Från humant till inhumant

En rädsla som blev möjlig att ta på, så beskriver några journalister sin upplevelse av sin tid i Afghanistan, ett land de kan åka hem ifrån när de är klara och ett land där stora krigsmakter gått bet på att vinna.

Sverige finns där också med militärer, istället för enbart humanitär hjälp och får vår biståndsminister bestämma så blir det mer av militär hjälp, trots att många varnar för det.

Nu senast så är det en debattartikel skriven generalsekreteraren från Läkare utan gränser, Militär koppling är livsfarlig:

Militärens oerhört viktiga mandat att försvara och skydda medborgare eller civilbefolkningar är till och med viktigare än vårt humanitära mandat, som går ut på att rädda liv och lindra nöd. När det är dags att rädda liv har något inträffat som istället kunde ha förebyggts.

Humanitärt arbete baseras på tydliga principer som måste respekteras av alla parter i en väpnad konflikt enligt internationell humanitär rätt.

Ingen militär kan hävda att de agerar utifrån de tre grundpelare som utmärker humanitärt arbete: neutralitet, oberoende och opartiskhet. Men trots det har militärens direkta deltagande i humanitärt arbete växt kraftigt under de senaste två decennierna.

Militärstrategin ”winning hearts and minds” går ut på att öka närheten till civilbefolkningen genom att bistå med hjälp eller uppmuntra civila till att samarbeta med militären. Strategin kan även ge politiska fördelar på hemmaplan och generera ett starkare stöd för militära insatser i utlandet. Men när militären tar på sig roller inom humanitärt hjälparbetare och när militära insatser numera kan kallas ”humanitära”, innebär det att roller sammanblandas. Dessa oklara roller innebär ett hot mot både civilbefolkningen och civila humanitära aktörers möjligheter att arbeta.

Humanitära organisationer ses inte längre som neutrala utan som en del av den västerländska politiska agendan, och därmed som legitima måltavlor för attacker.

Afghanistan är ett exempel på den här utvecklingen. Både USA och militärstyrkor under Natos ledning, däribland Sveriges, har gjort samarbets- och hjälpstrategin till ett humanitärt kamouflage. I ett sådant osäkert område blir hjälpen ”hotbaserad” snarare än ”behovsbaserad” och ges enligt militära ändamål, och inte enligt opartiska utvärderingar om var de humanitära behoven finns.

Att bistå befolkningen blir ytterligare en krigsstrategi som kan användas för att ställa krav, neka assistans eller belöna de som deltar i militärens politiska agenda.

Den typen av politik är en del av regeringens politik som tycks gå ut på att bryta ner biståndet och göra det direkt sämre och dessutom militarisera det i hög grad.

Senaste numret av Ordfront Magasin skriver om det i Korståget mot biståndet, en artikel jag verkligen rekommenderar!

Den visar bland annat hur mer pengar får läggas på administration när man väljer att satsa via riskapitalbolag som med Swedmilk som gick i konkurs och till skillnad från många andra traditionella sätt att bedriva bistånd bara kostade pengar, utan att ge något resultat, något som bevisar att regeringens strategi kring bistånd inte fungerar.

Ett exempel på hur det fungerade bättre förr är Bangladesh (Den "hon" det syftas på i första meningen är biståndsministern):

Hon har i flera sammanhang hävdat att man tidigare inte mätt resultat. Det är fel. En som ständigt granskar hur världen förändras är professorn i internationell folkhälsa, Hans Rosling. Han tittar på en rad faktorer, såsom barn- och mödradödlighet, antal barn per kvinna, med mera. Ett av hans positiva exempel är »Miraklet i Bangladesh«. 

Statistiken visar att 1962 dog nästan vart fjärde barn i Bangladesh innan det fyllt fem år. Och varje kvinna födde i genomsnitt drygt sex barn. 37 år senare, 2009, är barnadödligheten nere på under sex procent och antalet barn per kvinna 2,4. 

– Det här har ingenting med urbanisering att göra utan det handlar om en rad olika saker som hänt, säger Hans Rosling.

– Vaccin, familjeplanering, mediciner mot diarré, utbildning och att kvinnans roll har stärkts, med mera.

Ett tydligt exempel på att bistånd inte går att genomföra snabbt med vanliga krassa metoder för att nå ekonomisk framgång, av den typen man använder i affärsvärlden, som exempelvis skattefusk som hon själv försökt sig på...


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner