Regeringens gissningar förlänger sjukskrivningarna

Jag skrev tidigare om hur Jag förstår regeringen, för att inte säga hela alliansen, när de märker hur deras politiker inte uppskattas tillräckligt nog och deras opinionssiffror sjunker.

Det lär inte bli mindre desperation när det konstateras, som jag varit inne på flera gånger, att det som behövs är mer vård för att få folk friska, vilket är något som regeringen felbedömt och glappet är inte litet heller där regeringen gjort vad som verkar vara en urusel gissning på 10% som behöver mer vård, när de utfrågade konstaterar en siffra på hela 61%.

I slutändan innebär det bara en enda sak, när åtgärderna har fel inriktning, de drabbade blir sjukskrivna under längre tid och det tar ännu längre tid för dem att komma tillbaka till ett friskt liv och sina anställningar, om man nu har turen att bo där det finns läkare och inte ska behöva vänta på dyra läkare på orter där läkarna inte vill jobba.

Lägg till det att regeringen inte tycks förstå de kommande bristen på psykologer, vilket gör att än fler med mindre uppenbara symptom missas, som kommer att kunna skapa ännu mer ohälsa och att reglerna inte alls är anpassade för funktionshindrade, som blir allt fattigare av de nya reglerna, som görs utifrån att alla är tillfälligt förhindrade till arbete. Handikappade som aldrig kan jobba borde även regeringen hört talas om...

Utöver det, som är illa nog, så visar det sig även, inte oväntat, att ersättningarna sänks för de som blir slussade vidare till Arbetsförmedlingen, som definitivt inte har kunnande för att göra folk friska, och många gånger verkar ha svårt att ens få folk att hitta nya jobb, som åtminstone borde vara något de kan...

Det finns många bäckar små, som kan påverka både unga och gamlas friskhet, där en går via bra mat och handsprit, vilket gör att man också får pengar nog av skattemedel för att förhindra sjukdomar, något som gör att även föräldrarna blir hemma från jobben, även om de själva inte är sjuka...

Det är saker som drabbar oss alla, och precis som Helle Klein i Aftonbladet konstaterar så är inte medelklassen så egoistisk så att de inte kan tänka sig höga skatter, om de ser att de får resultat av sina skattepengar.

Och resultat kan man få se, om man väljer att satsa pengar där de behövs och inte på att de som redan har ska få mer.

Några exempel är påståendet, som jag delar, att utsatta barn räddas av krävande lärare som engagerar och bryr sig om barnen, men det gäller självfallet att där finns inte bara lärare utan även andra vuxna som har en möjlighet att se, fånga upp och engagera sig i barn och unga, gärna långt innan de hamnat för långt ut i skiten.

Men när man inte ens har tid för kärnämnena och lära ut tillräckligt av dem, så är frågan hur satsningarna på det som inte direkt handlar om att lära ut ska bli fungerande?

Även unga behöver bemötas med respekt som de unika individer de är och som så ofta så visar det sig att det går att förändra till det bättre, men även när det gäller skadegörelse i skolorna så minskar även det när  vuxna människor börjar engagera sig och att klyftorna i samhället ökar risken för skit mot andra och andras egendom.

Sen går det alltid att försöka komma dragandes med att de rödgrönas oenighet, men i de här frågorna är de eniga nog för att kunna göra en förändring till det bättre och humanare. Alliansen har inte varit eniga i alla frågor, och ändå har de lyckats hålla ihop...

Mer media dag dag hd sds sds ab ab ab dn dn

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!