fredag 31 december 2010

Dags att tänka om

Det är som alla vet rätt vanligt att man hör att det behövs hårdare straff, i tron att det skapar mindre kriminalitet.

Men när man får läsa nyheter, som knappast är nyheter utan något som varit konstant sen länge, om att ADHD hos fångar ofta är obehandlad, vilket självfallet gäller all annan av vård också, i synnerhet psyvård.

Det gäller naturligtvis både under uppväxten, där man inte får hjälp heller, inte ens barn som utsätts för våld kan räkna med det eller om man växer upp i ett fattigt hem, utan möjlighet till eget utrymme. Det blir inte bättre under vuxenlivet, i synnerhet inte om man hamnar i fängelse i slutändan, för då är hjälpen ännu längre bort.

Det finns alltså en möjlighet, för det land och den regering, som vill satsa på mer vård att få ner kriminaliteten på ett mycket humant sätt, för både sjuka och de som blir drabbade av de kriminellas gärningar. Men istället så har vi i Sverige redan nu skapat ett museeum över flydda tider, där vi minns de goda tiderna och istället än mer tror att marknadskrafterna ska lösa alla våra problem och applåderar det EU som vill ge världens största diktatur Kina än mer utrymme att handla med vapen. Det går inte alls, varken med vård, omtanke eller miljöproblem, eftersom marknadskrafternas tänk rör sig oerhört kortsiktigt, där det senaste exemplet är apoteksutförsäljningen som riskerar att skada människor.

Nu bor vi dock i ett land där det är viktigare med skattesänkningar, långa fängelsestraff utan sjukvård och att skylla allt på invandrare, oavsett om de är kriminella, sjuka eller aldrig så skötsamma, så att det blir någon förändring under nuvarande regering med stödtrupper hos de högerextrema sd kan man fortsätta drömma om...

Statsministerns budskap i slutet på året är att Vi har råd med reformer. Ja, jag som har jobb och statsministern som har väldigt bra lön har råd med det.

Det vi först borde ta oss råd med är att undsätta de utsatta grupper som inte ens är i närheten av att få fördelar av de reformer som vi sägs ha råd med. Men det är klart att vi har råd med dem när det inte är vi själva som behöver betala, utan de utsatta och marginaliserade grupper som de flesta av oss inte tillhör. De har inte råd att offra hälsan ytterligare år för våra andras skattesänkningars skull.

Det påstås att 2010 blev ett opolitiskt år, men i själva verket tycker jag det var, som vanligt, ett politiskt år, även om blockpolitiken blev en kvarnsten om halsen för sossarna och en succe för sd.

Och nästa år kommer inte att bli något bättre, inte innan det finns en vettig opposition, vilket det i sin tur inte finns innan ledarkrisen i partierna är lösta.

Ska jag till sist rekommendera något att läsa extra varmt så är det TV4-chefen Jan Schermans artikel på Aftonbladet om det julkort han fick av kungahuset i år, som visar på så stor omdömesbrist, inte bara hos kungahuset utan även på deras rådgivare att bara det borde vara ett argument för att stänga ner dem för gott.

Självfallet måste deras skattebetalda liv granskas av både media och myndigheter. Så är det för alla oss andra, så varför dagisnivå på retoriken om att de, som förr, ska få leva hur de vill utan ansvar mot omvärlden och utan kritisk granskning?

Maktkotterier och informella vänskapsgrupper som sluter sig samman till försvar av privilegier, och som motarbetar en öppen och fri debatt, är ett hot mot demokratin. Det är det som den här debatten handlar om. 2010 var året då kungamakten så tydligt blev en elitisk klick tillsammans med andra i den etablerade maktsfären.
Drottningens och kungens och deras kompisars reaktioner på medias avslöjanden visar att vår snart hundraåriga parlamentariska demokrati ständigt hotas av de som ensidigt vill bestämma hur denna demokrati ska tolkas, inte minst när det gäller den så avgörande viktiga yttrandefriheten. När kungahuset i ett kritiserat läge väljer att ”vända blad”, kräva tystnad och lätta från jordytan för att bli oåtkomliga så har de markerat, inte bara att de är förmer än alla andra, utan också att de inte gillar medias självständighet. Vi ska vara lydiga undersåtar. Det riktigt allvarliga är att andra också vill vara förmer genom att barrikadera sig till försvar för detta hot mot demokratin.

Mer media hd hd hd hd hd hd gp gp gp dag nsk svd svd svd svd dn dn dn ab smp



Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

2 kommentarer:

  1. Jag önskar också att folk kunde få hjälp, stöttning och vård i tid. Det skulle säkert ha långtgående positiva effekter för alla, men man måste se på det långsiktigt. Man borde ta krafttag mot pedofiler och mobbning på skolorna, dels för att barn är så utsatta och behöver skyddas/stöttas och dels för att en bra barndom ger en bra grund för ett välmående vuxenliv.

    SvaraRadera
  2. Jag tror egentligen, räknat till antal, att pedofila brott är relativt ovanligt även om det är allvarligt när det händer. Jag önskar att man kunde se och förstå att mobbing, som jag tror är mkt vanligare, och andra saker för att stödja barn med mer vanliga problem kunde uppmärksammas och fås hjälp med mycket mer.

    SvaraRadera