En påminnelse om vården

Jag läser om Ge den fattige samma vård som den rike får i svenskans och undrar varför jag behöver påminna om USA, som inte bara är oerhört ojämlik vård, utan även den mest avreglerade i västvärlden, som också innebär att de har den klart dyraste, bra mycket dyrare än i Sverige?


Vårdvalet i all ära, men det gör även vården mer ojämlik sett till var det finns vård att välja på. I storstadsområden med få allvarligt sjuka finns det gott om, men i mindre kommuner och områden med hög medelålder och fler sjuka så utarmas vårdcentralerna.


Hur vore det att satsa på vården där den faktiskt behövs och inte som nu, mer vård där det redan finns? 

Det hela påminner om situationen med det avreglerade apoteksmonopolet...

Inte ens den så omhuldade vårdgarantin fungerar väl, utan är odemokratisk för att den enbart fungerar för den som klagar enligt några allergiläkare:

Stockholms läns landsting har infört en vårdgaranti. Just tillgängligheten har man sagt sig vilja satsa på, vilket även staten gjort med införandet av den så kallade kömiljarden som ska fördelas mellan de landsting som lever upp till vårdgarantin.

 För en patient som av sin läkare, vanligtvis husläkaren, blivit remitterad till en specialist innebär vårdgarantin i Stockholm att patienten maximalt skall behöva vänta 30 dagar på ett specialistbesök.

Väntetiderna till allergimottagningar och för den delen många andra specialistmottagningar är i själva verket betydligt längre. Se väntetider på www.vardguiden.se. Vid flera allergimottagningar har väntetiden de senaste åren varit 10–17 veckor för oprioriterade nybesök.

Vi har påtalat detta missförhållande för de tjänstemän på landstinget vi har haft kontakt med de senaste åren och begärt att bli tilldelade ökade medel för ökad produktion så att vi kan leva upp till vårdgarantin. Svaret vi då fått är att det inte finns ekonomiska resurser för att beställa mer allergisjukvård för att korta köerna så att alla patienter får träffa en specialist inom 30 dagar. I stället träder vårdgarantin in på följande vis: När vi får in en remiss till vår mottagning bedöms den och sedan får patienten ett brev där den beräknade väntetiden anges. Om patienten vill utnyttja den garanterade rätten till vård inom 30 dagar måste patienten själv kontakta en person på vårdgarantikansliet och påtala det. Då får vår eller någon annan allergimottagning extra pengar för att ta hand om just denna patient.

Vårdgarantin är alltså i praktiken inte en garanti för alla, utan bara för dem som klagar. Det är väl känt att det inte alltid är de som klagar som har de största behoven. Detta dubbelspel med garanterande av tillgänglighet som inte kan uppfyllas mer än för vissa är knappast demokratiskt eller jämlikt. Vi tycker att politikerna i Stockholm bör tala klarspråk och säga som det är. Vill vi att vårdgarantin ska gälla alla så måste det anslås mer resurser till allergisjukvården och andra specialistmottagningar med orimligt långa väntetider.

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner