När jag läser om Att gnälla på Jonas Gardell kommer vi inte långt med, så kommer jag att tänka på för ett litet tag sen då jag i samband med en jobbrelaterad händelse hamnade vid ett borde med två präster.
Jag minns inte riktigt hur vi kom in på det, kanske via en diskussion om alphakurser, men jag konstaterade att jag tyckte att församlingarna och Svenska Kyrkan generellt var urusla för att inte ta tillvara på den reklam Jonas Gardells böcker "Om Gud" och "Om Jesus" i synnerhet har gett kristendomen. Jag kan bara komma på att jag sett att min gamla arbetsplats i Klippan försöker dra nytta av bokens uppmärksamhet.
Argumenten jag fick var, om jag inte minns fel nu, att boken inte var särskilt bra och att det fanns mycket som inte stämde i den, vilket jag tycker spelar mindre roll. Någon nämnde att risken fanns att folk kom dit för att de tyckte om boken, men skulle få en negativ upplevelse om boken blev för mycket ifrågasatt.
Men om jag nu utgår att de flesta kan hitta något som de håller med om i boken, så borde det vara rätt ände att börja i, för alla som kan något som retorik vet att man alltid kan tjäna på att hålla med sin meningsmotståndare på ett antal punkter om man vill verka trovärdig med det man själv vill ha fram senare.
Någonstans känns det som om det är lättare att predika för de redan troende, istället för att ge sig en utmaning att få människor som har något intresse att diskutera trosfrågor att ta sig till församlingarna. Jag har svårt att se poängen med att tacka nej till så mycket gratisreklam för den verksamhet man jobbar i och lever med.
Själv tyckte jag om boken, även om jag också tyckte en del kändes av mindre intresse. Vem bryr sig om hur Jesus såg ut och vem säger att det inte fanns undantag från den tandlöse, hårlöse och magre slitne "medelsvensson" på den tiden?
Det som fastnade mest var att alla, inklusive Gardell själv, troende och samfund (vilket sannolikt går att applicera på alla andra religioner också) gör sig sin egen bild av vad den sanna tron är. Det stämmer verkligen och förtydligar anledningen till varför det finns så många olika tolkningar och trosinriktningar.
Mer media dag
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
onsdag 17 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Som fullblodsateist skulle jag faktiskt uppskatta ett hederligt försök från en troende att visa på något enda som pekar på att det finns något slags gud. Och då menar jag att de inte ska komma dragande med sådant som att "det står i Bibeln". Då frågar sig den otroende varför man ska lita på Bibeln och då kommer svaret "för att det är guds ord" och så har man ett cirkelbevis som egentligen inte bevisar någonting.
SvaraRaderaDet är onekligen ett problem att de lättaste argumenten är som du säger en del av ett cirkelresonemang.
SvaraRadera@Friskytten:
SvaraRaderaJodå, det finns väldigt mycket som "pekar på" att Gud finns! Den saken är helt klar. Ett av de starkaste argumenten är evangeliernas vittnesbörd om Jesus Kristus - hans liv, korsfästelse, död och uppståndelse från döden.
Den som kopplar bort sitt eget högmod och med ett ödmjukt hjärta läser vad Jesus lärde och predikade kommer snart att förstå att det inte var en "vanlig människas" ord, utan kommet från Gud själv. TIll det kommer de mer än 500 samtidiga vittnen som kunde bevittna en livs levande och uppstånden Jesus.
Tron på honom ger en inre, andlig förvandling. Den blir så levandeoch stark att inte ens hot om dödsstraff kan tvinga fram en förnekelse av Jesus. Under de senaste två tusen åren har hundratusentals kristna fått ge sitt liv för sin tro på honom. De skulle givetvis inte varit beredda på att dö för något som de ens kunde misstänka vore en livslögn.
För det andra kan de allra flesta pånyttfödda kristna vittna personligen om vad Gud har inneburit för dem själva. De kan ofta berätta om totalt förvandlade liv - från mörker till ljus och glädje, från ett liv i kriminalitet och droger till ett liv i harmoni, kärlek och utan droger och brott. På nätet finns gott om sajter för den som vill och vågar ta del av de här vittnesbörden.
För det tredje har vi naturens och livets uppenbarelse. Den oerhörda komplexiteten och mångfalden i allt liv är ett mycket påtagligt argument för en skapande Gud bakom det synliga. Tyvärr används ofta evolutionsteorin som ett sätt att skyla sig mot Skaparen och hitta "rationella" bortförklaringar till hans existens.