Förhoppningsvis går de bort sig...

Kan moderaterna verkligen vinna röster från feminismen, frågade jag mig igår och kände mig väldigt säker på att det är nästintill omöjligt, inte minst för att de uttalat feministiska partierna är så få...

Samtidigt så känns deras påhopp på sjukskrivna kvinnor allt annat än feministiskt och säger emot de satsningar de säger sig vilja göra. Varför inte istället försöka satsa pengar på faktisk rehabilitering av sjuka istället för att ta människor från det som kan göra dem friska? Jag tror det är mycket få, om ens någon, som går på att sjukersättningen blir sämre med de rödgrönas förslag. Frågan är ens om en eventuell försämring spelar så stor roll, om man inte alls får vara sjukskriven när man faktiskt är det?

I slutändan finns risken, eller förhoppningen som jag själv ser det, för att moderaterna går bort sig på samma sätt som Centern, och kommer så långt ifrån sina grunder och sina kärnväljares åsikter att de till sist raderar sig själva.

Risken är naturligtvis inte överhängande för att så ska ske, utan risken är större för de tre mindre borgerliga partierna, men politiska skiften har skett förr, och moderaterna har inte alltid varit det största borgerliga partiet, men däremot, tillsammans med Kd, det parti jag av uppenbara skäl tycker sämst om.

Som jag var inne på igår är risken stor att det till sist bara blir två stora partier kvar, och det tror jag inte någon tjänar på i slutändan, som bland annat sydsvenskans ledarskribent är inne på, trots att jag som sagt inte skulle sakna ett antal partier till höger om mina åsikter. Men det skulle definitivt vara till förfång för demokratin, och kanske för partierna till vänster, om det fanns ett enda starkt parti.

Mer media kb svd svd hd sds

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!