En rätt märklig sak

Det är en rätt märklig sak att det i princip bara är ett av riksdagens minsta och sannolikt fattigaste partier som driver frågan om att Stoppa den svenska mutkulturen.

Dessutom bara genom att genomföra ett regelverk som motsvarar vad många andra länder har, som Norge och Danmark...

Hans Lindes förslag är enkelt och simpelt och det är svårt att inte alls få misstankar om varför just Vänsterpartiet enbart är för den här typen av förslag...

För inte kan politikerna i övriga partier vara då korkade att de vill att politikerföraktet ska öka?

Vänsterpartiet har tagit fram skiftliga regler som bland annat säger att "våra resor betalas aldrig av främmande stater eller privata företag" och att "vi deltar inte vid arrangemang som är så pass påkostade av vi skulle kunna misstänkas för att vara mutade eller stå i beroendeställning till arrangörerna". Men skillnaderna är stora. Vissa partier har valt att ta fram skriftliga riktlinjer som sätter tydliga gränser, andra har muntliga rekommendationer och lämnar över ett stort ansvar till den enskilda ledamoten. 

Ett första steg vore att ta fram gemensamma rekommendationer. I flera av våra grannländer finns dessutom mer långtgående krav på parlamentarikerna. I Danmark uppmanas ledamöterna i Folketinget att informera om gåvor som är värda mer än 3 000 danska kronor och utlandsresor som inte har betalts av staten, partiet eller ledamoten själv. I norska Stortinget finns det vägledande regler som säger att ledamöterna bör registrera gåvor som är värda mer än 2000 norska kronor och bjudresor. I Sverige finns redan ett obligatoriskt register där riksdagsledamöterna ska anmäla bland annat större aktieinnehav och uppdrag i bolagsstyrelser. Att utvidga detta register till att även omfatta utlandsresor och gåvor skulle kunna vara ett sätt att skärpa reglerna. 
Tyvärr har flera av de andra partierna förhållit sig skeptiska till skärpta regler. Man menar att man inte vill begränsa ledamöternas möjligheter att möta organisationer, väljare etcetera. Men man ska komma ihåg att varje ledamot utöver en grundlön på 56 000 kronor i månaden också kan ansöka om ekonomiskt stöd till enskilda utrikes tjänsteresor för upp till 50 000 kronor per mandatperiod och att partigrupperna får pengar varje år för utlandsresor. Vi riksdagsledamöter har med andra ord goda möjligheter att resa utan att privata företag ska stå för notan. 

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!