I vanliga fall brukar jag anklaga Björklund och folkpartiet för flum och för att föra fram som inte har någon som helst vetenskaplig relevans, trots att de gärna argumenterar som om det hade det.
Men det samma gäller justitieminister Ask, som jag var inne på tidigare.
Det gäller istället att läsa Björnarna Johnson och Fries debattartikel i Aftonbladet, som hugger hårt mot Beatrice Asks och Maria Larssons artikel, som inte bara andas okunnighet av de två ministrar som narkotikapolitiken påverkas av i hög grad av. Att de dessutom ignorera den seriösa forskaren Björn Johnson och bara vänder sig mot den enda politikern av undertecknarna är också märkligt.
För det första vill jag säga att jag är helnykterist och aldrig har varit missbrukare. För det andra så tyckte jag att olagligörandet av innehav för eget bruk, när det kommer till narkotika, var bra och att jag tyckt det i många år. Men med facit i hand så måste alla inse att det inte hjälpt, utan snarast stjälpt.
Men precis som när det gäller polisen, som valde att kontrollera så många potentiella rattfyllerister som möjligt, enligt direktiv för att få bra statistik, vilket var på alla andra tider än när man hittar många rattfyllerister, så är det inte heller här resultatet som är det viktigaste, utan det bedrägliga skenet av att vi har en regering som gör något.
Det gäller, precis som med poliserna, att man dessutom göra något man vet är bra och vid rätt tillfälle.
Som bland annat Alice Åström säger i Aftonbladet så är inte Vänsterpartiet drogliberala och skulle de bli det så vore jag den första att lämna Vänsterpartiet.
En viktig del i arbetet med att göra narkotikapolitiken bättre är att avskaffa förbudet mot eget bruk. Förbudet infördes 1988 och fem år senare skärptes straffet från böter till fängelse för att göra det möjligt för polisen att ta urinprover på misstänkta. Urinproverna har sedan dess i praktiken varit ett sätt för polisen att bättra på sin statistik när det gäller narkotikabrott. Mycket sällan leder urinproven till vård och behandling. Inte heller till någon påföljd. Lagen är stigmatiserande.När samhället misslyckats med att stödja människor med problem pekas de nu istället ut som kriminella. Dessa får en stämpel som stöter ut dem ur samhällsgemenskapen, vilket ibland leder till ökat missbruk. Personer med missbruksproblem drar sig då i större utsträckning för att söka hjälp. Kriminaliseringen leder också till ett arbetssätt inom polisen, som inte är särskilt lyckat för att förebygga missbruk. Polisen har under senare år fokuserat alltmer på den enskilde missbrukaren, genom urinprov som oftast inte leder till något annat än ytterligare en repressiv insats, medan man har minskat fokus på langningen.
Frågan är varför man från alliansens håll väljer att ha lagar som inte alls leder till varken straff eller vård och behandling? Allt som händer är att man tar tid från polisen och tullen att hitta de människor som för gör, säljer och smugglar in narkotikan i landet.
Det är dags att försöka mota kriminaliteten i rätt ände, där den börjar, och inte med ungdomsdomstolar, som folkpartiet vill. Varför inte mota ungdomarna på glid innan det nått så långt? Att Fp inte längre har några förslag som inte innebär hårdare, och mindre liberal, politik är sen länge ett klart och tydligt faktum och borde lämna öppet spelrum till ett verkligt liberalt parti.
Lika ologiskt och konstigt är det när Maria Larsson (kd) går ut och vill ha lagstiftning för bra mat för äldreboende och centerpartistiska ledarsidor kräver närodlat på instutioner. Har ni glömt att ni och era partier var mer än positiva för att starta upphandlingar, där i princip det enda avgörande faktumet för vem som skulle vinna anbudsgivningen var ett lågt pris, för den här typen av inköp?
Det är dags att inse att driften av vinst långt ifrån alltid skapar en bra produkt, när det finns mycket att tjäna på i att skapa en billig framför en bra produkt.
Det faktumet lär inget påstått arbetarparti kunna ändra på, hur mycket de än säger att de satsar på jobben. Bättre med politik som gör sjuka friskare på kortare tid, för att verkligen gynna de som kan arbeta.
Bättre vore att göra som Josefin Brink från Vänsterpartiet lyfter fram idag, hämtmat från skolan för stressade föräldrar. Det hade istället kunnat stärka inte bara föräldrarnas möjlighet att umgås med sina barn, utan även att få ner stressen, som orsakar sjukdomar, och ge en bättre färdiggjord mat, än den sönderprocessade och överkemikaliserade skiten som "största vint möjligt" som dagens politik ger i slutändan.
Fotnot Björn Johnson som nämns i artikeln är författaren och forskaren bakom Kampen om sjukfrånvaron, som på ett bra, om än obehagligt sätt, visade hur ohederligt diskussionen gick om vad som orsakade sjukfrånvarons ökning i Sverige under 90- och 00-talets början.
Fotnot Björn Johnson som nämns i artikeln är författaren och forskaren bakom Kampen om sjukfrånvaron, som på ett bra, om än obehagligt sätt, visade hur ohederligt diskussionen gick om vad som orsakade sjukfrånvarons ökning i Sverige under 90- och 00-talets början.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar