fredag 18 februari 2011

Märkligt om etanolbilar


Jag läser en intressant debattartikel av en miljökonsulent på svenskan, Dödsstöt eller renässans för etanolbilen:






Miljöminister Andreas Carlgren förklarade nyligen att regeringen tänker slopa nedsättningen av förmånsvärdet på etanolbilar. I fortsättningen ska den schablonskatt den betalar som försetts med en etanolbil av sin arbetsgivare relateras till bilens hela försäljningsvärde, inte, som idag, till bara 80 procent av detta värde.
De nedsatta förmånsvärdena har varit helt avgörande för etanolbilarnas framgång. När nedsättningen nu slopas blir det sannolikt dödsstöten för den svenska etanolbilsmarknaden.
Ändå ska nog regeringens nya linje inte tolkas som en omvärdering av vare sig etanolen eller etanolbilarna. Etanolbilens kollaps är istället dels paradoxalt nog en konsekvens av dels ett EU-direktiv vars syfte är att främja förnybara drivmedel, dels traditionell svensk bilindustriprotektionism.
Enligt det s k RES-direktivet, antaget i december 2008, måste minst 10 procent av den energi som används i transportsektorn i varje EU-land senast 2020 vara förnybar. Sverige är redan halvvägs mot målet, vilket förklaras av att våra järnvägar drivs med förnybar el, att biodrivmedel sedan sju år är skattefria och av olika skatteförmåner för etanol-, gas- och elbilar.
Problemet är att ju större andel av drivmedlen som är skattefria, desto mera påverkas statens finanser i form av uteblivna skatteintäkter. Miljönyttan av alla etanolmorötter är inte heller självklar. Skattefria biodrivmedel sänker kostnaden för bilkörning, vilket driver upp körsträckor, bränsleförbrukning och utsläpp.


Allvarligt talat är det få med mer insikt i det här som tror något annat än att elbilar eller biodiesel är något annat än en tillfällig lösning också.


I synnerhet elbilar... Vi har redan en högre elförbrukning än någonsin förut och den behöver snarast gå ner och hur blir det om ett antal procent elbilar ersätter andra bilar?


Lösningen blir antagligen flera olika lösningar och etanolen hade varit om än inte slutgiltig, så i vart fall en bra lösning för en liten peng, under en övergångsperiod. (Jag tror f ö att biogas har längre framtidsutsikter)


Själv kör jag etanol sen i augusti förra året och jag förvånas över regeringens hantering och att fler människor inte väljer etanol nu och under de senaste åren. Om inte annat för att det trots allt går, för privatpersoner och med en bil med några år på nacken, går att köra inte bara lite miljövänligare utan även lite billigare.


Däremot hade jag tyckt att man kunnat dra ner skatterna mer på etanolen, eller den delen bensin som blandas i etanolen, för att mer försöka främja de som har möjlighet att köra på etanol idag.


Men istället för bra idéer som påverkar  miljön positivt i högre utsträckning, så får vi förslag som påverkar ytterst lite som importerats från diktaturer, i ett land där polisen knappast kommer att prioritera eller ha möjlighet att jaga nedskräpare av mindre mått, när de inte får tillräckligt av skattepengar av regeringen för att jaga större skurkar och när sjukvården behöver mer sängar för sjuka.

Uppdaterat Läs även Naturvårdsverkets text Hur miljövänlig är etanol?

Detta varierar stort mellan olika typer av etanol. Det finns etanol som snarast är värre än bensin, och det är framför allt amerikansk majsetanol från fabriker där man använder fossil energi för destillationen och där processen i övrigt är ineffektiv. Sådan etanol används inte i Sverige där vi har etanol av klimatskäl till skillnad från USA där det mest handlar om försörjningstrygghet.
Svensk spannmålsetanol är av samma skäl bra ur klimatsynpunkt – man har sett till att bygga smarta processer där energieffektiviteten hålls så hög som möjligt. Den mesta etanolen i Sverige fås från brasilianskt rörsocker, och dessa fabriker har en mycket effektiv process.
Om den svenska etanolen har en ”klimatverkningsgrad” på cirka 80 procent, det vill säga att klimatpåverkan per liter är 80 procent lägre än för bensin, så har brasilianska etanolen oftast ett värde på över 90 procent. Och ibland upp emot 100 procent (det finns inga exakta värden – det beror på varje enskild odling, varje enskild fabrik, samt hur man väljer att räkna).
En faktor som har uppmärksammats mycket på senare tid är utsläppen av klimatgaser vid förändrad markanvändning, det vill säga att obrukade marker ger ifrån sig klimatgaser när man börjar bearbeta den. Dessa effekter är till en del med i de ”klimatverkningsgrader” som anges ovan, men ny forskning visar att de troligen har större betydelse än vad man tidigare har trott. Skillnaden när de nya rönen inkluderas i beräkningarna är dock sannolikt begränsad. Detta är också i huvudsak ett framtida eventuellt problem. Hittills har odlingarna mest skett på gammal jordbruksmark, till exempel på gamla kaffeplantager i Brasilien respektive befintlig åkermark i Sverige.


Mer media skd nsk



Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar