Jag noterar att en av myterna av oss som vill ha varg punkteras i en artikel om hur vargen kommer närmare Stockholm då skillnaden mellan de som är rädda för att möta en varg i skogen som bor i riket som helhet och i Stockholm är så marginell att det enda handlar om någon enstaka procentenhet, och med andra ord kan hamna inom felmarginalen.
I vanlig ordning så innehåller artikeln även en jägare som tycker synd om sig själv och att han inte kan jaga som förr, och att risken för att hundar råkar illa ut är större.
Precis som sagt innan så skadas oerhört många fler jakthundar av trafiken än av vargar och båda två typerna av skador är väldigt lätta att komma runt genom att ha hunden kopplad och välja andra typer av jakt. (Att han dessutom klagar på att det blir ökad konkurrens om rådjuren är så dumt att jag inte ens kommenterar det vidare...)
Skönt är också att se att det finns de som har tamboskap som är för vargens existens och utbredning. Dock håller jag med henne i hennes kritik att om man ska ha varg över mer eller mindre hela landet och en ansvarsfull politik så ska man också se till att staten bidrar med stängsel som stänger ute vargarna.
Men ansvars politik kan vi inte förvänta oss när man väljer från regeringshåll att samarbeta med de som bara vill uppfylla en liten del av de förslag som läggs fram, att skjuta av djuren, och inte att gå vidare med inplanteringen av nya individer.
Vargar har jag skrivit om flera gånger förut och den sista tidens hetsjakt mot vargarna har fått mig och sambon att bli medlemmar i rovdjursföreningen.
Det tycker jag definitivt att du också ska bli: Den Svenska Rovdjursföreningen
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
lördag 13 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Bra och sakligt inlägg, det här länkar jag. =)
SvaraRaderaOm det blir fler vargar i närheten af kungliga hufudstaden är det jättebra. Stockholmarna är mer possitiva till rovdjur än vad okunniga bondtölpar är. Jag tycker att rovdjur ska finnas där acceptansen för dom är störst.
SvaraRaderaRovdjursföreningen vill att den svenska vargstammen skall uppgå till ca 2000 djur.
SvaraRaderaFör att stammen inte skall växa utöver detta antal krävs att åtminstone 200 djur skjuts varje år. En betydligt mer omfattande "hetsjakt" än den nyligen genomförda.
Jag bor i Haninge och jag skulle bli rädd om jag mötte en varg i skogen, men detta betyder inte att jag vill döda vargen. Jag är även rädd när jag möter älgar i skogen och jag hade hjärtat i halsgropen när jag mötte en grupp vildsvin när jag var ute och gick, men detta har inte hindrat mig från att gå i Skog och mark.
SvaraRaderaI Stockholm finns det många människor och det är lika lätt att hitta folk som är rädda för varg här som det är att hitta folk som är rädda för hundar, spindlar, duvor, ormar och så vidare, så det är klart orättvis att dra alla över en och samma kam för några åsikter om rädsla och vad som skulle skrämma oss i skogen.
Daniel - Tack och kul med en moderat som håller med mig, det händer inte var dag :)
SvaraRaderaHasse - Hade du läst länkarna så hade du sett att skillnaden inte är så stor mellan landet och stockholmarna.
Jeppe - Som i alla andra ekosystem så reglerar sig vargantalet efter hur mycket mat de hittar.
Kenny - Du har onekligen en poäng i det! Utöver att de flesta som är rädda för något djur inte vill att de ska utrotas.