Konstig prioritering

Jag skrev ett inlägg för några dagar sen som blev allt annat än bra i slutändan, i synnerhet om man dömer av kommentarerna till Är billig städning för rika viktigare?, vilket jag kan skylla på en viss stress och trötthet. Den får lik väl vara kvar i oförändrat skick, om inte annat som en liten piska för att få mig själv att skämmas och tänka lite mer och lite längre i fortsättningen...

En av de saker jag ville ha fram är en sak som, oväntat nog, högervridna SvD:s ledarsida lyfter fram idag under rubriken Lite mer oro skulle inte skada:

I veckan kom beskedet att Astra Zeneca lägger ned i Lund och att 900 jobb försvinner. Det har inte fått fart på någon laddad diskussion av Saabmodell. Den skånska riksdagsledamoten Morgan Johansson (S) har interpellerat Maud Olofsson och undrat varför näringsministern lägger ”all sin politiska kraft” på frågan om hushållsnära tjänster istället för att stödja läkemedelsindustrin, men bortsett från detta tröttsamma försök att plocka partipolitiska poäng har det varit lugnt.

Inte ens Johansson, som hör hemma långt ut på vänsterflygeln i sitt parti, kräver att just jobben i Lund ska räddas.

... 

Ändå vore det bra om nedläggningen sågs som en starkare varningssignal och väckte en aning mer oro. Den påminner trots allt om att framtidssatsningarna på forskning och utveckling (FOU) i Sverige vilar tungt på en handfull stora företag, som blir alltmer internationaliserade och gör sina satsningar på de platser i världen där man tror att resultat och avkastning blir bäst.

Det är troligen inte i dessa mogna bolag som de nya svenska jobben skapas. Men i kraft av att vara ledande kunskapsutvecklare, producenter, partners, kunder, skattebetalare och arbetsgivare spelar de en avgörande roll för vårt välstånd, och vi kan inte ta dem för givna. Vi måste erbjuda betingelser som gör att de gärna stannar kvar med delar av sin verksamhet och fortsätter att satsa i Sverige. Och helst ska vi förstås vara så attraktiva att utländska företag vill komma hit.

Om vi talar om framtida välfärd och livskvalitet är denna förmåga att attrahera investeringar enormt mycket viktigare än allt vad ersättningsnivåer, avtalsrörelser och kommunbidrag heter. Men hur många ord om attraktionskraft har vi hittills hört under valrörelsen?

Enligt myndigheten Vinnova satsas det ungefär 110 miljarder kronor om året på FOU i Sverige (2007). Som andel av BNP är det respektingivande. Men det finns ett par viktiga aber.

För det första står väldigt få företag för en väldigt stor andel av de samlade investeringarna. Av näringslivets samlade satsningar i Sverige på nästan 80 miljarder återstår bara 30 miljarder ifall man räknar bort de 20 FOU-tyngsta bolagen, och två företag är av extraordinär betydelse: Ericsson och Astra Zeneca.

Det ger en extra delikat dimension åt att Astra Zeneca stänger en stor anläggning. Eller för den delen åt att Ericssons FOU-chef, Håkan Eriksson, flyttar från Stockholm till Silicon Valley, som skedde nu vid årsskiftet.

Säga vad man säga vill, men naturligtvis är det en skam att regeringen lägger mängder av kraft på några få enkla jobb, som genererar relativt lite jobb utöver de faktiska jobben och att Maud Olofsson ignorerar det hela så tydligt med sin totala tystnad.

Forskning i den högre skolan har en större möjlighet att generera mycket positivt både sett till arbetstillfällen och bra produkter i slutändan, till skillnad från rut-avdraget som i bästa fall ger renare hem åt rika och enskilda personer jobb.

Så här dagen innan kvinnodagen, som jag skriver mer om efter detta inlägg, så vore det bra med mer än fina ord om hur man skapar mer jobb åt invandrare och kvinnor via rut, när man totalt tycks ignorera de invandrade och kvinnor som jobbar hos Astra Zeneca i Lund, både direkt och indirekt i hela det långa ledet från framforskad idé till användbar produkt. Rut-avdragets effekt tycks enligt många vara gravt överskattad, vilket inte forskningen hos Astra är.

Mer media svd svd svd nsk gp skd skd  dn sds dag hd

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!