tisdag 22 februari 2011

Inga hjältar här - men däremot i Libyen

Både i gårdagens utrikespolitiska inlägg om diktaturerna som faller och i det inrikespolitiska om Märkliga uppföranden så faller det oerhört mycket på den sittande regeringen och ett antal av dess ministrar.

Värst då, så väl som nu är fortfarande kritiken mot Carl Bildt, som inte ens kan förmå sig att uttala sig kritiskt mot en diktator, som inte verkar helt frisk, som ingen tror kommer att sitta kvar någon längre tid vid makten.

Vad för typ av person och människa är man om man inte ens kan uttala sig klart och tydligt för demokrati?

Några hjältar här som kan eller vill försöka hjälpa landet mot demokrati, inte ens med ord, finns det inte här i vår regering.

Istället får man lita till alla de modiga på plats som bokstavligt talat slåss för sina liv och väljer att inte bomba sin egen befolkning, utan istället landa sina plan på annan plats, fn-diplomater som säger upp sig eller som hellre går utan jobb än att indirekt stödja den diktatur som gärna dödar sin befolkning, för att få behålla makten.

Anders Lindberg förtydligar det i sin debattartikel hos Aftonbladet:

Gaddafi är en hänsynslös diktator i ledningen för en polisstat.
Mot honom står nu en demokratirörelse inspirerad av framgångar i Tunisien och Egypten.
I går sa sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) till flera medier: ”Nu handlar det inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att försöka få till stabilitet och en rimlig utveckling.”
Silvio Berlusconi svarade ännu rakare, enligt Reuters, när han fick frågan om han varit i kontakt med Gaddafi: ”Nej, jag har inte pratat med honom.
Situationen är fortfarande rörig så jag kommer inte att störa någon.”
Bildt och Berlusconi har fel. Det handlar om att ta ställning. Även om man stör.
Demokrati är bättre än diktatur. Mänskliga rättigheter bättre än förtryck. Fredliga demonstrationer bättre än stridsplan.
Hur svårt kan det vara?
I Nordafrika och Mellanöstern formas nu en ny generation av protesterna.
I framtiden kommer de titta Europa i ögonen och ställa frågan: var var ni någonstans när vi erövrade demokratin? Vems sida stod ni på?Just nu finns anledning att skämmas över svaret.
Det märkligaste av allt är att jag som vänsterpartist ofta får stå tillsvars för vad andra gjort i kommunismens namn, trots att jag själv är för parlamentarisk demokrati och aldrig varit för varken en kommunistisk diktatur eller någon annan typ av diktatur.

Men när det kommer till hur regeringen av idag hanterar diktaturer, som har en påverkan av realpolitiken, så klarar de sig undan rätt långt, precis som vid alla de andra moderata skandalerna.

Även i fall där man inte ens med ord kan stödja demokratikämpar som bokstavligt talat dör för demokratin. Vems sida regeringen än står på, så inte är det demokratins sida och det enda pris för mänskliga rättigheter de kan få är diktatorns Gaddafipriset för mänskliga rättigheter, som de får dela med svenskans ledarredaktion som inte klarar av att kritisera regeringen i det här  fallet, trots att de borde efter de åsikter de påstår sig ha. Men fram till revolten i Tunisien och Egypten så har de enbart haft problem med Vitryssland och ignorerat övriga världens diktaturer...

Wolfgang Hansson, även han på Aftonbladet påminner om hur gärna Sverige och flera andra västländer gärna gör affärer med Libyen:

Libyen är en av de värsta polisstaterna i världen.
Ändå exporterar Sverige varor för över en miljard kronor om året till landet.
För drygt ett år sedan var handelsminister Ewa Björling där och försökte få Libyen att köpa ännu mer.
Dubbelmoral eller ”business as usual”?
Med sig på resan till Libyen och Tunisien hade hon bland annat representanter för Svenska rymdbolaget. De erbjöd Libyen att köpa ett luftövervakningssystem tänkt för att upptäcka oljeläckor och hålla koll på fiskebåtar.
Men som en representant för Rymdbolaget hjälpsamt påpekade för libyerna gick det också utmärkt att använda för att övervaka flyktingar som försökte lämna landet sjövägen.
Uttalandet filmades och visades i SVT där det väckte visst rabalder. Skulle Sverige verkligen hjälpa en diktatur att hindra befolkningen från att fly?
– Otroligt allvarligt med tanke på hur det ser ut för mänskliga rättigheter i Libyen, säger Magnus Wahland på biståndsorganisationen Diakonia.
Reaktionerna gjorde att Rymdbolaget skrinlade alla eventuella planer på Libyenexport. Men
i tysthet har Sveriges handel med Libyen mer än fördubblats de senaste tio åren.
Men Sverige säljer inte bara till Libyen. Vi köper också en enda produkt – råolja.
...
I kölvattnet avlade Ewa Björling (vice statsminister Bosse Ringholm var där redan 2005) ett besök i september 2009 vars syfte var att öka affärsmöjligheterna för svenska företag i Libyen.
”Libyen är fullt av möjligheter”, skrev den svenska ambassaden i Tunisien strax före i en rapport om Libyens ekonomi. Man påtalar att Libyen ”förfogar över betydande ekonomiska resurser” och att man behöver bygga bostäder, sjukhus, skolor och annan infrastruktur.
Sverige vill helt enkelt vara med och dela på kakan. Money talks.
...
Biståndsorganisationen Diakonia och Amnesty hävdar i en färsk rapport att inget av de tre statliga organ som hjälper svenska företag att handla med länder i tredje världen har någon policy kring mänskliga rättigheter.
Detta trots att riksdagen 2003 antog regler som säger att alla politikområden, inklusive handel, ska främja mänskliga rättigheter.
Politiskt har statsminister Reinfeldt och Sverige inga problem med att fördöma regimen i Libyen.
På vilket sätt exporten till Libyen främjar försvaret av demokrati och frihet i landet är oklart.
Det är inte ett sätt som alls påminner om synen som väst hade på samma diktator tidigare, men nu tycks det finnas pengar att tjäna där, så varför bryr sig om att landet demokratiskt sett är en mycket hård diktatur?

Läs gärna vidare om regeringens märkligheter i Märkligheter i inrikespolitiken.

Media ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd skd exp exp exp skd skd skd skd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

5 kommentarer:

  1. Demokrati är överskattat. Det blir så mycket stabilare om diplomater får göra upp i tysthet än om man måste blanda in den obildade pöbeln.

    SvaraRadera
  2. Islamisten Gadaffi söker skydd hos vänstersocialisten Hugo Chavez. Skrämmande att ni vänsterextremister har så mycket gemensamt med islamister, ungefär som Hitler, han hade även han mycket gemensamt och samarbetade med islamister. Vad har du gemensamt med Hitler, bortsett från att du inte är så förtjust i judar?

    SvaraRadera
  3. Jerker - Så kanske det kan vara i teorin, men det blir inte bättre i praktiken och i längden. Fast nu tror jag du min namne är ironisk :)

    Kalle - Om så är fallet är det beklagligt men Chavez är så vitt jag vet demokratiskt vald. jag har inget emot judar.

    SvaraRadera
  4. Gaddafi är inte islamist och han bryr sig inte ens om sin religion. Han är bara diktatur exakt som Saddam Hussain . Gaddafi hängde islamisterna i Libyien. Och ingen tycker synd om judarna nu förtiden. De fick sitt eget land och kolla vad de gör nu. De dödar muslimerna och behandlar de exakt som Nazisterna behandlade judar i 40-talet. Jag pratar inte om alla Judar utan om israeler

    SvaraRadera
  5. Nej exakt, jag vet och de flesta andra med någon kunskap i det hela vet att han däremot försökt köpa sig popularitet hos islamister.

    SvaraRadera