Vart tog ni vägen?

Som jag skrev i en av kommentarerna jag gjorde i Oskadad hand är ett dåligt skäl, så är det mycket märkligt och beklagligt att så många blir så upprörda över en utebliven handskakning, som knappast fått samma dignitet i media om det vore en svensk som vägrat hälsa på det förväntade sättet.

Ett bra exempel tar Svenska Dagbladet upp nu. Hur män importerar fru efter fru, och hur fruarna inte får veta något om att mannen exempelvis misshandlat innan och hur lagarna står på mannens sida och gör den nyanlända kvinnan mer rättslös än vad som är lämpligt:

Brottmålsadvokaten Elisabeth Massi Fritz har haft många klienter som utsatts för fruimport.

–Lagstiftningen bör ändras och praxis bör bli betydligt snällare så att kvinnorna inte behöver leva med hot och våld tills det gått två år.

Hon tycker även att kvinnorna bör upplysas om mannens bakgrund, eventuella domar och tidigare giftermål.

–Bedömningen av mannens integritet är oproportionerlig gentemot kvinnorna, säger hon.

Carina Ohlsson, riksdagsledamot och vice ordförande i S-kvinnor, vill tillsätta en utredning om fruimporten.

–Dels måste myndigheterna ta ett ökat ansvar och samarbeta mer, dels kan vi behöva lagstifta om tvåårsregeln och försvåra för män att ta hit fler kvinnor. Det är svåra avvägningar, därför vill jag se en utredning, säger hon.

Riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V) vill slopa tvåårsregeln.

–Det är oacceptabelt att kvinnorna känner att de måste stanna kvar hos en man som kränker dem. Jag uppmanar även Migrationsverket att införa obligatoriska enskilda uppföljningssamtal med paren.

Var är alla upprörda kommentarer som sägs vara så måna om kvinnliga kränkningar när de inte blir tagna i hand vid en hälsning? Eller det kanske är så att Sverigedemokraterna, Bo Frank och alla andra som yttrat sig i själva verket tycker att det är mycket värre att låta bli att ta i hand än att importera och förslava kvinnor med liten kunskap om svenska samhället? Jag hör inte några andra rop på lagstiftning och regler här än de som kommer från vänster- och kvinnojourshåll.

Uppenbart är, trots att många så ofta blundar för det, många svenska män inte heller följer "svenska sedvänjor" och att hyllade svenska skribenter inte alla gånger de heller vet vad de borde prioritera först, framför sitt skrivande på annat ställe än nära hemmet.

Edit Idag skriver Lena Andersson ett långt indignerat inlägg på DN, Belönad apartheid, där hon bland annat skriver det är rimligt att arbetsgivaren inte väljer någon som skyltar med kvinnofientliga värderingar, trots att arbetsgivaren berättat att mannen inte uppfyllde de mer relevanta kraven, vilket diskvalificerade honom.

Hon säger inget nytt som inte andra sagt och jag har fortfarande omöjligt att se att HUR man hälsar är så viktigt, utan att det är ATT man hälsar som gäller.

Jag tycker hon, och andra som delar hennes åsikt, borde läsa mitt tidigare inlägg What goes around, comes around där jag berättar om en muslimska och slöjförsedda kvinna jag gick på fackutbildning med, som inte heller vill ta andra män i hand eller vara i samma rum själv som en man. Det var knappast en tyst förskrämd kvinna de handlade om, utan någon som utmande även mina egna fördomar och definitivt inte stämde överens med myten om muslimska kvinnor som väljer att följa religösa regler av fri vilja.

I SvD talar mannen bakom slöjförbudet ut om varför han kom fram till förslaget. Synd att även han missar att han blir ytterligare en av alla de män som bestämmer över vad kvinnor ska få ha på sig istället för att få bestämma själv.

Nu ser jag att DO gått vidare och kanske kan få fler människor på sin sida igen, när DO går till attack mot myndigheter som betalar ut vårdbidrag enbart till mamman till ett autistiskt barn trots att hon har delad vårdnad med mannen.

Med tanke på hur länge det funnits många skilsmässor i landet så är det ytterst märkligt att man inte gjort något åt den här typen av problem. Självfallet borde det delas upp mellan föräldrarna.

Mer media svd svd svd svd svd svd dn dn dn dag

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!