torsdag 31 mars 2011

Det här med pengar...

Det här med pengar och ersättningar för politiker är ett konstant problem, inte minst för politikerföraktet och inte minst för partier som behöver fler anhängare och inte färre...

Men det är sällan man hör någon protestera mot andra personer, som får orimligt höga ersättningar. Jag förstår mycket väl att Sahlins inkomster de närmaste åren sticker i ögonen på folk.

Men det går snabbt och lätt att konstatera att privatiseringen, inte minst av vården, snabbt skapar ännu högre löner för några få i toppen, något som sällan tas upp eller diskuteras. Något jag delvis tror beror på att det handlar om normalt sett relativt okända människor, som inte skapar rubriker som är säljande, även om de sitter med stor makt, hög skattefinansierad lön och inte är möjliga att välja bort vid nästa val om människorna som påverkas av deras beslut vill ha andra beslut. Det blir med andra ord en brist i slutändan där medborgarnas åsikt löper ännu högre risk att nonchaleras.

Som jag var inne på igår, angående att finansminstern tyckte de kommunala lönerna var för höga, så är privatiseringen en del av att lönerna för vissa blir  högre. Det är inte utan man undrar om tanken är att de som är sämst betalda, i vanliga ordning, förväntas betala det med lägre löner?

Jag är inte helt säker på att socialdemokraternas nya ledning kommer att förändra synsättet ovan, med tanke på att de inte vill ha höjda skatter. Jag är visserligen inte någon förespråkare för omotiverat höjd skatt, men jag är osäker på om enbart omprioriteringar i budgeten kommer att räcka till för att stå emot utvecklingen eller kunna skapa fler jobb.

Möjligheten är att fler och fler jobb inom exempelvis barnomsorgen lämpas över på privata intressen. Inte nog med att risken ökar för barnen, de anställda löper större risk att trakasseras de också. Riskerna finns alltså inte enbart för barnen, som jag skrev om för en vecka sen, och att de ska hamna i händerna på människor utan utbildning och som är dömda för övergrepp mot barn, utan risken finns uppenbart även för de anställda.

Frågan är vem, som tänker efter, som vill skicka iväg sina små barn eller nästan vuxna barn med så stora risker?

Det går att dra paralleller till den allt mer växande marknaden som privata sjukförsäkringar innebär, som så många påstås tycka om. Det är bara synd att de kan välja bort redan sjuka personer eller människor som inte har en arbetsplats som vill betala sjukförsäkringar, vilket i högre grad drabbar de som inte har jobb eller har någon av de konstant ökade antalet tillfälliga anställningar.

Det som behövs är en sjukförsäkring som alla kan ta del av på ett rättvist och jämlikt sätt och inte att de som har råd att betala får bättre förutsättningar. Det finns oerhört många exempel att så inte är fallet, där det senaste jag har läst är en desperat dotter skriver om sin mamma: Ulf Kristersson tar livet av min mor

Inte undra på att allt fler får ångestdämpande piller och inte mer sjukvård...

Förutsättningarna finns i varje fall för att skapa ett bättre samhälle, även utan skattehöjningar. Någon annan slutsats är svår att dra av Sveriges BNP skrivs upp och OECD jämför Sveriges ekonomi med Pippis styrka. Synd bara att den är ojämnt fördelad.

I går berörde jag delvis det jag skriver om idag i Varför litar ni inte på läkarna nu?

Media svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dag dag hd hd gp gp gp p skd nsk hd hd smp exp exp ab ab


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar