Det räcker nu

För några veckor sen så skrev jag det relativt långa inlägget Varför krig? om den svenska insatsen i Afghanistan och förklarade varför jag är emot en svensk militär insats där.

Dagens Nyheter har idag tre intervjuer, som är riktigt bra, med några av de som jobbat i Afghanistan åt den svenska försvarsmakten.

I en av dem säger en kvinna som varit där som sjuksköterska, i intervjun Jag kunde bli enormt frustrerad, några saker som får mig att vara ännu säkrare på min sak att vara emot en svensk insats där.

Men till mottagningen kom också de som hade drabbats av psykisk stress.

Många vittnar om vaksamheten och den sjukliga misstänksamheten i början av vistelsen. Vad betyder det att folk står och pratar i mobiltelefon? Och vad finns det i väskan som hänger på den parkerade cykeln där borta?

– Det finns unga som inte visste att de skulle reagera så. De vågade knappt gå ut.

...

Den som mådde sämst hade sett kollegerna i fordonet framför trängas ut i diket av smällen när en självmordsbombare sprängde sin jeep.

– Då hade vi som tur var en fantastisk präst och min sjuksköterskekollega hade arbetat inom psykiatrin. Men många hade behövt kvalificerad samtalsterapi.

– Visst ordnades det samtal för de här killarna. Men jag tycker att det behövs en utbildad kurator eller psykolog här hela tiden. Nu var det bara en som kom ner och stannade en kort period. Det är väldigt märkligt att det inte finns på plats.

Vad jag tyckte innan spelar egentligen ingen roll.


Enbart konstaterandet om att man medvetet skapar svenskar dåligt psyke utan att ha tillräckligt med resurser för att ta ha möjlighet att ta hand om dem där (hur det ser ut med psykvården i Sverige, som de kommer hem till sen, vet vi redan...) är mer än tillräckligt för att konstatera att insatsen för lång tid framåt leker med människoliv på fler punkter än man normalt tänker på.


Det är mer än nog för att ta hem soldaterna.


Mer media dn dn dn nsk skd 


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!