lördag 20 februari 2010

Om jämlikhet och jämställdhet

1 av 25 pappor mot sin vilja är verkligen inte roliga siffror och jag har inte särskilt svårt att relatera till det som man och kan instämma i att det mycket väl går att se som ett övergrepp att bli pappa mot sin vilja.

Det är bara ett problem. Om man följer mannens vilja, och inte kvinnans, så blir det direkt ett övergrepp mot henne och jag ser det som en omöjlig sak att låta någon annan än kvinnan ha det slutgiltiga bestämmandet över sin kropp.

Däremot borde det vara, som nämns i en av artiklarna, vara självklart att inte bara kvinnor, utan även män, borde få hjälp med att knyta känslomässiga band till sitt barn.

Egoistiska föräldrar, oavsett kön, som skaffar barn utan en tanke på att de flesta barn vill ha en relation med båda sina föräldrar kan reta mig. Det kanske är där man borde börja?

En annan fråga jag läste om redan i morse, som också kommer in på jämställdhet är det konstaterandet som två professorer gör angående historia, att Skolämnet historia är en strikt manlig angelägenhet.

Att majoriteten av de människor som tas upp i historieböckerna är män tycker jag inte är särskilt konstigt, eftersom det i merparten av den historia vi känner till varit män som haft makten. Som med tanke på alla krig och allt våld som utövas knappast kan ses som en merit för det manliga könet...

Men jag tycker, precis som författarna till debattartikeln, att det trots den manliga övervikten måste gå att lyfta fram de kvinnor som verkligen påverkat världshistorien och varför inte ett ifrågasättande av den så våldsamma historien som vi borde ha kommit ifrån:


Kvinnors arbete i produktion och handel av olika slag framgår ibland i special­avsnitten, också inom de centrala områden där de var ensamproducenter som mjölk- och mejerihanteringen. Men när jordbruk, hantverk, handel, gruvdrift, fabriksproduktion och andra arbeten nämns i den allmänna texten framställs de som manliga. Kvinnornas omfattande produktion i hushållet under äldre tid blir synlig i böckerna först när den flyttas ut och industrialiseras. Det skeva synsättet gör att också barnens historia riskerar att försvinna.
Kvinnouppfattningen i de politiska ideologierna berörs knappast alls. Också kvinnorörelsen behandlas snävt och ses varken som ideologi eller politisk organisering. Demokratiseringsprocessen tycks väcka intresse bara fram till dess att alla män fått rösträtt. Politik som rör jämställdhet ges ringa och ofullständig uppmärksamhet. Att jämställdhet också berör män framgår enbart i en av böckerna.
Fetningen av den sista meningen är min och borde definitivt tas upp i fler ämnen och inte bara i historia.

Problemet är inte att männen tas upp. Problemet är att de kvinnor som påverkat sin samtid i så få fall tas upp.

Ett exempel är Elise Ottesen Jensen som utan att tveka påverkat den svenska historien stort genom att vara en av de mest drivande bakom att preventivmedel blev tillgängligt under en tid då hon hotades med fängelse, eftersom p-medel var olagligt, trots att förbudet skapade oerhört mycket tragik.

Från Wikipedia citerar jag henne med "Jag drömmer om den dag då alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor jämlika och sexualiteten är ett uttryck för innerlighet, njutning och ömhet".

Uppdaterat En helt annan sak, men om ett annat ämne, är diskussionen den forna boxaren, och kulturskribenten på Helsingborgs Dagblad, Åsa Sandell tar upp är den om den direkt fåniga regeln att kvinnliga hockeyspelare inte får tacklas.

Visserligen kan jag tänka mig att det stämmer att det är så att själva tekniken i spelet blir bättre än med tacklingar, men det känns oerhört märkligt att ha andra regler för damerna, och väldigt otidsenligt.

Kanske vore det bättre, med tanke på skaderisken, att ta bort tacklingarna för männen istället?

Mer media ab

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

7 kommentarer:

  1. Egentligen borde ju män ha samma kunskap om hur man blir gravid som kvinnor, just pga att både män och kvinnor kan "bli med barn" av misstag annars. Som kvinna har jag ju läst tusen artiklar i diverse tjej-tidningar som förklarar att man t ex mycket väl kan bli gravid efter avbrutet samlag, för det kommer ofta små mängder av spermier under samlagets gång, och det räcker med en enda för att bli gravid. Jag har läst minst lika många artiklar som förklarar att "säkra perioder" bara är någotsånär säkra för den som ägnar månader åt att lära sej känna igen olika konsistenser på sitt slidsekret och därmed avgöra när man har ägglossning och när man inte har det osv. Såna grejer. Hur många killar vet om sånt här? Min gissning är: Inte särskilt många.

    Att det är kvinnan som enväldigt beslutar om abort går väl knappast att komma ifrån, helt enkelt för att alternativen vore värre. Och det innebär ju att det alltid kommer att hända, tyvärr, att killar blir ofrivilliga pappor. Men man kanske kunde få ner antalet ganska rejält om killar i allmänhet blev mer allmänbildade när det gäller hur barn blir till - att man slutade se detta som en angelägenhet bara för tjejer.

    SvaraRadera
  2. Instämmer verkligen i att man måste inse att det är en angelägenhet för båda parterna!

    SvaraRadera
  3. @Dvärghundspossen, vad får dig att tro att killar skulle veta mindre om hur barn blir till än tjejer? Det är ju uppenbarligen tiotusentals tjejer varje år som gör abort. Hur står det till med deras kunskaper om hur "barn blir till"?

    Att tro att man kan få bort ofrivilliga och ickeplanerade graviditeter är verkligen att idealisera världen. Det kommer alltid finnas de som blir med barn som inte tänkt sig det. Både ofrivilligt eller genom den andre partens illvilja.

    Män ska naturligtvis inte ha någon beslutanderätt om kvinnor ska göra abort eller inte, men om kvinnan väljer att föda ett barn mot pappans vilja så borde han har rätten av avstå från vårdnaden och allt umgänge och därmed också slippa allt ekonomiskt ansvar för barnet. Han en kvinna tagit beslutet att föda mot pappans önskan så får hon ju också själv ta hela ansvaret om barnet när det fötts.

    SvaraRadera
  4. Kinna - Jag tycker du missar en viktig poäng, barnets åsikt. Om barnet som är helt oskyldig till att ha blivit född vill ha en pappa så tycker jag inte det ska gå att avsäga sig faderskapet, även om pappan blivit lurad in i det.

    SvaraRadera
  5. Jag är ledsen att behöva berätta detta för dig, men man har faktiskt ingen rätt som barn att ha två biologiska föräldrar som finns närvarande i ens liv. Då hade vi inte tillåtit adoptioner överhuvudtaget. Vi hade heller inte tillåtit att kvinnor åker till Danmark och inseminierar sig. Inte heller hade vi tillåtit att en av föräldrarna förlorar vårdnaden i vårdnadstvister i samband med skilsmässor. Dessutom är det inte ovanligt att en förälder avlider.

    I alla dessa fall så saknar barnet en eller båda sina biologiska föräldrar. Varför är det OK i dessa fall, men inte då pappan blivit förälder mot sin önskan?

    SvaraRadera
  6. Att man inte har rätt till det vet jag, vilket jag tycker är fel. Nu sa jag inget om just biologiska föräldrar och jag har i princip inget emot adoptioner heller. Bättre med två föräldrar som bryr sig om barnet än två som inte gör det. Och jag är f ö emot insemination och adoption av ensamstående också.

    SvaraRadera
  7. Kinna, nu har du inte läst mitt inlägg ordentligt. Jag skrev aldrig att man kan få bort oplanerade graviditeter helt och hållet. Jag skrev ju tvärtom att det alltid kommer att finnas killar som blir pappor ofrivilligt, så länge kvinnan beslutar om abort. Dvs att oplanerade graviditeter alltid kommer att inträffa. Jag har själv vid två tillfällen i mitt liv haft graviditetsnoja, där orsaken första gången var oskyddat sex när man var full och dum, orsaken andra gången var glömt p-piller. Sånt händer ju.

    Men i VISSA fall kan det ju bero på ren okunskap. Killen i artikeln t ex verkar ju inte ha haft nån större koll - tjejen sa att hon var "säker" och då bara tog han henne på orden utan att fundera närmare, och körde på utan preventivmedel. Jag har också fått intrycket (och nä, jag hävdar inte att jag vet detta med nån absolut säkerhet, jag är ingen sociolog och har inte forskat på saken) att väldigt många killar tror att man kan lita på tjejen när det gäller att ha koll på graviditetsrisker, att det inte är nåt dom själva behöver fundera över.

    Du frågar varför jag tror killar generellt skulle ha sämre koll än tjejer. Ja men det skrev jag ju i min första kommentar. Det allra mesta jag vet om detaljerna (själva grejen att samlag leder till graviditet vet ju varenda femåring, men detaljerna) kommer från läsande av tjejtidningar. Inte från skolan eller nån annan könsneutral arena.

    SvaraRadera