Allting blir vitt, vitare, vitast

Jag är alltid glad över att jag har jobb, efter många år som arbetslös och jag är glad åt att ha en riktig vinter som inte riktigt tycks vilja ta slut.

Men visst, i dag en lördag, som är min arbetshelg med några dop inplanerade idag lördag och en högmässa söndag, så hade jag klarat mig utan mer arbete.

Men det är bara att konstatera att jag ska behöva fortsätta att oroa mig för carporttaket och kommer att behöva lägga ett antal timmar på att få bort snö för att folk alls ska kunna ta sig fram.

Hade det inte kunnat komma en vardag istället? Även om jag inte är välbetald på något sätt och får lite mer i lön så hade jag hellre varit ledig ärligt talat, de timmarna jag inte hade jobb inplanerat som det var.

Jag ska försöka trösta mig med att det borde kunna innebära fler dagar med skidåkning, så att gårdagens mil på intet sätt var den sista mil jag hann med innan den eländiga våren kommer...

Trafikreportern på Sydsvenskan frågar retoriskt Hur länge minns vi snön? Apropå hans inriktning på journalism så är mitt svar att jag hoppas vi minns det länge nog att kunna tysta Vägverkets kampanj nästa år, som sedvanligt brukar komma några veckor innan risken för snö och halka, mot att vi använder dubbdäck. Tala om vinter där dubbarna verkligen behövts och det funnits dagar där jag inte tagit mig till jobbet utan dem.

Nåja, mitt gnäll känns självfallet väldigt litet och patetiskt när man läser om skyfallen i Sydney och jag ska alldeles säkert ta mig igenom den här dagen också, med tanken på att det i vanlig ordning finns de som har det betydligt värre än mig, inte minst de hemlösa vars hem nu är kallt och väldigt ogästvänligt eller handikappade som inte tar sig fram längre tack vare den snåla snöröjningen...

Mer media sds sds dn dn dag

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!