Hårfina skillnader

Jag konstaterar att utvärderingen av sexköpslagen kritiseras, bland annat för att man fördjupat sig för mycket på gatuprostitutionen och har missat att fånga upp nätprostitutionen, eftersom den är svårare att överblicka och upptäcka.

Det har jag egentligen inget att säga om, mer än att, som antyds i artikeln, att fler poliser som ägnar sig åt prostitution sannolikt ger fler fångade sexköpare.

Istället verkar det som att man vill gå den lätta vägen genom att höja straffsatserna. Om det ger mer resurser kanske det kan finnas en poäng med det.

Men det är sen länge klarlagt att höjda straff sällan eller aldrig får kriminalitet att minska. Jag minns mycket väl hur min psykologibok från när jag läste psykologi på högskolan lyfte fram att det som verkligen minskar brottsligheten är när risken att åka fast ökar, eller i vart fall att man upplever att risken att åka fast är stor.

Jämför exempelvis med nu när det varit mycket poliser ute i Malmö som har synts och under de mörka timmarna på dygnet när den mesta våldsbrottsligheten på allmän plats äger rum. Naturligtvis får det effekten av att det blir färre våldsbrott.

En annan artikel, som delvis tangerar ämnet om prostitution, är den om syrrogatmödraskap hos svenskan med titeln Vad är det vi medverkar till? som är inne på samma linje som Kajsa Ekis Ekman i sin bok Varat och varan - Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan.

Jag bör påpeka att jag inte läst hennes bok, men tänkt göra det, men läst om den och förstår hennes slutsatser, som hon bland annat förklarar i en artikeln i Bang: Vi är inte maskiner. Vi är inte naturresurser.

Socionomen bakom artikeln hos SvD ställer några mycket relevanta frågor:

Jag tycker att denna verksamhet har stora likheter med organ-handel. Man betalar en kvinna, för att hon ska bära och föda ett barn åt någon annan och ser det som att man en kort tid hyr hennes livmoder. Kvinnan däremot utsätter sin kropp och sitt psyke för något, som hon får leva med resten av sitt liv. Jag undrar dessutom vad man har för garantier för att dessa kvinnor inte har utsatts för någon form av hot eller tvång eller om det enbart handlar om ren och skär överlevnad.

Jag har också tänkt mycket på hur barn som har fötts av en surrogatmor, kommer att uppfatta sin situation när de blir större. Det är naturligt att de börjar fundera över vem som är deras riktiga mamma, kvinnan som bar och födde dem eller kvinnan som donerade sina ägg? Vad hände med deras mamma efter förlossningen, hur mår hon i dag och hur blev hennes liv? Vad var anledningen till att hon mot betalning utsatte sig för de fysiska och psykiska umbäranden det innebär att bli gravid på detta sätt, för att sedan lämna ifrån sig barnet till för henne helt okända människor. Barnen kan också börja fundera över sin far och det faktum att han har betalat en fattig kvinna för att hon skulle föda hans barn.

Skillnaden mellan hur livet ter sig för en prostituerad och en surrogatmamma riskerar att bli mycket marginell, allt för ett i och för sig mänskligt förståeligt behov, men som tycks vara viktigare än behovet hos surrogatmamman på längre sikt.

Tidigare har jag varit för surrogatmödraskap, utan några restriktioner och utan någon egentlig eftertänksamhet om risker. Det har jag definitivt ändrat mig om nu.

Uppdaterat Nu några dagar efter jag skrev det ovan så skriver om svenska om Fler svenskor i gatusexhandeln, där man bland annat tar upp att många av de män som köper sex är män som på olika sätt spårat ut och bär på en ångest som blir ohållbar och vill sluta.

Alltså finns det argument även för männens bästa med att fortsätta hålla sexköpet i sig olagligt, trots att många är emot den.

Mer media svd exp

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!