onsdag 8 juni 2011

Jag är kluven

Jag skrev tidigare om att det var ett brett politiskt stöd för flygförbudszonen i Libyen, som alla partier i riksdagen var för, trots att bland annat mitt eget Vänsterpartiet hade många individer som var emot det beslutet.

Idag verkar det ha tagits ett beslut om en utökad och fortsatt insats i Libyen, som allianspartierna och miljöpartiet  har kommit överens om. Däremot är Vänsterpartiet emot den insatsen.

Själv är jag, trots att jag är Vänstpartist, kluven till insatsen och har svårt att känna att jag varken är för- eller emot den.

Likaväl som att jag fortfarande själv i princip är pacifist (och inte gjort militärtjänsten som en konsekvens av det) och emot t ex Sveriges närvaro i Afghanistan, likaväl har jag svårt att se hur Libyerna skulle klara sig själva om den militära hjälpen nu hade uteblivit, och jag tycker inte att man lämnar ett land åt sitt eget öde, där en revolt mot en diktatur har startat och kommit en bit på vägen.

Dessutom så vill socialdemokraterna skicka svensk militär till fler länder. Jag hade onekligen föredragit mer humanitär hjälp, framför militär hjälp, eftersom den alltid behövs där det finns krig, oavsett vilka som strider. Men frågan är vad man ska göra när man läser om hur kvinnliga syrier flyr från utsatt stad?

Jag vet inte hur det hela kommer att påverka opinionen, om ens något, men det är skönt att se att de rödgröna partierna fortsatt är störst och att regeringen fortsätter att lida några få förluster i ett antal viktiga frågor.

media ab ab ab svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn gp gp gp gp gp dag dag dag hd hd hd hd hd hd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

tisdag 7 juni 2011

Långsiktigt tänkande efterlyses!

  Tack ni rödgröna partier för att ni ser till att oppositionspolitiken fungerar i den viktiga frågan om utförsäkringarna! Få grupper har blivit så felaktigt behandlade och argumenterade mot som den grupp med sjukskrivna som påståtts varit så orimligt många och plötsligt ansågs kunna bli friska inom en specifik tidsram. (Läs även om det på Vänsterpartiets hemsida)















För den på allvar är intresserad av sanningen bakom den här frågan så rekommenderas boken "Kampen om sjukfrånvaron" av forskaren Björn Johnson, som visar att den påstådda höjningen av sjukskrivna i princip enbart bestod av fler långtidssjukskrivna som inte fick rehabilitering i tid jämfört med tidigare.

Den som inte orkar det kan läsa DN-debattartikeln "Missvisande mediebilder om den höga sjukfrånvaron" från 30 januari 2010.

Det är fascinerande hur flera regeringar kan så totalt ignorera fakta kring varför sjukskrivningarna tycktes öka. Det är inte bara ovärdigt utan skapar en helt felaktig politik kring hur man ska lösa de problem som uppstår, när man inte ens vet var orsaken beror på.

Den ökade ojämlikheten mellan fattig och rik är en mycket starkt bidragande orsak till att barnfattigdomen alls behöver existera i dagens Sverige, och den har verkligen drivits på under alliansregeringarna. 

Kristdemokraterna, som påstår sig vara det partiet inom alliansen som tar hänsyn till svaga grupper, väljer att istället strida internt mot andra utsatta grupper, istället för att engagera sig där de bäst hade behövts, vilket också påverkar deras opinionssiffror nedåt och ut ur riksdagen på sikt.

Centern, som jag inte uppfattat som något annat än ett oerhört borgerligt parti, sen det senaste partiledarbytet för tio år sen, fortsätter att driva påstått liberala tankar kring alkohol, utan en tanke på alla de som istället får ett större tvång påtvingat sig direkt, eller indirekt. Något som även det kommer att öka utslagningen och fattigdomen, eftersom alkohol onekligen är en bidragande orsak till att många har dålig ekonomi och hälsa.

Viktigare har hela tiden varit att öka tveksamma affärsidéer, som att för skattepengar tillåta oseriös sjukvårdsverksamhet, kring antingen det som antingen kan göra dig sjuk eller som ska göra dig frisk, när du väl är sjuk, för att tjäna pengar är viktigare än att människor får en chans att vara, bli eller förbli friskare på sikt.

Det enda som förvånar mig här är att även en centerpartistisk ledarsida insett problemen till viss del:















 I dag finns det till exempel två apotek på köpcentret Kronprinsen i Malmö, med kanske 60 meter emellan. Bägge har nästan exakt samma öppettider. På lördagar har det ena har öppet en halvtimme längre. Söndagar har de stängt. Allt annat lika – men om man ska plocka ut dyra läkemedel gäller det att hålla reda på vilket av apoteken man går till. Kedjorna har olika avbetalningssystem och möjligheten att slinka in på vilket apotek som helst för att hämta ut astmamedicinen tycks vara avskaffad för alltid. 

Det privata sjukhusapoteket i Malmö säljer numera choklad och stänger klockan 14 på söndagar. Därefter hänvisas patienterna till det statliga jourapoteket, som ligger där det alltid har legat. När jag var där för några dagar sedan möttes jag av totalt kaos och av vänlig, kompetent men utarbetad personal. "Det skulle ju bli så bra", sade damen som expedierade mig. Uppenbarligen hade personalen på jourapoteket hoppats på avlastning i och med att alternativen blev fler. Men i stället blev det tvärtom, en stor anstormning och förvirring.
Mataffärerna säljer receptfria läkemedel. Men det finns så många försäljningsställen att läkemedlen inte alltid räcker, utan ofta är slut, vilket gör kunderna irriterade. Hur många försäljningsställena är vet ingen riktigt, eftersom företagen själva ska anmäla till Läkemedelsverket att de tänker sälja läkemedel och många struntar i det. Andra larm talar om att affärerna inte rapporterar hur mycket läkemedel de säljer, att de inte sköter sin egenkontroll och att kommunerna inte heller sköter tillsynen.
Det ligger i farans riktning att alldeles för mycket läkemedel tillverkas, hanteras och slängs. Det minskar inte kostnaderna och inte priserna heller. Däremot ökar det påfrestningen på miljön, risken för felanvändning och antagligen läkemedelskonsumtionen. 

Med 60 meter mellan
 apoteken måste entreprenörerna fokusera på att få sin ekonomi att gå ihop. Det är säkert inte lätt och det är därför sjukhusapoteket säljer choklad, inte för att chokladen är en nyttigare sort. Ingen kedja har däremot specialiserat sig på särskilda sjukdomar eller krävande målgrupper.
Vi ser mycket reklam om hygienprodukter (som till skillnad från läkemedel har bra vinstmarginal) men ingen reklam om bättre servicenivå i form av nischad farmaceutisk kompetens.
Vilket apotek är särskilt bra på att ta hand om sjuka och gnälliga barn? Diabetes? Eksem? Antagligen det statliga, tänker jag som så många andra och så går vi i flock till jourapoteket.















Nästa gamla trygga bastion som riskerar att få stryka på foten är Public Service-tv, som till sist riskerar att sluta i samma fåra som allt annat som sålts ut, där det som inte prioriteras är kvalitén...

Även om det kan tyckas som långsökt, så finns det en koppling till den så omtalade EHEC-smittan. Det som diskuteras främst är hur de felaktigt utpekade odlarna ska kompenseras av EU. Men istället borde man välja att diskutera antibiotikan av idag inte verkar bita på den smittan som det handlar om, och som har dödat ett antal människor och smittat flera tusen till.

Det finns en tydlig risk med mer fri sjukvård och medicinförsäljning, och det är att de företag de gäller ger människor det som de efterfrågar, istället för det som är bäst både för individen och samhället. På sikt kan det innebära betydligt värre saker, eftersom de flesta av oss inte är specialister på medicin eller sjukdomar, samtidigt som samhället kräver att vi ska vara friska helst igår, istället för att som med många sjukdomar där pencillin kan snabba upp läkningsprocessen. 

Samma typ av ökad produktionshets som också påverkar förväntningarna på byggarbetare, vilket gör att de löper stor risk att dö på sina arbetsplatser, något Vänsterpartiet vill ha en nollvision kring.. 

Det finns all anledning att på många plan ändra om tankesättet till att bli något som först och främst sätter människors väl och ve i första rummet och kortsiktiga vinster i andra eller till och med tredje hand.

När kommer det tänkandet få det främsta utrymmet, istället för kortsiktig ekonomisk vinst?

media hd smp smp smp smp smp 
 skd skd skd nsk nsk nsk gp gp gp gp gp gp gp gp gp hd hd hd hd hd hd hd hd hd ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd 

















svd svd svd 








dag dag dag dn dn dn dn dn exp exp exp kvp








Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

måndag 6 juni 2011

En annan typ av klassfråga

Jag skrev om klassfrågor igår i Sparande kommer att fortsätta vara en klassfråga, men det finns andra klassfrågor som jag nästan tycker är värre,  än den som enbart är baserad på ekonomi.

Det är den som har med tillgänglighet för funktionsnedsatta att göra, oavsett om det har med handikappade barn i flerbostadshus utan hiss eller Vuxna människor i Växjö, som luttrat konstaterar att det fortfarande, år 2011, inte är så enkelt att nybyggen av lokaler som är tänkta för allmänheten anpassas för alla människor.

Frågan är varför man inte, som privat näringsidkare, göra så att så många som möjligt får möjligheten att handla hos dem? I slutändan innebär det förlorade kunder.

I grund och botten är det dock en mycket viktig demokratifråga: Alla i vårt samhälle ska kunna ta del av det som finns där i så hög utsträckning som möjligt. År 2011 borde det här inte vara ett problem alls längre.

När man byggde om och byggde ut Grand Samarkand i Växjö för ett litet tag sen, så fick jag höra om hur de inte lyckats följa några få och för byggare välkända regler om hur handikapptoaletten ska vara byggd...

media nsk skd kvp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Jag är inte förvånad alls

Det är två saker i dagens, av nationaldagshelgens rätt matta nyhetsflöde, som får mig att reagera  och dessvärre inte alls av förvåning, utan av lite uppgivet suckande...

Dels är det nyheten om att statligt ägda Teliasonera är inblandad i censur av vitryskt internet och dels är det över nyheten att Miljöpartiet ökar igen efter sitt språkrörsbyte.

Det är egentligen värre att ett delvis statligt företag, där svenska staten är den största ägaren, än att ett privat företag agerar efter en diktaturs mall. Ett tidigare exempel på liknande agerande är Google som glatt hjälpte Kinesiska myndigheter att kontrollera deras internet, men efter hård kritik så valde de en annan väg.

Jag betvivlar, under nuvarande svenska regering, att det kommer att bli någon liknande förändring. Det finns gott om händelser under de senaste mandatperioden som inte visar på någon som helst förståelse eller intresse för att inte göra affärer som gynnar diktaturer. Vilket i sig naturligtvis inte gynnar demokratin i Sverige heller.

Jag har tidigare skrivit om det i Fortsatt hyckleri kring Kina från alliansen och En Orwellsk kampanj (om handelsministerns affärer med Libyen och Tunisien), samt kritiserat två relativt stora högerborgerliga tidningar i form av Smålandsposten, i Att inte se bjälken i sitt eget öga, och Svenska Dagbladet, i SvD tjänar pengar på diktaturer. Det gör att oddsen är små för att de tidningarna på allvar ska ha viljan eller orken att kritisera regeringens fortsatta diktaturkramande...

Att jag även suckar över Miljöpartiets fortsatta framgångar, även sen föregående undersökning, beror inte så mycket på att jag är ogin mot deras framgångar. Jag ser naturligtvis hellre att Mp går bra, än att något renodlad borgerligt parti gör det.

Nä, trots att Mp är ett parti som är konstant för att höja en av landets mest impopulära skatthöjningar som kan göras, den på bensinskatten, så fortsätter de gå framåt.

Det sänder en tydlig signal till mig, och jag önskar att det kunde sända en lika tydlig signal till alla andra vänsterpartister i landet: Språkrör fungerar bra och det har goda möjligheter att bli ett lyft om man byter ut sin ledning med jämna mellanrum. Frågan är varför man inte ska göra som miljöpartiet, att man får sitta som språkrör i max tre mandatperioder?

Det trots att de byter ut en av de mest populära språkrören/partiledarna sen det gångna valet, i form av Maria Wetterstrand.

Nu vet jag visserligen att det finns ett antal vänsterpartister som inser att det är dags för ett liknande byte inom vårt parti, men det är  tyvärr inte så många att jag kan säga att jag är säker på att det verkligen kommer att bli ett byte vid nästa kongress, trots ett tapp jämfört med valresultatet.

Jag hoppas dock på att det kommer, för än så länge går det inte att se några som helst förändringar till det bättre av de förändringar som kommit så här långt.

media hd hdhd gp gp ab ab ab ab dn dn dn dn dn dn dn gp gp exp svd svd dag



Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

söndag 5 juni 2011

Sparande kommer fortsätta vara en klassfråga

Centerpartiets påläggskalv, Annie Johansson, skriver idag om att Pengar på banken fortfarande är en klassfråga, och det har hon ju naturligtvis rätt i att det är. För den som har lite pengar i inkomst har naturligtvis svårt, för att inte säga omöjligt, att spara.

Hennes lösning, ett grundavdrag på 5 000 kronor, på sparande kan i bästa fall ses som ett fall i rätt riktning.

Men du måste fortfarande ha några pengar du känner att du har möjlighet att spara. Du måste ha en inkomst som ger ett överskott att spara från.

Med tanke på hur samhället utvecklats så är det idag svårare att få en fast anställning och det är fler och fler bemanningsföretag, med osäkra anställningsförhållanden, som är legio. Det är klart att ingen har råd att spara då. Lägg till det sämre ersättningar och möjligheter för sjukskrivna och arbetslösa.

Tidigare har Annie Johansson krävt lägre löner och frågan är hur det motiverar något sparande?

Internationellt sett är inkomstskillnaderna små i Sverige, skriver ledarsidan hos SvD. Samtidigt så är det en skillnad som hela tiden utökas, mot bättre vetande, eftersom samhällen med stora inkomstskillnader är otryggare, mer kriminella och mer våldsamma.

DN:s ledarsida skriver om hur alliansen gick till val på att minska utanförskapet. Det gäller inte bara att se till att alla har jobb, utan även att alla har en inkomst man kan leva, och spara, på. Annars är vi snart som i flera andra länder, att man måste jobba mer än heltid och ha flera jobb för att ha råd med ett normalt anständigt liv. Där man kan spara lite pengar....

media ab ab hd hd skd nsk svd svd dn dn exp exp

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Oroande i England, men inte här?

Jag noterar att britternas supande oroar forskarna, som ligger på närmare 11 liter ren alkohol per år och person. Märkligt nog är det sällan man hör samma oro i Sverige, trots att vi ligger mindre än en liter under de brittiska siffrorna och att det är en höjning sen innan EU-inträdet i mitten på 90-talet, då vi drack 7,5 liter per person och år.

Istället har vi en fortsatt diskussion kring Gårdsförsäljningen, som inte är så fin och pittoresk som det kan låta med tanke på namnet, eftersom det i realiteten innebär att både utländska och svenska alkoholproducenter får slå upp försäljningsställen över hela landet, även långt från närmaste gård. Helt i enlighet med gällande eu-lagstiftning.

Precis som i England så är föräldrar en stor del i att unga dricker alkohol. I Sverige uppmanas föräldrar konstant att inte köpa ut och inte bjuda på alkohol, vilket man även börjat göra i England nu.

Där diskuterar man däremot begränsningar i utbudet och möjligheten att köpa alkohol,  när Sverige går i motsatt riktning. Borde det inte vara dags att inse att de minst 50 miljarder supandet kostar (ibland upp till 160 miljarder) måste minskas? Och kanske framförallt att allt lidande alkoholen skapar måste minskas drastiskt?

Är inte det en viktigare frihet att kämpa för?

media dn exp dag skd nsk


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Byt till midsommarafton

Jag har inget emot att vi har en nationaldag som firas, även om jag själv varken har firat den eller föregångaren Svenska Flaggans dag.

Däremot känns det som om det är fel dag som är vald, inte minst med tanke på hur få som faktiskt firar den.

Precis som förra året, så är min åsikt att den dagen som passar bäst att lägga nationaldagsfirandet i Sverige, är midsommarafton, eftersom det är en dag som nästan alla svenskar firar och en dag som firats i århundraden, för att inte säga årtusenden.

Jag själv är ju lätt allergisk mot sommaren, men jag förstår poängen med att man firar en sommardag i ett land med lång, mörk och kall vinter och att midsommaraftonen är den fest det oftast är, eftersom de flesta saknar sommaren och inte trivs under vintern.

Även om vi bor i ett land med fyra årstider, så tycks det ligga närmast den svenska folksjälen att njuta av sommaren och midsommarfirandet. Vilket gör den till den självklara nationaldagen för Sverige.

media svd svd svd svd svd svd exp exp gp gp gp gp gp gp gp hd hd hd hd hd hd smp ab ab ab ab ab ab ab ab kvp kvp dn dn dn dn dn dn skd skd skd skd nsk dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Ett utmärkt förslag

Det är i sanning ett utmärkt förslag att införa En köttfri dag i veckan, om inte av andra anledningar, så av miljömässiga skäl, eftersom kött kostar så mycket miljöutsläpp att få fram, jämfört med vegetabilier.

Naturligtvis så finns det anledning att göra det även av djuretiska skäl, eftersom det finns ett antal tveksamheter kring produktionen av djur i Sverige.

Själv skäms jag onekligen lite, eftersom jag inte är jättebra på att äta enbart grönt, även om det händer.

En tröst är ändå att det mest kött vi äter är vilt och är knappast särskilt behäftat med miljömässiga problem eftersom maten inte behöver odlas fram, utan märkligt nog blir mindre miljöproblematiskt än grönt som har odlats fram.

Själv är jag visserligen så bra kock att jag inte svälter ihjäl, men fantasilös nog att få problem att göra helt vegetariska middagar. Turlig nog har jag en sambo som är bättre på det här än mig och kanske går det att komma på något mer än falafel och quorn att äta.

En bra början att förändra det här tycker jag är att skolorna börjar med en dag i veckan där det är helt vegetarisk mat för alla, för att visa att det går att få god, mättande och näringsrik mat även av enbart vegetariska rätter.

Det brukar alltid bli gnäll kring den här typen av saker. Men ett större problem, som fler borde fundera över, är att vi under de senaste 20 åren ökat antalet kilo kött per individ, som vi äter per år i så hög utsträckning att det påverkar  både hälsan och miljön negativt.

media svd svd svd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!