torsdag 19 maj 2011

Jag är övertygad om att alla -ismer mår bra av diktatur

En rätt kul, om än provocerande, undertitel i form av Tänk om kapitalismen mår bra av lite diktatur?

Självfallet är det så det är och det är ingen slump att just Kina går bra, med så billig arbetskraft.

För sakens skull så tror jag att alla -ismer mår utmärkt av diktatur, eftersom de kan utvecklas i frihet åt det hållet de strävar efter.

Om det är bra? Inte alls, för särskilt demokratiskt är det inte.

Kanske kan det vara en förändring på gång, när till och med amerikanska kristna börjar inse att det inte går att kombinera vad som helst med varandra och få ett bra resultat. Godhet, eller kristen tro om man så vill, och kapitalism är ytterligare en sak som är svår att kombinera med lyckat resultat.

Tänk som samhället istället vore inrättat för att ta hand om de som bäst behöver samhällets hjälp, och efter enskilda människors vinning i andra hand...


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

3 kommentarer:

  1. Visst låter det fantastiskt allt det där med att alla tar hand om alla. Det är ju oerhört svårt att förklara i den här formen om varför jag inte tror att det fungerar, och varför det inte är så redan nu.
    För det första är det väldigt svårt att särskilja de som utnyttjar "systemet" med de som verkligen behöver hjälp. Visst tusan vill jag ha det så som du säger, typ Star trek-samhället. Men jag tror inte människan på långa vägar har kommit så långt att det över huvud taget är möjligt. Människor över lag gillar sina nära mer än de gillar okända, det är naturligt, jag betalar gärna en parkeringsbot till min bror om han har det knapert, jag skulle aldrig betala din, och ta det inte personligt :). Det är något evolutionen givit oss för det har alltid gynnat våra gener att hjälpa nära, om du nu tror på evolutionen. Det gynnar inte mer än på ett emotionellt plan att hjälpa någon på andra sidan jorden. Det är ett fenomen som man till och med kan se i mindre grupper om man studerar det. I kön på Ica kan man se någon som smiter före, någon gör någon ful manöver med bilen för att komma 2 billängder före och så vidare, slå sedan ut det på nästan 7 miljarder människor och samhället ser ut precis som det gör nu.. Jag reflekterade över det här fenomenet under en lek i mellanstadiet för första gången, när någon fick uppdraget att vakta en kulle för gruppens bästa, men han tyckte det verkade roligare att göra någonting annat så vi förlorade kullen. Sen dess ser jag det dagligen. Mänskligheten..
    Vår genetik har ju dock för oss dit där vi är idag, ganska långt alltså, längre än hos någon annan art som någonsin funnits på jorden, troligtvis. Jag är skeptisk till att reglera samhället för långt från vår natur. Samhället ska anpassas efter människan, inte tvärt om.
    Vår natur är förjävlig på många sätt, men det är den enda vi har.

    Oerhört intressant att prata om måste jag säga

    SvaraRadera
  2. Självfallet är det svårt att särskilja dem men det går inte att skapa system som inte missar några som inte borde fått hjälp. Det är som jag ser det värre att missa många som faktiskt behöver hjälp, oavsett vad vi diskuterar.

    SvaraRadera
  3. Problemet är bara att för att upprätthålla ett samhälle krävs att medborgarna i stort måste en viss moral, en gemenskap. Folket måste ha ett förtroende för systemet. Annars brakar det ihop. Det är alltid en balansgång, upprätthålla moralen gentemot olika reformer till exempel som bidrag. Ju lättare ett system är att missbruka, desto fler kommer missbruka det, och det ger mer misstro till det systemet. Och då missbrukar ännu fler, en accelererande spiral, moraliskt förfall är en katastrof av episka proportioner för ett samhälle.
    Även om det är väldigt illa att missa några som behöver hjälp, så är det ett nödvändigt ont. Viktigare är att upprätthålla ordningen, även för de som behöver hjälp. Den gyllene medelvägen så att säga. Mellan att hjälpa och hålla upp moralen. Extremism är när man prioriterar någon av dessa parametrar framför den andra. Extremism är dåligt, alltid.

    Att göra jämförelsen mellan samhället och ett sjunkande skepp med en livbåt kommer man långt med. Alla förstår att livbåten kan inte ta fler än den är byggd för, oavsett hur viktigt det är att rädda människor. Eller i mitt jobb när jag reparerar maskiner för företag och beställt reservdelar från utlandet och det är 1 vecka bort så sägs det ofta "min plasmaskärare är väldigt viktig i arbetet". Mitt svar blir alltid ungefär: Det spelar ingen roll hur viktigt det är, den är fortfarande trasig och delarna kommer inte fortare för att det är viktigt. Det är liksom så universums fysikaliska lagar är uppbyggda, gillar man det inte? Flytta till ett annat universum.

    Jag blir i verkliga livet ofta anklagad för att vara för rationell, men jag förstår verkligen inte hur det kan vara en dålig egenskap, speciellt inte om man skulle sitta i en livbåt, vilket vi gör, fast den heter Jorden.

    SvaraRadera