Om jämlikhet och jämställdhet

1 av 25 pappor mot sin vilja är verkligen inte roliga siffror och jag har inte särskilt svårt att relatera till det som man och kan instämma i att det mycket väl går att se som ett övergrepp att bli pappa mot sin vilja.

Det är bara ett problem. Om man följer mannens vilja, och inte kvinnans, så blir det direkt ett övergrepp mot henne och jag ser det som en omöjlig sak att låta någon annan än kvinnan ha det slutgiltiga bestämmandet över sin kropp.

Däremot borde det vara, som nämns i en av artiklarna, vara självklart att inte bara kvinnor, utan även män, borde få hjälp med att knyta känslomässiga band till sitt barn.

Egoistiska föräldrar, oavsett kön, som skaffar barn utan en tanke på att de flesta barn vill ha en relation med båda sina föräldrar kan reta mig. Det kanske är där man borde börja?

En annan fråga jag läste om redan i morse, som också kommer in på jämställdhet är det konstaterandet som två professorer gör angående historia, att Skolämnet historia är en strikt manlig angelägenhet.

Att majoriteten av de människor som tas upp i historieböckerna är män tycker jag inte är särskilt konstigt, eftersom det i merparten av den historia vi känner till varit män som haft makten. Som med tanke på alla krig och allt våld som utövas knappast kan ses som en merit för det manliga könet...

Men jag tycker, precis som författarna till debattartikeln, att det trots den manliga övervikten måste gå att lyfta fram de kvinnor som verkligen påverkat världshistorien och varför inte ett ifrågasättande av den så våldsamma historien som vi borde ha kommit ifrån:

Kvinnors arbete i produktion och handel av olika slag framgår ibland i special­avsnitten, också inom de centrala områden där de var ensamproducenter som mjölk- och mejerihanteringen. Men när jordbruk, hantverk, handel, gruvdrift, fabriksproduktion och andra arbeten nämns i den allmänna texten framställs de som manliga. Kvinnornas omfattande produktion i hushållet under äldre tid blir synlig i böckerna först när den flyttas ut och industrialiseras. Det skeva synsättet gör att också barnens historia riskerar att försvinna.

Kvinnouppfattningen i de politiska ideologierna berörs knappast alls. Också kvinnorörelsen behandlas snävt och ses varken som ideologi eller politisk organisering. Demokratiseringsprocessen tycks väcka intresse bara fram till dess att alla män fått rösträtt. Politik som rör jämställdhet ges ringa och ofullständig uppmärksamhet. Att jämställdhet också berör män framgår enbart i en av böckerna.

Fetningen av den sista meningen är min och borde definitivt tas upp i fler ämnen och inte bara i historia.

Problemet är inte att männen tas upp. Problemet är att de kvinnor som påverkat sin samtid i så få fall tas upp.

Ett exempel är Elise Ottesen Jensen som utan att tveka påverkat den svenska historien stort genom att vara en av de mest drivande bakom att preventivmedel blev tillgängligt under en tid då hon hotades med fängelse, eftersom p-medel var olagligt, trots att förbudet skapade oerhört mycket tragik.

Från Wikipedia citerar jag henne med "Jag drömmer om den dag då alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor jämlika och sexualiteten är ett uttryck för innerlighet, njutning och ömhet".

Uppdaterat En helt annan sak, men om ett annat ämne, är diskussionen den forna boxaren, och kulturskribenten på Helsingborgs Dagblad, Åsa Sandell tar upp är den om den direkt fåniga regeln att kvinnliga hockeyspelare inte får tacklas.

Visserligen kan jag tänka mig att det stämmer att det är så att själva tekniken i spelet blir bättre än med tacklingar, men det känns oerhört märkligt att ha andra regler för damerna, och väldigt otidsenligt.

Kanske vore det bättre, med tanke på skaderisken, att ta bort tacklingarna för männen istället?

Mer media ab

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!