen och kulturförfallet. Dessutom var han blond och blåögd, mer än tio år medlem i Fremskrittspartiet och lystrade till ett ordentligt norskt namn.

Alltså var det som om Norge drabbats av en omfattande tågolycka och den politiska upphetsningen lade sig stilla ner och dog som en kvällsbris.

...

Det var alltså inte det norska samhällets fel att Anders Behring Breivik massmördade unga socialdemokrater på Utøya. Han hade lika gärna kunnat heta Anders Bredvik och massmördat SSU:are på Bommersvik. Terroristattacken kan inte förklaras med för släpphänt terroristlagstiftning eller för lite telefonavlyssning och för få inskränkningar i muslimska medborgares mänskliga rättigheter.

Det är bra och sansade slutsatser, just nu framförda av de flesta politiker. Men om galningen hetat Ali Hassan Al Bakr och sagt sig bedriva heligt krig i Guds namn?

Då hade inte våra politiker och borgerliga ledarskribenter varit lika sansade. Därför att det snart tioåriga ”kriget mot terrorismen” förgiftat våra sinnen. Och därför att sverigedemokrater och fremskrittspartister och för att inte tala om dansk folkepartister fått segla alltför bekvämt i kölvattnet på det ideologiska slagskepp som kallas kriget mot terrorismen.

 

Om vi tydligare kunde se vad denna gigantiska ideologiska kampanj gjort, och fortfarande gör, med vår västerländska demokrati, detta hot som är oändligt mycket större än enstaka terroristattacker, och om vi nu kan börja ta den diskussionen på allvar – så blir både Norge och Sverige bättre land att bo i.

Med Guillous ord på näthinnan så undrar man onekligen varför så lite intresse har riktats mot de högerextrema grupperna och individerna?

En annan lysande skribent är Expressen skribenten Ann-Charlotte Mateus, i Anders - en av oss:

Terrorism. Den sverigedemokratiska riksdagsmannen Kent Ekeroth får illustrera försöken att få saker och ting att passa in. Hans första­ tweet efter explosionen i Oslo löd: "Någon som vågar sig på en gissning vem som ligger bakom bomberna i Norge?" Han verkar­ vara på gott humör, lägger in "haha":n och en smiley ­i sina följande tweets.

...

Senare, när massmördarens identitet har blivit känd (och det inte längre är aktuellt att "göra en politisk sak" av dåden) twittrar Ekeroth: "När jag via sms i utlandet fick höra om bomben undrade jag vem som låg bakom det hela. Det var en jävla galning."
Kent Ekeroth upprepar sedan att terroristen är "en galning" och "sjuk". Lite senare börjar han sprida en länk med rub­riken: "Islamister orsakade den överväldigande majoriteten av terrordödsfall i Europa under det senaste decenniet".
Man behövde inte vara muslim­hatare, som Eneroth, för att tro att militanta islamister låg bakom dåden. Det finns ett skäl till att så många generaler har försökt utkämpa nya krig med det föregående krigets urmodiga vapen och strategier. Vi väntar oss det väntade, inte det oväntade.
Kent Ekeroth är inte heller ensam om att överge politiskt och kollektivistiskt språkbruk och övergå till individuellt och psykologiskt, när han får veta att gärningsmannen är norrman. "Galning", "vansinnesdåd", "ensamvarg" och "tragedi" var mycket vanligare ord i går, än "terrorist", "terrordåd" och "extremism".
Om Anders Behring Breivik visar sig vara skyldig, och utan medhjälpare, kommer det bli frestande att börja kalla honom ensamvarg, en särling, och ge honom en psykiatrisk diagnos. Han kan bli en sorts norsk motsvarighet till den misstänkte svenske seriemördaren Peter Mangs.
Den strategin har sina för­delar. Genom att använda medikalisering kan samhället slå sig till ro med slutsatsen att "ensamvargen" är en sjuk ö i en frisk kultur, inte ett symptom på problematiska drag i själva kulturen. Samtidigt är det en medmänsklig, civiliserande strategi. Vi medikaliserar hellre än att avfärda människor som onda och omänskliga. Vi försöker förstå och inkludera, inte avhumanisera och bannlysa.
Så länge brottslingen är en av oss.
Problemet som uppstår i en globaliserad värld, i ett multikulturellt samhälle, är att majoritetskulturen är mycket mindre benägen att använda den empatiska, inkluderande, psykologiserande verktygslådan när gärningsmannen har Främlingens attribut. Om en främling begår vedervärdiga dåd blir målet i stället att framhäva skillnaderna mellan Oss och Främlingen. Eller snarare mellan Oss och Dem - för han ingår ju i en Kultur som förklarar hans beteende hur elegant som helst.
Och så växer glipan mellan oss och dem, och i glipan växer rasisterna till sig i kraft och ilska.

Det är ju tyvärr som Marteus skriver, så det är. Vi försöker att begripliggöra vår omvärld. Om det inte är människor som är radikalt annorlunda än oss som är terrorister, så att vi ser direkt att de inte är som vi, så försöker vi göra dem till något annat vi inte heller är, ensamma galningar.

En tredje och bra skribent är Lisa Bjurvald i Åsikterna är identiska med sd:s:

Anders Behring Breivik är ingen nynazist. Terrordådet i Norge måste bli en varningssignal om den allt mer rumsrena islamofobin, skriver Lisa Bjurwald.

Dagarna efter terrorattacker likt de som drabbat Norge är fyllda av spekulationer. Många av dem kan visa sig vara felaktiga. En högerextrem gärningsman utesluter inte islamistiska kopplingar, då vissa vit makt-aktivister och jihadister ser en gemensam fiende i ”etablissemanget”. Att individer har rört sig mellan de på ytan så paradoxalt motsatta lägren bekräftas av Säpo.
Men om bara hälften av det vi i nuläget vet om den misstänkte mördaren visar sig vara sant, har vi skådat den slutgiltiga konsekvensen av den intoleranta retorik som infiltrerat Europa.

Webbsajten Document.no har publicerat alla kommentarer skrivna av den misstänkte gärningsmannen, 32-årige Anders Behring Breivik. Hans retorik är helt i linje med den paneuropeiska och alltmer rumsrena antimuslimska rörelsen. Muslimer anklagas för att bedriva demografisk krigföring (att med flit föda så många icke-ariska barn som möjligt för att ta över kontinenten). Konspirationsteorier om ”islamisering” av Europa trängs med jämställandet av muslimer, nazister och marxister som anhängare av ”hatideologier”. Det framgår snart att den misstänkte massmördarens åsikter är identiska med dem hos ledande sverigedemokrater, inte extrema nynazister. Kent Ekeroth, SD:s internationelle sekreterare samt riksdagsman, är en av de som liknat religionen islam vid just en hatideologi.

”Norge och Sverige är bland världens mest repressiva pressregimer (presscensur) när det kommer till en kritisk syn på islamisering och multikulturalism”, skriver Behring Breivik på Document.no.
I den konservativa svenska kultursfären drivs samma linje. Den finns en uppenbar strävan efter att utestänga debattörer från det offentliga samtalet, tror tidskriften Axess, som under årets Almedalsvecka anordnade SD-flörtande seminarier som fick Sverigedemokrater att jubla. Äntligen började etablissemanget gå på deras linje om mångkulturen!
Men i fallet Norge är kopplingen mellan retorik och samhällsklimat belagd. Europarådets kommission mot rasism och intolerans (ECRI) har funnit rasistiska övertoner i den norska politiska debatten såväl som sammankopplingar mellan muslimer och terrorism, och stereotypiseringar av personer med muslimsk bakgrund.

...

Bilden av en blond norrman komplicerar
I Storbritannien har flera etniska britter planerat fasansfulla terrordåd de senaste åren. Ändå, menar brittiska rasismexperter, har hotet från den enskilde terroristen, ofta med kopplingar till vit makt-rörelsen, fått stå tillbaka för ett snävt fokus på muslimska extremister. I rapporteringen kring dåden i Norge blev det tydligt hur våra egna terrorexperter missar denna typ av gärningsman – trots att exempelvis skytten i Malmö borde skickat larmsignaler om att det inte bara är Al-Qaida som utgör ett hot.”Ingen ska skrämma oss från att vara Norge”, sade statsminister Stoltenberg i ett känsloladdat tal. Men när ”ingen” – den ansiktslöse, främmande barbaren – visar sig vara en blond norrman blir fiendebilden mer komplicerad. När en galnings svar på politikers utmålande av mångkulturen som ett hot mot nationen resulterar i krig mot oskyldiga, är tiden kommen att vända blickarna inåt i självrannsakan. Politiskt ansvarstagande måste bli ledorden i kampen för att skydda den europeiska demokratin mot inre fiender – oavsett om dessa tillber Gud, Allah eller Jahve.

Det är illavarslande att så många tycks, indirekt, falla för sd-retoriken och utgå automatiskt från att deras retorik stämmer, trots att det flera gånger om är bevisat att terrorn inom EU från islamister är liten. När är det dags för övriga politiker och skribenter att vakna till liv och ta ansvar för vad som sägs och svara emot, istället för att indirekt klappa rasisternas ryggar?

Som så ofta när extremister tar till övervåld så slår det tillbaka mot det de säger sig eftersträva. Här verkar det som om Stoltenberg har goda möjligheter att bli landsfader och jag har sett flera sd-kommentatorerna hävda att risken finns att deras arbete spolieras, trots att samma personer sagt samma saker som den norske attentatsmannen.

Det finns en direkt parallell till nazismen, vars illdåd mot judarna tydligt påverkade och snabbade på bildandet av staten Israel.

En annan bra artikel är Attentatet liknar inget annat, som jämför de olika attentat som genomförts och konstaterar att kända händelser som den i Columbine, där 14 dödades bleknar i jämförelse med den här där över 90 så  här långt har dött.

Den enda jämförbara är Oklahomabombaren, som dödade 168 personer, men som enbart gjorde det via en bilbomb.

Det mest intressanta är dock inte att jämföra antalet döda, utan snarare mördarnas personligheter, som sammanfaller:

Personerna påminner om varandra genom att vara politiskt fokuserade och samtidigt ha en störd besatthet vid sin egen mission. Det här tycks vara första gången som de faktorerna samverkat i Norge, sägerAlan Lipman.

Gemensamt för gärningsmännen är att de byggt en egen verklighetbild, i opposition mot en samhällsideologi eller de styrande. Inte sällan inspireras de av högerextrema ideologier. 

Den kvarstående frågan är med andra ord fortfarande vad man gör åt det hat som ger den här typen av människor motiv att gå vidare?

De unga männens hat måste diskuteras och det är ingen slump att de är extremistpartiernas kärntrupper, som i fallet med sd. Frågan är hur man Identifierar de ensamma farliga männen? Anna-Lena Lodenius skriver bra om det i dagens DN:

Den första och självklara reaktionen efter nyheten om bombattentatet i Oslo och dödsskjutningarna på Utøya var att det handlade om ett islamistiskt dåd. Detta gällde inte bara Sverigedemokraternas internationelle talesperson Kent Ekeroth (som senare tillrättavisats av sin partiledning), även om hans klumpiga uttalanden snabbt hamnade i blickfånget. När det sedan visade sig att den misstänkte gärningsmannen är av norsk härkomst och snarare har högerextremistiska åsikter väckte det viss förvåning.

Man kan fråga sig varför. Terrorister kan agera utifrån många olika grundvärderingar, det har förekommit dåd som utförts av bland andra anarkister, vänster- och högerextremister, nationalister samt islamister, för att nämna de vanligast före­kommande ideologierna. Den svenska regeringen har helt korrekt anlagt ett brett perspektiv i förberedelserna för att ta fram handlingsplaner för bekämpning av politiskt våld.

Hade det varit en islamistisk gärningsman hade vi nog utgått ifrån att han agerade som ombud för någon slags organisation. När det visar sig vara en norskfödd gärningsman tror vi snarare på att han agerat helt ensam. Grunden för dessa antaganden är vag, även islamister borde kunna agera självständigt och än så länge saknar vi kunskap om de nätverk som den norske attentatsmannen kan tänkas ha haft. Alla tankar kring hans motiv blir spekulationer. Men om vi nu trots allt vågar oss på några gissningar finns det några saker som man kan ta fasta på:

Ensamma män som upplever sig på kant med tillvaron, inte minst de som också är arbetslösa och/eller lågutbildade, förefaller extra utsatta i vår globala tid. En del av dessa, självklart inte mer än en minoritet, utvecklar ett hat mot samhället. Detta kan manifesteras på olika sätt. Framför allt unga män toppar brottsstatistiken. De hänfaller oftare till missbruk och utvecklande av olika asociala beteenden. 

Ett annat faktum är att de röstar på högerextremistiska partier i högre grad än andra medborgare. Anders Behring Breivik var medlem i Fremskrittspartiet 1999 till 2006, ett parti som i mångt och mycket liknar Sverigedemokraterna men som har stöd av nästan 23 procent av väljarna. Går det att koppla hans agerande till hans politiska uppfattningar?

...

I högerpopulistiska kretsar odlas även föreställningen om elitens sammansvärjning och sveket mot det riktiga folket, som lever i verkligheten och konfronteras med de problem som politikerna skapar genom bland annat det som beskrivs som en ansvarslös invandringspolitik.

Även om partier som Sverigedemokraterna och Fremskrittspartiet godkänner parlamentarismen målar de i viss mån upp en världsbild som säkert kan tilltala en viss typ av män som egentligen vill gå betydligt längre. Det finns förstås också extremare miljöer där det talas öppet om en vit revolution och vikten av att föra kampen med vapenmakt, men i realiteten är dessa miljöer på tillbakagång sedan många år. I Norge anses de i princip utraderade sedan några år tillbaka. En liknande tillbakagång, om än mindre tydlig, märks i Sverige.

...

Hur identifierar vi de ensamma farliga männen? Hur ser vi till att de inte får tag i vapen och vad gör vi när de slår till? Det tog en och en halv timme innan den nationella insatsstyrkan var på plats vid ungdoms­lägret, frågan är om svensk polis klarat det bättre.  Terrorhot, oavsett vem som ligger bakom dåden, reser också frågan om hur mycket vi kan rusta oss mot sådana här ­attacker utan att vi förlorar tron på ett ­öppet demokratiskt samhälle.

Läs även Anders Svenssons Det är inte ofattbart, det är inte blint våld - det är terrorism. Jag kan bara 
instämma, det är för välplanerat för att kunna bortförklaras med en enda galnings våld.

Frågan är bara varför det ska krävas över 90 döda människor för att ni ska förstå var hoten finns och att nationalismen, att det som är vårt är bättre och viktigare än annat, har dödat fler människor än någon annan inriktning genom årtusendena?

Det är, som skånska dagbladets ledare skriver idag, fler som måste engagera sig politiskt på den goda icke-rasistiska sidan, och som inte faller ner i sd-retoriken när de får framgångar.

Frågan är bara var ni är och när ni börjar?              

media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd smp smp smp exp exp exp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag kvp exo kvp kvp kvp kvp skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd skd nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk sr sr sr sr sr sr sr sr sr sr sr sr sr svtd









Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!