Folkpartiet är knappast liberala

Jag skrev ett rätt långt inlägg igår om bland annat folkpartiet och F!, och om hur Fp är allt annat påstår sig vara ett liberalt parti, vilket flera skribenter tar upp.

Sanna Rayman på svenskan är snäll mot Björklund som tycker att han kom närmast ordets betydelse, inte minst enligt väljarna i den undersökning angående vem och vad som uppfattas som liberalt.

Själv tror jag det är enkelt. Ett parti med ordet "liberalerna" i sig uppfattas per definition som liberalt, även om de inte alls är det.

Närmare sanningen kommer däremot Sydsvenskans ledarsida i Spetsa till liberalismen:

Något centralt saknas alldeles för ofta hos Björklund – och hos hela Folkpartiet. 

Nerv. Glöd. En liberal lidelse för att förändra.

Det handlar om jämlikhet, en jämlikhet som svenska liberaler slogs för när de en gång i tiden tillsammans med socialdemokrater kämpade för allmän och lika rösträtt.

Björklund visade på tisdagskvällen glimtar av en sådan glöd. Som när han konstaterade att socialdemokratisk skolpolitik svikit främst arbetarklassens barn.

Det handlar om personlig integritet.

Folkpartiet är knappast bäst på att försvara – ursäkta valet av uttryck, Carl-Henric Svanberg (BP) – de små människorna. Det är genant att FP överlåtit rollen som individens vän i kampen mot de stora systemen till Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Piratpartiet.

Visst tog FP-ledaren i sitt tal upp de 80-åriga makarna Alice och Sune som efter 60 års äktenskap inte längre fick bo ihop, för kommunen. Men Björklund borde kunna bättre än så.

Det handlar om frihet för individen.

När statsminister Fredrik Reinfeldt i söndags gjorde sig extra bred och hävdade att Moderaterna minsann står för allmänintresset, och att Moderaterna skall bli ett ”samhällsbärande” parti, då behövs en Folkpartiledare som biter ifrån, som trots alliansmyset ryter till om att partierna och politiken har sin plats men att människor måste vara fria att själva utforma stora delar av samhället.

Inte ett ord om detta i Jan Björklunds tal.

Eller för att läsa vidare om undersökningen hos Norra Skåne och skånskan, så kan man konstatera att "Vi gillar det men vi vet inte vad det är". Bättre än så kan man inte uttrycka svenskarna OCH folkpartiets syn på liberalismen.

Att inte ens folkpartiet vet det är dock betydligt allvarligare, för deras del, och som sagt så saknas det ett faktiskt liberalt parti som syns och hörs.

Annan rekommenderad läsning är "bloggaren som förut kallade sig Blogge", som hävdar att folkpartiet är ett av de mest auktoritära partierna i svensk politik, om inte det mest auktoritära av alla – det finns inte ett uns av liberalism i folkpartiet.

Bättre än så kan det inte sägas. Det krävs betydligt mer än ordet "liberalerna" i partinamnet för att vara liberala. Konstigt nog så upplever jag att sossarna, i perioder, varit det mest liberala av de partier som finns i riksdagen.

Mer media gp svd smp dn


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner