söndag 4 april 2010

Radiodokumentär om Ebba Grön




Det är inte ofta jag orkar bemöda mig med att lyssna på radio, och då menar jag l-y-s-s-n-a med hängivenhet och intresse och inte bara som slött sällskap och bakgrundsmusik till något annat jag gör.

Men jag blev oerhört sugen på att göra det efter att ha läst om radiodokumentären om Ebba Grön, som heter Tyst för fan, som Sveriges Radio ska sända  i morgon 5 april klockan 13.03 på P4.

Jag kan inte se att det går att lyssna på den redan nu, men jag utgår från att det kommer att gå att göra via deras hemsida både då och i efterhand (även om jag som vanligt kommer att riva mig i huvudet och fundera på hur jag ska göra :) )

Ebba Grön är ett av de mest unika banden någonsin inom svensk musik, eftersom de verkligen samlar fans långt utanför de vanliga leden av punkare och andra som tycker om hård och politisk musik och till och med Fredrik Reinfeldt påstår att han tycker om att dansa till dem...

Synd bara att karln inte valde att lyssna på texterna som, även om de i vissa fall är lite daterade, ofta har något att säga om vår verklighet.

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

4 kommentarer:

  1. Själv måste jag säga att jag föredrar det mesta som Thåström gjort efter Ebba-tiden... Som jag skrev innan så hade jag nån period i tonåren då jag lyssnade på svensk punk (ALLA kompisar gjorde det också), men liksom... det är ju PROGG. Egentligen. Och den enda bra progglåten är Dan Berglunds "dom mördades fria republik". ;-)

    SvaraRadera
  2. Jag håller med om att punken och proggen ligger varandra nära textmässigt, som vi ser punken nu. Men när punken kom så tyckte ingen av de båda sidorna om varandra och punken var mindre tydligt politisk än vad den blev sen och var mer ute efter att chocka än förändra världen.

    Jag tror dock du tycker sämst om perioden med Peace Love and Pitbulls :)

    SvaraRadera
  3. Man kan lyssna på Dokumentären på hemsidan nu,
    läs mer i mitt blogginlägg:
    Ett program om Ebba Grön

    Men PLP rockar ju stenhårt.
    Sämre gillar jag de mest gråtmilda och storslagna sakerna som Die Mauer, Märk hur skugga och Över Sundet. Men Thåström kommer undan med det mesta pga sitt rakryggade förhållningssätt och framför allt pga av den jävla rösten som man inte kan värja sig för.

    SvaraRadera
  4. Jag håller ärligt talat med dig om det Jocke!

    SvaraRadera