Men jag borde inte varit så förvånad...
Avdragsgill välgörenhet har ju flera moderater drivit genom åren, och frågan är om det ens handlar om välgörenhet då? Visserligen kan ju någon behövande få pengar, men risken blir direkt uppenbar att det i första hand handlar om välgörenhet för den egna plånboken och inget annat.
Fler dyra förslag, för skattepengar, kommer från moderat håll, i form av snabbtåg, som Sverige sägs behövas. Det är mycket tveksamt om det går att motivera ekonomiskt. Tåg som fraktar de stora massorna till sina jobb, som rör sig något saktare och mer lokalt på befintliga spår. Det kan möjligen behövas, i första hand.
I sak är jag inte emot snabbtåg, men inte till vilket pris som helst.
Andra direkta konstigheter från moderat håll, som ligger nära gränsen för komik ärligt talat, är när Bildt uttalar sig om frihet på nätet måste försvaras. Vi minns alla Ipred och FRA-lagarna väldigt väl och det visar väldigt tydligt på vad moderaterna tycker om faktiskt frihet, och de har alla varit väldigt tysta när Google började agera i Kina, med att hjälpa den kinesiska makten att övervaka sina medborgare...
På vilket sätt går moderaterna och Bildt att tas på allvar när det gäller frihet på internet? Visst har han rätt i att den måste försvaras. Men både Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Piratpartiet har varit oerhört mycket bättre alternativ i den branschen än något av de andra partierna, i synnerhet än vad moderaterna varit.
I sak har han självfallet rätt. Men sen när i h-vete agerade moderaterna själv åt det hållet?
Dessutom så samregerar moderaterna med ett parti i form av Kd som vill ha en samvetsklausul som människor anställda inom vården ska få utnyttja exempelvis när det gäller att arbeta med aborter. Frågan är varför man väljer ett jobb som riskerar att man kommer i klammeri med sitt samvete?
Jag själv gjorde aldrig lumpen eftersom jag då i princip var pacifist, men vem hade tyckt jag varit vid mina sinnens fulla bruk om jag sökt jobb på en försvarsindustri, men sen vägrat att göra vissa uppgifter på mitt fritt valda jobb? Det är ju inte så att exempelvis en sjuksköterska har åtskilliga andra specialiseringar att välja än att jobba på en avdelning just där man riskerar få agera för att få en abort utförd.
Varifrån partierna får sin bidrag, inte minst Kd med den här typen av förslag, vore intressant att se. Att LO stödjer S är ingen hemlighet direkt, och att sannolikt Svenskt Näringsliv stödjer Moderaterna är också troligt. Men vilka stödjer egentligen Kd och dess tokiga idéer och vilka fler stödjer mer i det fördolda?
Ett klokt inlägg är den om att Partibidrag i offentligheten minskar korruptionsrisken, men jag undrar ärligt talat om det är något av partierna som vill ha det och riskerar att få sina kopplingar till andra avslöjade och misstänkliggjorda?
Bara hälften av skolornas pengar går till undervisning, skriver lärarförbundet. Peter Andersson skriver väl om hur det går att ifrågasätta den uppgiften i Den svenska skolan en byråkratisk koloss
I rapporten tar LR upp en fråga som jag välkomnar. Ska varje elev klara skolan med goda resultat måste skolans resurser fördelas på ett sätt som tar hänsyn till olikheter och olika förutsättningar. Inte som i likriktade pengsystem se elever som ett kollektiv, stöpta i samma form. Där borde det inte vara upp till varje kommun att efter egna principer bestämma hur stödet ska fördelas.
Ibland har jag skakat på huvudet åt skolor som aldrig har klarat att hålla sina budgetar. Att skolorna efter alla år av, först besparingar och sen mycket särskilt riktigade pengar, skulle ha en stor kostym av onödiga byråkrater betvivlar jag. Där det är så ska förstås ansvariga ta sitt ansvar och se till att resurserna omfördelas. Men att det skulle kunna ske i den grad LR hävdar...nej.
Det finns en jättefara med LR:s rapport. Jag har noterat att Reinfeldt, förmodligen som ett resultat av skattesänknkingsdrömmar, börjar tala om hur andra lösningar än mer resurser (fler lärare, vårdpersonal osv ) ska stärka välfärden.
Frågan är hur man tänker sig en bättre skola utan fler resurser och lärare?
Till sist så vill jag säga att det glädjer mig att läsa om hur fler pappor väljer att ta föräldrarledigt när fler och fler inser inte bara att det är viktigt för barnet, utan även för pappan att vara med sina barn, istället för att i alla lägen prioritera ekonomin.
Det är definitivt läge att komma ihåg att det var en sak som drivits i många år från vänsterhåll, och motarbetats av högerpartierna. Visserligen pratar man ofta om "valfrihet" för föräldrarna.
Frågan är varför man inte tala om barnets bästa, att få en bra relation till båda föräldrarna från dag 1? Det om något borde det så familjära Kd kunna prioritera... Vilket man fullständigt missar att göra i och med vårdnadsbidraget som inte gynnar någon i längden.
Mer media svd svd dn dn dn dn dn dn dn ab hd hd hd hd smp sds kb dag smp
Inlägg
Naturligtvis söker man inte jobb inom försvarsindustrin om man är pacifist. Men inom vården är det mer komplext. Frågan om livets sista skede aktualiserar detta. Låt oss tänka på ett land som lagstiftar att dödshjälp är inte bara möjligt utan en rättighet för dödsjuka medborgare som så önskar det (det finns redan flera sådana länder). Det är nog få som kan tänka sig att sjukvårdspersonal ska bli tvunga till den arbetsuppgiften om det strider mot deras etiska övertygelse - alltså behövs en klausul. Vi kan ställa frågan så här. Hur ska staten försäkra att människor har tillgång till sina rättigheter (i vissa länder dödshjälp, här i Sverige transplantation, abort osv)? Ska varje vårdenhet vara tvungen ser till att personal som är beredda att utföra uppgiften finns på plats (utan att kräva att alla är beredda) eller ska varje person inom enheten vara tvungen att utföra varje uppgift.
SvaraRaderaInom Europeisk lag så finns det något som heter 'reasonable accommodation' - arbetsgivaren är tvungen enligt europa domstolen att försöka på ett rimligt sätt ge utrymme för personalens övertygelser. Det är inte så att arbetsgivaren får köra över övertygelser hur som helst, inte heller är det så att arbetstagaren får kräva vad som helst. Hade någon av personalen som motvillingt tvingades abortera en flickfoster på Mälarsjukhuset så önskat så hade de kunnat driva fallet till Europa domstolen under Europa Konventionens 18:e artikel - den om religions- och samvetsfrihet. Det är inte säkert att de hade fått rätt mot staten men det är långt ifrån säkert att staten hade fått rätt i och med att Sverige är en av få länder som inte har en samvetsklausul inom sjukvården. Det hade varit en intressant fall att följa och hade kanske bidragit till en nyttig diskussion kring en kommande fråga.
Skillnaden mellan vänster och höger i familjepolitiken är tilltron till individen. Jag anser att man som pappa gör ett stort stort misstag om man väljer att inte vara hemma med sitt barn.
SvaraRaderaMen det måste vara upp till varje familj att själv bestämma utifrån vad som passar bäst i det läge familjen befinner sig i. Om inte vänstern tror på familjernas ansvar borde väl föräldraförsäkringen kvoteras rakt av?
Varför inte ha specialister inom den typen av vård också, som man har inom all annan sjukvård?
SvaraRaderaJag tycker i och för sig att man inte ska tvingas till saker, men samtidigt så ska man vara medveten om att vissa jobb kräver att man exempelvis hjälper till vid abort och om man inte vill göra det så väljer man bort det jobbet, eller så ses det som arbetsvägran.
Som sagt innan så är det få, om ens något, sjukvårdsjobb som bara sysslar med just aborter.
För något år sen så fanns det, tvärtemot för vad som gällde hennes jobb, en barnmorska i Jönköping (eller om det var Apotekare?) som inte ville se till att en icke myndig tjej fick tillgång till p-medel i någon form, som var troende. Jag tycker det var helt rätt att arbetsgivaren agerade mot henne och tvingade henne att sköta sitt jobb.
I ÖVRIGT är det väldigt många anonyma inlägg på det här inlägget. Som det står i vänstra kanten en bit upp så släpps i princip inga anonyma kommentarer igenom.
Det första svaret från mig var till Katerhine Cash.
SvaraRaderaDet är till Pappaperson: Jag tycker det är rätt tydligt att man i denna fråga inte kan lita på att familjerna generellt sett väljer efter annat än ekonomin, eftersom män tidigare tagit ut så mycket mindre än vad kvinnorna har gjort. Uppenbarligen så prioriterar man inte barnens bästa i första hand, om man inte har så dålig ekonomi att barnen blir lidande om den med bäst inkomst stannar hemma. Fast då hade man nog hört mer gnäll nu när reglerna ändrats.