"Horbockspolitik"?

Jag skrev tidigare om den dåliga hanteringen av affären Littorin, både från den moderata ledningen och från Reinfeldt i synnerhet.

Men ärligt talat så tycker jag inte de på lägre nivå inom moderaterna klarar det så bra heller, som Thomas Böhlmark som drar upp Geijeraffären från 70-talets början och mitt, det vill säga innan Böhlmark själv var född, och undrar om vi kommer ihåg den? (Själv nämner han inget alls om alla de moderata skandalerna från den senaste mandatperioden...)

Jo då jag minns den, även om till och med jag var i minsta laget för att minnas mycket av den från den tidens media.

Jämförelsen haltar på åtskilliga sätt. En var att, som Wikipedia säger i sin artikel om Doris Hopp, prostitutionen och bordellerna var vanliga, till skillnad från idag.

Den viktigaste skillnaden är dock att det inte ens var olagligt och att samhället i stort hade en sämre syn på prostitution än vad den har idag. Jämför t ex med Cornelis Vreeswijks text om Sportiga Marie som knappast fungerat idag, utan att textförfattaren fått mängder av kritik.

Själv använde sig Böhlmark av tobleronepolitik så frågan är vad vi ska kalla moderaternas politik nu? "Horbockspolitik", för de rika kan alltid köpa allt det vanligt folk får kämpa för?

Uppdaterat Sahlin säger sig vara besviken på Littorin och frågan är då vad alla moderater borde vara? Utom de som förbehållslöst försvarar dumheterna...

Sahlin är självfallet inte dummare än att hon inser att det är en god möjlighet att ställa moderaterna i sämre dager. Det är visserligen inte riktigt renhårigt ärligt talat, men å andra sidan så med tanke på att det konstant dras upp vad hon gjorde för över 15 år sen så är frågan varför hon ska vara snäll?

Det är ju egentligen värre, som hon säger, att det tycks handla om en medveten mörkläggning, i stil med vad som brukar vara vanligt i de här sammanhangen...

Vi som tillhör den skara av män som inte köper sex tycker naturligtvis det är illa nog med sexköpet i sig, men mörkläggningen tjänar ingen på.

Några bra inlägg till kommer från Jan Helin i Sex, lögner och Littorin, där Aftonbladets chefredaktör gör en lång och vettig utläggning om hela historien från deras sida.
En statsvetare påstår att hon inte känner till något liknande fall, där en minister avgår innan det kommit fram varför han avgår, men Guero konstaterar att likheter finns med många fall, eftersom det börjar med halvsanningar istället för ärlighet.

Som Guero på ett mycket bra sätt visar så tycks statsministern varit medveten om bakgrunden och det gör att det finns mängder av anledningar att kritisera honom också.

Mer media: ab ab ab ab ab ab dn dn dn dn dn exp exp exp exp exp skd dag hd gp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner