Vilken tävling!

Jag skriver relativt sällan om sport, utöver mina egna misslyckade försök på motionsnivå, men det är skitsvårt att vara tyst när jag ändå ser på relativt mycket sport, i synnerhet vintertid när det är roligare sporter än den förbannade fotbollen som jag numera kräks på, efter den underbara tävlingen i skiathlon i OS sent igår kväll svensk tid.

Än roligare blir det när man läser om hur segraren hånats av norrmännen tidigare och norrmännen, i synnerhet i männens skidspår, lämnar ett direkt mediokert intryck tävlingsmässigt.

Det mest spännande och roliga var egentligen inte att Hellner vann, utan att trean Johan Ohlsson inte bara lyckades köra nästan halva loppet på egen hand, tvärtemot teorin om hur den typen av lopp brukar läggas upp för att vinnas och få oerhört bra hjälp av sina lagkamrater, som trots OS tänkte oegoistiskt så länge Ohlsson låg själv långt framme, och försökte stoppa konkurrenternas framfart.

Att Ohlsson dessutom orkade bita ihop och inte klappa igenom helt när han blev upphunnen tycker jag är en betydligt större bragd än att Hellner lyckas vinna hela loppet och gör honom som en mer än välförtjänt kandidat till exempelvis Svenska Dagbladets bragdmedalj. Men vem tror på att någon vågar ge en bronsmedaljör den medaljen när segraren också var svensk?

Det bör dock sägas att Södergren och Hellners insats är värda att hyllas också, i synnerhet Hellners som agerar hjälpryttare, men sen ändå vinner hela tävlingen. Men mest imponerad är jag av Ohlssons lopp.

Mer media ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn sds sds sds sds sds sds kb nsk nsk nsk hd smp

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!