Jag är inte förvånad alls

Det är två saker i dagens, av nationaldagshelgens rätt matta nyhetsflöde, som får mig att reagera  och dessvärre inte alls av förvåning, utan av lite uppgivet suckande...

Dels är det nyheten om att statligt ägda Teliasonera är inblandad i censur av vitryskt internet och dels är det över nyheten att Miljöpartiet ökar igen efter sitt språkrörsbyte.

Det är egentligen värre att ett delvis statligt företag, där svenska staten är den största ägaren, än att ett privat företag agerar efter en diktaturs mall. Ett tidigare exempel på liknande agerande är Google som glatt hjälpte Kinesiska myndigheter att kontrollera deras internet, men efter hård kritik så valde de en annan väg.

Jag betvivlar, under nuvarande svenska regering, att det kommer att bli någon liknande förändring. Det finns gott om händelser under de senaste mandatperioden som inte visar på någon som helst förståelse eller intresse för att inte göra affärer som gynnar diktaturer. Vilket i sig naturligtvis inte gynnar demokratin i Sverige heller.

Jag har tidigare skrivit om det i Fortsatt hyckleri kring Kina från alliansen och En Orwellsk kampanj (om handelsministerns affärer med Libyen och Tunisien), samt kritiserat två relativt stora högerborgerliga tidningar i form av Smålandsposten, i Att inte se bjälken i sitt eget öga, och Svenska Dagbladet, i SvD tjänar pengar på diktaturer. Det gör att oddsen är små för att de tidningarna på allvar ska ha viljan eller orken att kritisera regeringens fortsatta diktaturkramande...

Att jag även suckar över Miljöpartiets fortsatta framgångar, även sen föregående undersökning, beror inte så mycket på att jag är ogin mot deras framgångar. Jag ser naturligtvis hellre att Mp går bra, än att något renodlad borgerligt parti gör det.

Nä, trots att Mp är ett parti som är konstant för att höja en av landets mest impopulära skatthöjningar som kan göras, den på bensinskatten, så fortsätter de gå framåt.

Det sänder en tydlig signal till mig, och jag önskar att det kunde sända en lika tydlig signal till alla andra vänsterpartister i landet: Språkrör fungerar bra och det har goda möjligheter att bli ett lyft om man byter ut sin ledning med jämna mellanrum. Frågan är varför man inte ska göra som miljöpartiet, att man får sitta som språkrör i max tre mandatperioder?

Det trots att de byter ut en av de mest populära språkrören/partiledarna sen det gångna valet, i form av Maria Wetterstrand.

Nu vet jag visserligen att det finns ett antal vänsterpartister som inser att det är dags för ett liknande byte inom vårt parti, men det är  tyvärr inte så många att jag kan säga att jag är säker på att det verkligen kommer att bli ett byte vid nästa kongress, trots ett tapp jämfört med valresultatet.

Jag hoppas dock på att det kommer, för än så länge går det inte att se några som helst förändringar till det bättre av de förändringar som kommit så här långt.

media hd hdhd gp gp ab ab ab ab dn dn dn dn dn dn dn gp gp exp svd svd dag



Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!