Att ta från de rika och ge till de fattiga

Rut-avdraget nämnde jag för några dagar sen och konstaterade att det knappast är lägre skatter för rika som har råd att betala som behövs, utan mer vård till de som faktiskt behöver.

Jag noterar att vissa företagare som talar i egen sak inte har läst på sin läxa ordentligt. Det är konstaterat igen och igen att hälften av rut-pengarna gick till de rika, eller för att citera SCB:s expert:

Problemet var bara att Almegas uppgifter var stenhårt vinklade. Rent av missvisande, om man får tror Lovisa Sköld, statistiker på Statistiska centralbyrån (SCB).

Och hon borde veta, eftersom det var hennes siffror som Almega grundade sitt utspel på. 
– Almega visar upp det som passar deras syften bäst. Men det är inte så vi vill presentera statistiken, säger hon.

Enligt SCB ger diagrammet här ovan en riktigare bild. Det visar att rutavdraget utnyttjas långt oftare av folk som tjänar mycket pengar. Av Sveriges drygt fyrtiotusen miljoninkomsttagare gjorde 15 procent avdrag. Av folk med vanliga inkomster färre än 1 procent.

Man kan också uttrycka det så här: Nästan hälften av de 442 miljoner kronor i avdrag som gjordes 2008 tillföll de fyra procent av befolkningen som tjänade mest.

Ljög Almega? Nej.

Men som lobbyorganisation valde man att visa upp sin egen ”sanning”. 
– Visst är vi part i målet, medger Ulf Lindberg när Sydsvenskan ringer upp. Vi valde ett perspektiv. Klart man kan välja andra

Man kan istället vända på det, som socialdemokraten Tomas Enroth gör och istället ta de pengar som rut-avdraget ger och lägga det på människor som kommer hem och fixar småsysslor till pensionärer, som många kommuner valt att dra bort nu under krisen dagar. 2004 rapporterade DN att fixar-Malte halverar fallolyckorna, något som inte bara är plågsamt för den drabbade, utan dessutom kostar pengar i form av sjukvård, och som skapade nya jobb.

Svensk fattigdom har många ansikten skriver födelsedagsbarnet Göran Skytte idag. Politiken han står bakom, som skribent och högersympatisör skapar fler fattiga i Sverige, inte minst då vart fjärde mamma är fattig under nuvarande regering och rut-avdraget skapar bara större klyftor.

Uppdaterat Jag hittar en så bra text som kommenterar Skyttes födelsedag ovan hos Tysta tankar:

Jubilaren irriterar sig över att människorna sneddar en gräsmatta:

Under följdfrågan tittar Göran Skytte plötsligt ut genom fönstret.
– Titta där.
– Ja.
– Där finns en gräsplätt, och ser du nu när han går över.
– Ja.
– Han går rakt över gräset i stället. Den mentaliteten. Till slut kommer det att bli en stig där. Så kommer det regna, så kommer andra att gå vid sidan av den stigen. Till slut är det bara en grusväg där gräsmattan låg.

För mig är detta en starkt symbolisk reaktion och vi ser olika på fenomenet. Jag tänker att människornas vilja att skapa egna vägar är ett utslag av självständighet och en form av verklig gräsrotsdemokrati (förlåt skämtet). Där Göran ser lättja och hot mot samhällets (och Guds?) ordning – där uppfattar jag något helt annat och ser handlingen som en vacker uppgörelse med auktoriteter.

Mer media svd dn

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!