Anledningen är att män som grupp utbildar sig i lägre grad än vad kvinnor gör och kommer i högre grad att få svårare att få jobb, i synnerhet mer välbetalda sådana, och riskerar än mer att bli ensamma, eftersom kvinnor i högre grad ratar män utan utbildning.
Frågan är däremot om kvinnor, som generalisering, kommer att fortsätta göra det om de inte har så många alternativ, eller om det möjligen kommer att bli mer ruljans på relationerna för de män som har högre utbildning, eller om antalet självmord för män kommer att öka än mer?
Hur blir ett samhälle med en stor grupp unga män som inte lyckas hitta någon stadigvarande kvinnlig partner, som inte kommer att leva med barn och som inte kommer att ha en fast position på arbetsmarknaden? Det finns goda skäl att tro att detta blir ett tämligen bökigt samhälle att leva i. Bland denna grupp unga män kommer det att finnas ett betydligt antal som upplever utanförskap, frustration och brist på respekt. Vi vet också att unga män är betydligt mera vålds- och brottsbenägna än unga kvinnor och att socialt destruktivt beteende ofta har sin bakgrund i olika former av frustration som följer av att vara ensamstående och ha låg social status. På motsatt vis finns det anledning att anta att ansvaret för barn, för att sköta ett arbete och för att leva upp till en partners förväntningar är företeelser som så att säga civiliserar unga mäns beteende.Förhoppningsvis så kan relationerna med kvinnorna få dem att förändra sig och kanske fundera mer på äldre dagar om de ska försöka göra något av sina liv.
Men visst, då gäller det att kommande regeringar inte lägger ner exempelvis komvux, för jag tror att de flesta män är så intelligenta att de kommer att inse att tonårens tuffhet med att inte plugga behöver kompenseras upp för att slippa vara fast långt ner...
Fast varför vara hoppfull? Det räcker att läsa några andra blogginlägg, där man skyller på jämställdheten, för att bli missmodig istället...
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar