Vänsterpartiets framtid

Jag var ju milt sagt rätt glad igår och betydligt mer lättad än vad jag var i förrgår när det delade ledarskapet avslogs.


Men jag tror jag lite blivit drabbad av eftertankens kranka blekhet...


Det var efter att ha funderat lite kring, och inte minst fått oroväckande signaler från partikamrater på plats eller på annat sätt med mer insikt än vad jag har, Vänsterpartiets nya partistyrelse:

Ulla Andersson, Gävleborg
Josefin Brink, Storstockholm
Aron Etzler, Storstockholm
Hans Linde, Göteborg
Sara Mohammadi, Skåne
Ida Legnemark, Älvsborg
Anna Hövenmark, Norrbotten
Mussie Ephrem, Örebro län
Kaj Raving, Kalmar län
Tamara Spiric, Västerbotten
Birger Lahti, Norrbotten
MonaLisa Norrman, Jämtland
Rossana Dinamarca, Älvsborg
Martina Nilsson, Skåne
Lotta Johnsson Fornarve, Sörmland
Kalle Larsson, Storstockholm
Ana Rubin, Skåne
Karin Rågsjö, Storstockholm
Mats Einarsson, Storstockholm
Mats Pilhem, Göteborg
Mia Sydow Mölleby, Örebro län
Wiwi-Anne Johansson, Bohuslän

Med undantag för att Henric Holmkvist-Dinamarca byttes ut mot Wiwi-Anne Johansson, med rätt tydlig majoritet lyckligtvis. Jag vet inte riktigt vad för ömma tår hon trampat på, men hon har fört fram flera bra budskap utåt sett om flera olika ämnen, som sjukas rättigheter, som miljö och klimat. Frågor som alla som borde vara viktig för Vänsterpartiet. Tycker man dessutom att alla ska vara representerade så känns det inte som om det finns för många kvinnor i hennes ålder i V som det är idag.

Man behöver inte ens vara konspiratoriskt lagd för att inse att partistyrelsen som föreslagits, med några enstaka undantag, är rätt tydligt negativ till det delade partiledarskapet och knappast innehåller Jonas Sjöstedts främsta anhängare i hög grad.

Är man så rädd från valberedningens sida för att han inte ska vara vänsterpartist nog, så att han behöver en hel partistyrelse som "polis"?

Ska man vara snäll, så kanske man kan säga att det kan göra att hela partiet blir representerat. Men samtidigt går det inte att bortse från att det försätter den nya partiledaren i en rätt taskig sits. Men jag tror å andra sidan att det är rätt person för att klara ut den situationen.

Å andra sidan så undrar man lite hur illa det står till hos vissa som anser sig behöva ha krismöten när deras kandidat blir utröstad av en äldre kvinna. Det går som någon sa lika gärna se det som att det är skönt att det inte blir för mycket svågerpolitik av det hela...

Det kan onekligen finnas en viss risk för interna bråk inom Vänsterpartiet, men jag hoppas ändå att det kan undvikas och att den politiken blir lika realistisk och kreativ sett till att fånga upp allmänhetens intressen och deras bästa, som jag hela tiden uppfattat det som Sjöstedt vill driva.

Jag tror fortfarande, trots ett antal möjliga hinder, att Vänsterpartiets bästa tid ligger framför dem och inte bakom dem och det gör mig glad även för lokal- och landstingspolitikens skull, där jag är engagerad.

Oddsen att jag och vi andra ska behöva försvara vad partiledaren, eller som för kd som har problem med andra ledande politiker och den interna partikulturen, sagt eller gjort för saker som få av allmänheten har förståelse känns plötsligt oerhört mycket mindre och hur hårt man än jobbar lokalt så väljer tyvärr många att rösta utifrån vad de uppfattar från rikspolitiken, vilket gör att Vänsterpartiet Älmhult hade flest mandat när Vänsterpartiet nationellt hade mest röster, trots att det lokalt var ett rätt tyst parti då.

Sjöstedts tacktal finns både som blogginlägg och att se hos Youtube:

media ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd hd hd svt svt svt svt sr sr sr sr sr sr smp exp exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag nsk nsk nsk nsk nsk nsk skd skd skd skd

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!