lördag 22 maj 2010

Man ska inte riktigt lita på vad media för fram...

Självfallet ska man inte lita på allt media för fram, vilket jag inte tror så många gör när det gäller skvallerpressen.

Märkligt nog så tycks alla lita mycket mer på det som sägs när det gäller exempelvis politik och liknande.

Partitesterna visar sig vara dåliga vägvisare för att visa vilket parti man sympatiserar mest med och tycks få vissa till folkpartister hur de än bär sig åt, vilket kan tyckas märkligt med tanke på alla de liberala tidningar som använder sig av partitesterna...

Samtidigt så har det kommit ut en bok med alla landets statsministrar, med stor andel liberala skribenter, vilket naturligtvis gör att Palme får mindre positiv uppmärksamhet än han förtjänar:



”Borgerligheten skriver historia” kunde det ha hetat, Bonniers stora mastodontverk om Sveriges statsministrar under hundra år, som lanseras nu i dagarna.
Här blir socialdemokratiska hjältar satta under lupp av profilerade ledarskribenter på högerkanten. Vänsterskribenterna är långt färre. Endast fyra kvinnliga författare har man lyckats skrapa ihop, vilket i sin tur för tanken till vilket underligt land Sverige är. Jämlikast i världen, men inte en enda gång under hundra år en kvinnlig ledare.
Dessutom så glöms Fälldins missar bort och de var som alla minnesgoda vet inte få eller små:



Fälldinporträttet i statsministerserien lägger inte något nytt till bilden av mannen som ledde den första icke-socialistiska regeringen på 44 år och som lät inte bara den utan också sin andra koalitionsregering spricka. Thorbjörn Fälldin står för exempellös framgång – valsegern 1976 – och lika exempellösa nederlag – regeringsupplösningarna 1978 respektive 1981. Och så till slut den nesliga avsättningen från partiledarposten senhösten 1985. Förklaringen heter inte enbart personen Thorbjörn Fälldin – här finns mängder av andra faktorer som borgerlighetens heta önskan om maktskifte och de borgerliga partiernas konkurrens. Men detta att Fälldin uppträdde både som fundamentalist och traditionell maktspelare, sådde förvirring och misstro hos såväl regeringskamraterna som oppositionen. Det bidrog i hög grad till oredan under 1970-talet.
Ju längre tiden har gått, desto mer har svagheterna hos Fälldin fallit i glömska. Men ett misslyckande ska kallas ett misslyckande – för att citera en annan borgerlig statsminister. Och mot bakgrunden av förväntningarna på valnatten 1976 måste åren som följde kallas ett misslyckande. 

Sett med nutidens ögon så ter sig dessutom han och centerpartiets kamp mot kärnkraften som något som gör hans tid vid makten än mer misslyckad.

Mer media ab ab exp exp nsk skd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

2 kommentarer:

  1. Hur faan kan man skriva åtta blogginlägg på en kvart och länka till varenda tidning? Fattar du inte att du skämmer ut Vänsterpartiet?

    SvaraRadera
  2. Länkningen från Vänsterpartiets bloggportar fungerar så att om man rättar till ett enda stavfel på en bokstav i ett blogginlägg så listar det om det hela så att det ser ut som det är nya inlägg. Naturligtvis gäller samma sak om jag uppdaterar inlägg, som många bloggare utöver mig gör.

    Direkt när jag insåg att det funkade så så kontaktade jag han som ligger bakom Bloggvänstern, eftersom jag själv inte vill att gamla inlägg ska se som nya ut där och han hävdade att det inte fanns någon möjlighet att ändra det eftersom det hade med teknik att göra som gör att blogginläggen överhuvudtaget blir listade där.

    Jag noterar f ö att samma sak händer för de flesta som har min blogg på feed i sin browser.

    Idag har jag däremot skrivit tre inlägg på ca 50 minuter, vilket du kan räkna efter rätt lätt om du ser tidpunkterna inläggen är publicerade i bloggen på.

    SvaraRadera