Säkerhet i Sverige överskattas

Jag skrev ett rätt långt inlägg i söndags om den kombinerade natur- och kärnkraftskatastrofen i Japan, där en del av de sakerna jag påstod, tyvärr, visade sig stämma rätt snabbt, som funderingarna över hur ekonomin kommer att påverkas.

Vidare är det allt mer svårt att inte fortsätta ifrågasätta säkerheten hos kärnkraften som energikälla överhuvudtaget, inte bara i Sverige utan i världen i övrigt också, och därigenom även vår konstant ökande energibehov, som är bakgrunden till behovet av kärnkraften.

Dessutom tycker jag det är ett problem, som inte är helt lätt att veta hur det ska hanteras, och det är informationen till allmänheten och hur den ska ges.

Det är ju naturligtvis moraliskt fel att inte vara ärlig mot allmänheten när något av den här digniteten händer, men frågan är, i synnerhet i ett tättbefolkat land som Japan (ca 130 miljoner invånare på en yta som är mindre än Sverige) om det är det bästa att göra så att stora delar av befolkningen sätts i rörelse, vilket knappast är något som är önskvärt. Frågan är vilket som är "minst dåliga valet" i den situationen?

Som jag också var inne på i det tidigare inlägget så är det märkligt att man i argumentationerna tidigare för kärnkraften så ensidigt tycks bara ha hävdat säkerheten för själva tekniken i kärnkraftverket. Visserligen må  Sverige idag vara betydligt mindre jordbävnings- och tsunamidrabbat, men det finns likväl inga garantier för att det finns andra sätt som kan slå ut elektriciteten på ett sätt som gör det svårt att hålla igång avkylningen i våra kärnkraftverk.

SvD skriver om att Haveri liknande de i Japan även kan inträffa i Sverige, och diskussionen tidigare av kärnkraftsförespråkarna har varit på en nivå att det inte ens är sannolikt, utan totalt osannolikt, med tanke på vår höga säkerhet här:

Även om Sverige är förskonat från jordbävningar och tsunamier så kan osannolika händelser inträffa även här. I juli 2006 tappade reaktor 1 vid Forsmarks kärnkraftverk kontakten med elnätet efter en kortslutning i ett ställverk. I Sverige finns fyra dieselgeneratorer i reserv per reaktor för att klara kylningen även utan ström – men i Forsmark startade bara två av de fyra reservgeneratorerna som de skulle.Övervakningen i kontrollrummet slogs delvis ut, men efter 22 minuter lyckades personalen ansluta reaktorn till elnätet igen.

Kärnkraftens svaga punkt idag är att nödkylsystemen är beroende av strömförsörjning, anser Janne Wallenius. Det gäller de flesta kärnkraftverk, även de som byggs nu. Undantaget är fyra stycken som är under uppförande i Kina och har designats så att vattnet går i en självcirkulation om strömmen försvinner. Därmed ska en härdsmälta inte kunna uppstå.

–När gamla reaktorer nu ska ersättas bör vi föra en diskussion för att ta bort problemen med att vara beroende av strömförsörjning, säger Janne Wallenius.

Tyvärr upplever jag att människor inte verkar inse att det som hände 2006 vid Forsmark var en riktigt allvarlig händelse, som kunde slutat mycket värre än den gjorde.

Dessutom är det inte utan att man undrar hur ansvariga för säkerheten för befolkningen runt kärnkraftverken har resonerat när man läser artikeln Man får sig en tankeställare, där några av de boende vid Ringhals intervjuas:

Likt alla kringboende har familjen fått en särskild radiomottagare för larm vid en eventuell olycka.

Men någon information om vad hon ska göra har Astrid Johansson inte.

Fiskaren Johnny Nilsson i Bua, ett par kilometer från Ringhals, tror inte att befolkningen är beredd på en allvarlig olycka.

–Då tror jag man sätter sig i bilen och kör. Fast man är ju inte säkrare i Göteborg än här, funderar han.

Jag tycker får magknip över den svenska påstådda säkerheten, som inte tycks sträcka sig ut till kärnkraftverkens närmaste grannar. Naturligtvis borde det vara en självklarhet att de är mycket väl medvetna om inte bara NÄR en olycka sker, utan även hur de bäst agerar när den är ett faktum, utifrån så många olika tänkbara förutsättningar som möjligt.

Värst är likväl det mycket kortsiktiga tänkandet, som lämpar över den energi vi förbrukar idag på de som kommer att leva under de närmaste 100 000 åren.

SKB skriver om deras verklighet att tänka 100 000 år framåt,  och med tanke på att det är en omöjlighet att ens få en korrekt historieskrivning med samma tidsrymd bakåt i tiden, så är frågan hur man ska kunna få det framåt?

Det räcker att du går 1 000 år bakåt i tiden, för att nästan inte någon människa idag ska förstå de runtecken som vikingatidens människor skrev i Sverige och det är bara 5 000 år sen de absolut första säkra tecknen på att skriftspråk uppfunnits av människan.

Oddsen att det ens ska gå att förutse vad som sker under så lång tid, i synnerhet när utvecklingen idag är så mycket snabbare än den var då, är lika med noll.

Jag noterar även att flera påstår att det med teknik i framtiden sannolikt går att återupparbeta kärnbränslet igen, men att det inte görs idag för att det är dyrare än att bryta nytt uran.

Om det stämmer så är det ju onekligen ett problem att människan igen väljer att skapa sig mer problem med förvaring än nödvändigt, samt att det "slutförvaras", vilket gör det svårt att öppna upp för att plocka upp och återanvända igen den dagen det går.

Som av en händelse så lämnar den svenska kärnkraftsindustrin in en ansökan om slutförvaring av radioaktivt kärnavfall till Strålsäkerhetsmyndigheten och Miljödomstolen.

En statlig utredning föreslår nu att det ska vara staten som är ytterst ansvarig för säkerheten vid förvaringen, rapporterar SR Ekot. Eftersom avfallet är farligt i uppemot 100 000 år måste lagen tydligt ge besked om vem som bär ansvaret om inte kärnkraftsbolagen finns mer, enligt utredningen.

Jag hörde resonemanget på radion idag på morgonen om att det är väl känt att företag kommer och går och att det är orimligt att ens tro att ett företag kommer att överleva så länge att det bör ta ansvaret för något som är farligt länge.

Samma resonemang kan man dessvärre säga om stater. Även om de oftast är mer långlivade än företag, så finns det inga stater som överlevt i 100 000 år. Romarriket är så vitt jag vet det som klarat sig längst och det varade i, om man räknar välvilligt, i lite drygt tusen år.

Hur än styret kommer att se ut över det som är Sverige idag så går det med stor säkerhet att säga att det kommer att skilja sig åt radikalt, eftersom mänskligheten alltid förändrats under så långa tidsperspektiv.

Smålandspostens ledarsida skriver att Sverige behöver kärnkraften, och det stämmer säkert. Frågan är bara varför de tror att framtidens befolkning behöver avfallet? Om det ens klarar av att förvaras så länge.

Som två av mina partikamrater, Kent Persson och Jens Holm, framför idag på DN-debatt så är inte förvaringen så säker, eftersom risken finns för att kopparhöljena som innehåller det utbrända kärnbränslet kan vittra sönder på bara tusen år.

Och då har vi fortfarande lång tid kvar som kan döda människor, som antagligen kommer vara ovetande om vad som finns under deras fötter.

Media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab e24 svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn smp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag skd skd skd skd skd skd skd nsk nsk nsk nsk nsk nsk nsk hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd hd exp exp exp exp exp exp     




Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!