Ett fall framåt för Vänsterpartiet

För någon vecka sen så skrev jag Illavarslande siffror för Vänsterpartiet och att det var dags för att börja agera.

Nu känner jag ärligt talat, efter de senaste dagarnas diskussion kring om Lars Ohly ska vara kvar som partiledare, att det börjar lossna.

Jonas Sjöstedt har, efter visst velande och efter att han har känt att han har ett stort stöd för den posten, valt att stå kvar som en kandidat för posten som partiordförande och nu kommer det även inofficiella uppgifter på att Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomiske talesperson, också är intresserad.

Vad bättre är att båda två är för språkrörsvarianten, till skillnad från Ohly som är mer kritisk, som alternativ till partiledarskapet.

Båda två är i mina ögon mycket väl lämpad för uppgiften, är mycket erfarna och fungerar bra i media och kan på ett helt annat sätt lyfta fram partiets politik, istället för som nu, man skjuter budbäraren i form av Ohly så fort han får en chans att yttra sig.

Naturligtvis är det horribelt på många sätt att man väljer att inte lyssna på budskapet alls, trots att vi egentligen har partipolitik. Men tyvärr är det nu så här politiken och media i Sverige av idag fungerar och så länge ingen kommer på något sätt att förändra det, så finns det inget annat än att försöka förändra sig som parti efter den norm som råder.

Det går att dra diverse paralleller till Mona Sahlin, som inte fick en ärlig chans som partiledare, eftersom hon blev dömd för gamla försyndelser, trots att många andra gjort saker som varit illa nog att få sparken för långt efter henne.

Det spelar alltså ingen som helst roll att Ohly verkligen är en god retoriker och håller ett lysande tal och på många sätt bra politiker, när man gjort för många felbedömningar tidigare och inte fått upp siffrorna alls på många år.

Jag har noterat att vissa inom Vänsterpartiet inte tycker att man ska föra debatten i media, utan internt. Men de allra flesta väljarna, och framförallt potentiella väljarna, är  inte med Vänsterpartiet och  har inte tillgång till de interna diskussionerna. Därför finns det all anledning att se till att få media och visa på förändringsbenägenhet där möjligheten finns.

Läs även Olsson betalar och Jonas Sjöstedt, om ämnet ifråga.

Samtidigt så tycker jag politiken känns spännande, med spänningar inom alliansen, som kan få centern och övriga mindre partier att behöva profilera sig för att inte försvinna helt. Det tror jag är en nödvändighet för alla mindre partier, både centern  och V, i synnerhet när regeringen förhandlar med S och Mp och Mp nobbar rödgrön budget.

Allt är dock inte så spännande utan som det brukar, som att Folkpartiet lägger förslag som berör invandring och säkra Gotland mot ryssen... Mest förvånande är nog att jag inte läst ett enda förslag om skolan från deras håll...

media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn exp exp exp exp exp exp exp exp exp skd skd skd skd nsk nsk nsk nsk dag dag dag dag dag dag dag gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp smp smp hd hd hd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!