Sahlin har rätt

Mona Sahlin har fullständigt rätt i att det är lätt att säga att vi med jobb 500 kronor mer i månaden, men samtidigt strunta i att säga att din barnomsorg blir 600 kronor dyrare, eller att om du blir arbetslös så hamnar du hos socialen snabbare än någonsin förr.

Någon måste alltid betala sänkningarna av skatt och alla kan vi bli både sjuka och utan jobb, även om vi nu väljer att strunta i barnomsorgen och inte bryr oss om bättre tågtrafik i landet.

Jag har hellre en trygghet den dagen jag behöver det, än mer pengar i plånboken idag. Det är inte rimligt att man ska behöva skaffa sig privata försäkringar, när man vet hur svårt det är att kunna utnyttja försäkringar för mindre svårbedömda saker än sjukdomar..

Uppdaterat Trygghet kan definieras på många sätt, som exempelvis att få hjälp av samhället som funktionsnedsatt. Som vanligt så styr alliansmedia svaren åt det hållet de vill ha.

Men inte oväntat, efter en mycket snabb googling, så visar sig även Vänsterpartiet tillhöra de som har bra svar på frågan om vilka som arbetar för funktionsförhindrade, Kan Norge så kan vi:

Vänsterpartiet tänker se till att otillgänglighet klassas som diskriminering. Inga brasklappar och inget förhalande, skriver Vänsterpartiets Lars Ohly.

Vänsterpartiet tänker se till att otillgänglighet klassas som diskriminering. Inga brasklappar och inget förhalande, skriver Vänsterpartiets Lars Ohly.

Alla ska ha lika stor rätt att ta del av samhällets möjligheter. Varor, tjänster, information och samhällelig service måste vara tillgänglig även för personer med olika former av funktionsnedsättningar. Vänsterpartiet tänker se till att otillgänglighet klassas som diskriminering. Inga brasklappar och inget förhalande.

Att otillgänglighet ska klassas som diskriminering är en av de viktigaste frågorna för personer med funktionsnedsättning i Sverige. Men frågan är också viktig för alla oss andra. Vi som en dag kanske får en funktionsnedsättning, blir gamla och får svårare att gå och se eller skaffar barn och ska ta oss fram med barnvagn. Och alla de som har en familjemedlem eller vän som har en funktionsnedsättning.

Frågan har utretts många gånger nu. Efter lång kamp från framförallt handikapprörelsen lade regeringen i våras fram ytterligare en utredning efter att först ha hemlighållit den i flera månader. Men regeringen försåg den med en rejäl brasklapp: man måste titta närmare på vad det kostar först.

I Norge är otillgänglighet klassat som diskriminering sedan januari 2009. Där har lagstiftningen varit ett viktigt verktyg och effekten har varit att arbetet för tillgänglighet har synliggjorts och tagits på mer allvar av företag och myndigheter. Man rättar till brister redan innan de blir anmälda och byggbranschen har påverkats redan på planeringsstadiet. Exemplet från Norge visar också att det inte finns någon anledning att dramatisera kostnaderna.

Ett tillgängligt samhälle är i högsta grad en välfärdsfråga. Det borde vara en självklarhet att man jobbar hårt med denna fråga runtom i landet, men tyvärr är det ofta inte så. Vänsterpartiet vill ge mer resurser till kommunerna för att de bland annat ska kunna arbeta mer med tillgänglighet och samtidigt vill vi skärpa kraven på dem genom att de varje år ska tvingas redovisa vilket arbete de gjort och vad de har för planer för nästa år. Vi vill också sätta press på såväl kommuner som byggbranschen genom en skärpt plan- och bygglag.

Att klassa otillgänglighet som diskriminering handlar om vilja. Vi måste se att tillgänglighet är en fråga om mänskliga rättigheter istället för att anlägga ett krasst ekonomiskt perspektiv, som dessutom är kraftigt överdramatiserat. Bort med alla brasklappar. Ge kommunerna förutsättningar att göra de anpassningar som krävs. Kunde Norge klassa otillgänglighet som diskriminering så kan vi göra det. 

Mer media svd dag dag dag exp exp exp exp exp exp hd hd hd hd hd ab ab skd skd gp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner