Anledningen var simpel, och rätt mänsklig. De var, trots att de var relativt stora vilda och livsfarliga kattdjur, ändå kelna och kurrande och påminde om vanliga katter. De var till och med så lika vanliga katter att de var kittliga på baktassarna när jag kittlade dem och de uppförde sig som en vanlig kelig katt när man klappade dem.
De som man kom närmast var honan och de två ungarna. Hannen var mer sur och lättirriterad efter mat. Ungarna har idag flyttats ut från hägnet till en annan djurpark och finns inte kvar. Så här i efterhand så var det tur att vi kom dit innan de flyttades.
Nordens Ark sponsrar forskning kring snöleoparden, eftersom det är ett djur man vet relativt lite om i vilt tillstånd, eftersom den lever upp till 6 000 meter över havet och där det är riktigt kallt. Men en del detaljer vet man, som att svansen kan innehålla mycket vätska för överlevnad och är oproportionerligt lång och tjock.
För att få komma så här nära, och få så bra guidning, så är man tvungen att beställa det Nordens Ark kallar Mäktigt Möte. I synnerhet i det här fallet, för min del som var, som ni ser och hör på filmen sist efter bilderna i det här inlägget, så var det roligare än julafton för en treåring och värt vartenda öre. Jag har aldrig haft en sån djurupplevelse så här långt, som att få klappa en snöleopard.
Den som vill se mer få gärna bli facebookvän med mig och hänvisa till att ni vill se fler bilder, eftersom jag lägger upp mer där än här: https://www.facebook.com/jerker.nilsson eller titta på övriga inlägg som är taggade med Nordens Ark.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Inlägg
Snöleoparder är fascinerande djur, har sett dem i djurpark jag också.
SvaraRaderaDrömmen är att få se en sådan i sin naturliga miljö, men med tanke på vart de lever och hur skygga de är så blir det svårt.
Du får satsa alla dina pengar på att åka och hälsa på dem där de bor :)
SvaraRadera