Utbildningar lönar sig även för Sverige

Jag var inne på det både i Död, dödare, dödast - Alliansens arbetsmarknadspolitik och Regeringens arbetsmarknadspolitik är stendöd. Fortsatta skattesänkningar, som fortsätter att påverka på olika sätt och i vanlig ordning fortsätter att gynna de som redan har mest inkomst och fortfarande är inte full sysselsättning, eller att komma så nära full sysselsättning som möjligt, så hög prioriterat om det borde vara.

Därför är det skönt att se att Vänsterpartiet kommit till en större insikt, och dessutom är självkritiska mot sig själva och sitt tidigare agerande, i Sysselsättningen viktigast i vårt ekonomiska ramverk:

Vänsterpartiets alternativ är ett ekonomiskt ramverk som underlättar en politik för full sysselsättning. Det kräver följande förändringar:

1 Inför åtgärdsplaner för full sysselsättning. Vi vill skriva in i budgetlagen att regeringen två gånger per år ska presentera en åtgärdsplan för full sysselsättning till riksdagen. Åtgärdsplanerna ska också innehålla mål för arbetslöshet, sysselsättningsgrad, undersysselsättning och ett tydligt återrapporteringskrav.

2 Demokratisera och ändra målen för penningpolitiken. Riksbankslagen föreskriver att målet för penningpolitiken är att Riksbanken ska upprätthålla ett fast penningvärde. Riksbanken har sedan definierat detta som att penningpolitiken ska styras av ett inflationsmål på två procent per år. Vi menar att detta måste kompletteras med ett sysselsättningsmål som inte ska underordnas målet om prisstabilitet, vilket sker i dag. Vi tror också att en höjning av inflationsmålet till tre procent kan bidra till lägre arbetslöshet och en mer stabil ekonomisk utveckling. Det är Riksdagen som ska utforma målen för penningpolitiken. Utifrån dessa ska Riksbanken självständigt utforma den löpande penningpolitiken. Så skapas en tydlig ansvarsfördelning.

3 Ändra kommunernas årliga balanskrav så att det gäller över en konjunkturcykel. I en lågkonjunktur ställs kommuner och landsting inför ett svårt val mellan att antingen skära ner på kostnaderna eller höja kommunalskatten. Nödvändiga investeringar ställs in eller skjuts på framtiden. Sådana beslut förvärrar en lågkonjunktur. Dagens system skadar såväl kommunernas verksamhet som en balanserad samhällsekonomisk utveckling.

4 Inför samma regler för lån och avskrivningar för investeringar i staten som i kommuner och landsting. Det behövs möjligheter för avskrivningar och lånefinansiering av statliga investeringar i järnvägar, byggnader och bostäder. I dag redovisar staten kostnader för infrastrukturinvesteringar i den takt de uppstår vilket innebär att de direktavskrivs. Det är inte rimligt att dagens generation betalar kommande generationers investeringar. De senaste årens tågkaos beror bland annat på bristande investeringar orsakade av det stelbenta reglemente som råder.

5 Ersätt överskottsmålet i de offentliga finanserna med ett mål om balans över en konjunkturcykel. Det är inte rimligt att fortsätta spara när vi har massarbetslöshet. I stället för att betala av på en extremt låg statsskuld behöver vi investera för att stärka Sveriges långsiktiga tillväxtpotential och för att öka sysselsättningen.

6 Avskaffa systemet med treåriga utgiftstak. Detta har en tydlig ideologisk slagsida eftersom restriktioner finns för utgifter men inte för inkomster. Det gynnar den borgerliga regeringens omfattande nedskärningar i välfärden som kombineras med stora skattesänkningar. Utgiftstaken minskar möjligheterna att stimulera ekonomin och att möta reformbehov. Det är inte rimligt att utgifterna bestäms tre år i förväg och sedan inte får ändras. Oavsett om arbetslösheten ökar kraftigt eller inte så kan inkomsterna öka oväntat. Ett system utan utgiftstak ställer samma krav på budgetdisciplin och budget i balans.

Hög arbetslöshet är ett slöseri med samhällets resurser. De ekonomiska ramverken ska stödja – inte försvåra – en ekonomisk politik för full syssel sättning, jämlikhet och välfärd för alla.

Naturligtvis finns risken för att man med hög sysselsättning hamnar i en situation där man får en ökad eller hög inflation, vilket jag personligen tror är anledningen till att allianspartierna inte satsar mer på exempelvis utbildningar som fyller de behov av den ökade efterfrågan på mer kvalificerade anställningar.

Någonstans är det märkligt att det finns gott om arbeten på vissa håll samtidigt som det finns arbetslösa på ett annat håll. Även om självfallet inte alla kan klara av lämpliga utbildningar, så går det utan att tveka att få de båda grupperna att minska i antal. Om man nu är intresserad av att tänka långsiktigt.

Det resonemanget är också ett resonemang som förtjänar epitetet betonghäck...

Själv undrar jag om man inte ser riskerna alls med överhettning, när vissa får mycket mer pengar av det stora överskottet som kommer redan under det här året?

Den förda politiken skapar mycket tydliga och stora klyftor mellan högre utbildade/mer betalda och de som inte har samma möjligheter, eftersom politiken så tydligt gynnar de som inte tillhör utsatta, som oskyldiga barn. Något som flera fackförbund beklagar och även de saknar satsningar på exempelvis utbildningar för att få fram fler industriarbetare, vilket gör att vart femte industriföretag inte kan anställa de människor de har behov av. Det är värt att poängtera att även opolitiska bedömare gör liknande slutsatser, att det behövs satsningar på både infrastruktur och utbildningar:

Professor Magnus Henrekson, på Institutet för näringslivsforskning, menar att regeringen bör satsa mer på infrastruktur och utbildning.

–Man underskattar vilka stora behov som finns och vilken lönsamhet sådana investeringar leder till. Det är nödvändigt för att skapa jobb, påpekar Magnus Henrekson.

Även Cecilia Hermansson, chefsekonom på Swedbank, tycker att regeringen borde ägna sig mindre åt att betala av på statsskulden och i stället lägga pengarna på att ”utbilda arbetskraften och satsa på infrastruktur”.

Att företagen inte kan anställa är illa, och det påverkar skatteintäkterna i sig, men fortfarande så tycker jag ännu mer illa om sjukförsäkringen och hur svaga grupper hanteras. Att ens behöva läsa om hur barn få försörja sina sjuka föräldrar, trots att det inte går att sätta tidsgräns för sjukdomar, istället för att låta dem bli självständiga och ha en möjlighet att utveckla sina egna liv är beklämmande och definitivt inte värt ett modernt samhälle av idag.

Ett tydligt exempel är nyheten idag om Exportrådet ser potential i Sydkorea, som kan öka med 60-80% från Sverige.

Läser man på Svenska Exportrådets hemsida, så får man fram följande, angående exporten till Sydkorea:

Svensk export till Sydkorea har i snitt ökat med 6,7 procent årligen sedan 2005 och Sydkorea är idag Sveriges 26e största exportmarknad globalt, och den fjärde största i Asien efter Kina, Japan och Indien. Jämfört med andra ledande ekonomier är Sveriges export till Sydkorea förhållandevis låg samtidigt som potentialen för svenska företag är enorm. Sydkorea ligger i framkant på många områden där svenska företag är mycket konkurrenskraftiga.

Exportrådet har genomfört en studie för att beräkna effekten av frihandelsavtalet på svensk export och resultatet är en beräknad exporttillväxt på mellan 60-80 procent, eller 650-900 miljoner US-dollar. En sådan exporttillväxt skulle göra Sydkorea till Sveriges andra största exportmarknad i Asien, näst efter Kina.

98,7 procent av alla tullar kommer på fem års sikt efter införandet av avtalet att försvinna, 69,4 procent av alla tullar kommer att försvinna omedelbart när avtalet träder i kraft. Frihandelsavtalet täcker inte enbart in tullrestriktioner utan angriper även de så kallade icke-tariffera handelshindren, såsom lagar och standarder, som kommer att förenklas och harmoniseras. Denna del av avtalet kommer att stå för den huvudsakliga exporttillväxten.

Exportrådet ser störst potential inom branscher där Sverige redan har etablerat sig i Sydkorea: Bilindustri, tillverkningsindustri, maskinteknik, medicinteknik, kemikalier, metaller och elektronisk utrustning. På dessa marknader ser vi en tillväxtpotential på minst 60 procent (i vissa sektorer är potentialen över 100 procent).

Utöver dessa sedan tidigare etablerade branscher ser Exportrådet också en stor tillväxtpotential i sektorer där svenska företag har väldigt liten närvaro i dagsläget. Mer specifikt så har vi identifierat följande områden som särskilt intressanta: Livsmedel, jordbruksprodukter, konfektion och tjänsteexport.

Ser ni på någon exportmöjlighet där som inte behöver utbildning i grunden?

Lösningen, när det nu inte ska löna sig att röka och supa, verkar vara att de med liten eller ingen ersättning ska försöka hitta kraft för att orka smuggla alkohol och tobak, för där tycks det definitivt finnas en potential till stora inkomstkällor...

Eller möjligen att köpa ännu dyrare alkohol på krogen och tjäna mer pengar på att inte ge skolorna tillräckligt med pengar, med horribla exempel som behov av hörselskydd i skolbänken. (Läs gärna vad Aftonbladets skolgranskning kommit fram till så här långt).

Uppdaterat Inte bättre förr är DN-ledarsidans rubrik. Man glömmer också att det inte direkt var sämre förr heller, i synnerhet inte sett till hänsynen som togs till behövande människor och Sverige hade en, sett till omvärlden, bättre sjukvård, sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring än idag.

media e24 svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp ab ab ab ab ab hd smp smp skd skd skd skd nsk hd hd hd hd hd hd hd dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!