lördag 19 mars 2011

Svårt att se annan lösning

Jag var lite försiktigt optimistisk igår, men om det stämmer att Libysk flyg attackerat vad som påstås vara rebellernas sista fäste, så var löftet om att låta bli att flyga inte mycket värd.

Normalt sett är jag, som jag sagt vid flera tillfällen, inte alls förtjust i militära lösningar. Men det här som går via FN och stödjer en påbörjad revolt för demokrati, som få ställer sig emot och det till och med verkar finnas stor förståelse för även inom länder som varit skeptiska till militära aktioner i Irak och Afghanistan har en betydligt större legitimitet än det brukar ha.

Rent demokratiskt är det med andra ord bra. Men hur det slutar rent militärt och hur det slutar efteråt och hur mycket omvärlden vill lägga sig i, står skrivet i stjärnorna. Där är jag oerhört skeptisk till att det går problemfritt.

Men som läget är nu är det omöjligt att låta en regim stå kvar när den dödar sin egen befolkning med militär kraft.

Sen är ju bara frågan om vad man ska göra med alla de andra länderna där det finns protester och där de slås ner med våld?

Det finns i vart fall tro från min sida på att situationen kan lösa sig för flera av länderna med problem nu, om de får hjälp. Det går inte att tro att alla kan klara sig lika bra och lätt som Egypten, som ändå visar fram sig som ett bra exempel på en snabb demokratisering, när man idag låter landets befolkning rösta om förändrad författning för landet.

Uppdaterat Jag noterar att någon på borgarsidan ÄNTLIGEN vaknar till liv och inser att vi haft en horribel vapenexport till diktaturer. Undrar om Björklund vågar driva det vidare i regeringen och inte bara för partikamraterna?

Media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn exp exp exp exp gp gp gp gp gp gp gp dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag dag skd hd hd hd hd hd hd hd smp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

18 kommentarer:

  1. Det största misstaget som begås när dysfunktionella samhällen skall rätas upp är att fokusera på hållande av val. Val, val, val.

    Hållande av allmänna och fria val - vilket konstitutionsförändringarna syftar till - anses vara det yttersta beviset på att nu, minsann, är det en legitim och fungerande ledning av landet som ar tagit plats, för nu har vi haft val.

    Feltänkt.

    Varför håller man överhuvudtaget val i Vitryssland, Zimbabwe och Burma? Naturligtvis för att man vet att den vite mannen har en religion och den religionen heter allmänna val. Har man utfört den ritualen, alldeles särskilt när den vite mannen har övervakat dem och kanske till och med kritiserat valet, så går man i huvudsak fri från den mest graverande kritiken för sitt följande styre. Efter hållande av val kan man till och med bruka det hyllade ordet demokrati utan att blygas alltför mycket.

    Hållande av allmänna val är det sista steget i den Maslowska demokratitrappan. Och det steget kan inte - med framgång - tas förrän ett antal institutioner är på plats och väl fungerande.

    Utan föregående fungerande lantmäteri, allmän skolgång, pressfrihet, domstolar, rent vatten, polisväsende, yttrandefrihet, tillgång på elektricitet och alla de andra inslag i den västliga demokratin som vi känner den, så är allmänna val endast en ritual där deltagaren får den stora glädjen att gå bakom ett skynke och välja vilken klan som skall få snatta ur statskassan de närmaste fyra åren .

    Fungerande institutioner kan byggas av vilken god paternalist som helst. Det enda som krävs är ett anständigt styre med anständiga individer och dessa är inte med nödvändighet sprungna ur ett val.

    Vilken militärjunta som helst kan utföra lantmäteri och bygga ett fastighetsregister, vilket är ett mycket större demokratisteg än hållande av val som oftast är pajaskonster inför den vite mannen.

    Följaktligen bör svenskt bistånd inriktas på att bygga institutioner istället för att "stödja demokratiprocesser" som det brukat heta när man stimulerar till ett partiväsende och även Bush borde ha fokuserat på institutionsbygge istället för hållande av val.

    Att demokrati sedan i grunden kräver en någorlunda homogen bas vad gäller kultur och värdegrund för att kunna träffa kompromisser, och framförallt att kunna leva med kompromisser, är en komplikation som i många länder bör lösas med ett delande av dessa i allmänhet enorma länder i flera mindre.

    Just i Egypten kanske konstitutionen måste ändras för att kunna bygga institutionerna men att hålla val är bara dumt.

    SvaraRadera
  2. Jag tror inte det är så mycket i kulturen som måste vara gemensam för att man ska kunna bygga en demokrati. Däremot bör man ha gemensamt att man tycker demokrati är viktigt.

    SvaraRadera
  3. Förstår inte vad du menar.

    Min poäng är att allmänna val inte alls är lika nödvändigt som att bygga anständiga och fungerande institutioner.

    Har du någon uppfattning om det?

    SvaraRadera
  4. Jag kommenterade ditt näst sista stycke.

    Jag håller med dig om att man måste ha någon form av samhälle att börja bygga på. Du kan inte börja bygga en demokrati utan människor och faktiskt samhälle.

    men det finns ju här.

    SvaraRadera
  5. Jag förstår att du hänger upp dig på stycket om homogenitet, det är det minst politiskt korrekta stycket.

    Min uppfattning är att demokratin bara kan överleva i samhällen som inte är alltför disparata, eftersom demokratins kärna i någon mening är att kunna träffa kompromisser men framförallt att kunna leva med dessa kompromisser.

    För exemplifiera på ett extremt vis:

    Ena blocket anser att högertrafik är bland det viktigaste som finns och det andra blocket tycker att vänstertrafik är en förutsättning för någon framgång överhuvudtaget.

    Vid varje val kommer då frågan om höger- eller vänstertrafik att vara den helt dominerande och valresultatet kommer att leda till omläggning om den andra sidan vinner.

    Exemplet är skruvat, men översätt det till block som strävar efter ett sekulärt respektive religiöst samhälle.

    SvaraRadera
  6. Du menar som det redan är, fast mellan Kristdemokrater och Vänsterpartister? Eller mellan sd och alla andra partier?

    Konstigt nog så funkar Sverige rätt bra ändå.

    SvaraRadera
  7. De svenska omständigheterna är som utspädd mellanmjölk jämfört med de sakförhållanden som råder i många andra länder.

    SD, KD och V är dessbättre marginalföreteelser i den politiska världen och kommer aldrig att sätta agendan och är därför ointressanta förutom att de sätter krydda på det politiska livet.

    En absolut förutsättning för att kunna leva med/i en politisk tillvaro där inte du själv sätter agendan är en viss nivå av välstånd för alla.

    I ett fattigt land kan din tillvaro raseras om fel klan kommer i förarsätet och därför är det alltid nummer ett att bygga välstånd, dvs icke-fattigdom, och välstånd kan empiriskt bara byggas om frihetsgraderna är tillräckliga. Och då närmar man sig det, för vissa, obehagliga faktum att välstånd bäst byggs i liberala samhällen.

    SvaraRadera
  8. Säg inte det, partier ökar och minskar sett över tiden. V kan mycket väl få en bra partiledare med ökad trovärdighet som gör skillnad.

    Det vill jag påstå beror på vad du lägger i ordet liberal.

    SvaraRadera
  9. Hej Jerker,

    tycker det är fantastiskt bra att delar av vänstern äntligen accepterar att militärt angrepp är ett viktigt verktyg för världssamfundet att ha, i vissa exceptionella fall. Traditionellt har det ju inte varit så. Nu får vi hoppas att svenskarna snart accepterar att även vi ska vara med och dela bördorna, som Norge nu gör.

    // Sten

    SvaraRadera
  10. Nu kan jag inte svara för hela vänstern, utan bara för mig själv, men jag har inte sett någon som inte haft samma åsikt som jag i den h är frågan än så länge.

    SvaraRadera
  11. "Sen är ju bara frågan om vad man ska göra med alla de andra länderna där det finns protester och där de slås ner med våld?"

    I och med detta FN-beslutet finns det ett prejudikat för att kunna slå till mot andra våldsdiktaturer som exempelvis Iran. Det enda jag saknar är Sveriges medverkan efter att både Norge och Danmark bidrar med stridsflygkrafter.

    Mvh
    Bosse

    SvaraRadera
  12. Här var det en diktatur som slog ner ett påbörjat uppror för demokrati. Det tycker jag är en viss skillnad, även om jag önskar att Irans diktatur skulle störtas också.

    SvaraRadera
  13. Nåja, det var inte länge sedan blodet flöt även på Teherans gator..

    Mvh
    Bosse

    SvaraRadera
  14. Menar du revolutionen eller när menar du? Den var 1979.

    SvaraRadera
  15. Nej, jag menar det blod som flöt på gatorna efter att folket reste sig mot mullornas valfusk 2009. Har du redan glömt det?

    Mvh
    Bosse

    SvaraRadera
  16. Okej, jag hade glömt den när du sa det.

    SvaraRadera
  17. Problemet är att det som hände och händer i Libyen inte är folkets revolution. Massmedia ger skev bild av verkligheten och döljer sanningen. Sedan när har imperialisterna brytt sig om folket? Det som pågår i Libyen just nu är invasion av suveränt land!

    SvaraRadera
  18. Jag håller inte med dig om det. Den här revolutionen tycker jag startade med mannen som tände eld på sig själv i Tunisien och det startade ett folkligt missnöje som spred sig.

    Sen, som jag skrivit många gånger, så är jag helt säker på att de däremot vill göra vad de kan för att påverka utvecklingen till deras fördel, som i Irak, i första hand och inte för befolkningens bästa.

    SvaraRadera