När gör polisen bäst nytta egentligen?

Två sidor av samma historia, är min tanke när jag först läser En strid om verklighetsbilden och sen läser Rikspolischefen nästan briserade av ilska, från två av landets ledande borgerliga tidningar och några av deras två toppledarskribenter.

Men någonstans tycks de ändå komma till någorlunda samma slutsats, man kan inte strunta i forskarna när man pratar om hur man ska kunna minska problemet med kriminalitet.

Oväntat nog så kommer de två till samma slutsats som jag gjorde för ett tag sen, och som polisen i många fall inte alls följer. Att man ska koncentrera polisinsatserna där man vet att det ofta är problem och på de tidpunkterna brotten begås. Vilket sällan är på de tidpunkter då vanligt folk är vakna och ser poliser, vilket ibland efterfrågas; mer synliga poliser.

Vid ett tillfälle i lilla Älmhult så kom jag hem ca 01.30 på natten en vardag, och fick direkt en polisbil efter mig under ett par kilometer.

Visserligen blev jag lite irriterad där och då eftersom de körde väl nära och kändes oerhört efterhängsna. Men jag utgår å andra sidan från att de kontrollerade vem som var ägare till bilen och var den hörde hemma och direkt kunde avskriva mig som intressant.

Med tanke på att det är relativt ofta som man läser om hur polisen stoppat inbrottstjuvar eller narkotikasmugglare/handlare med innehåll i bilen som intresserar polisen nattetid så tycker jag självfallet att det är rätt väg att gå. Mycket viktigare än att vi ser dem ute dagtid när buset sover.

Synd bara att polisen och dess chefer ibland inte tycks inse det själva.

Mer media exp

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner