Idoltävlingar och partiledare

Den svenska inrikespolitiken igår bestod till stora delar av vad ledande sverigedemokrater sysslade med på fyllan, även om det tog märkligt lång tid innan de större tidningarna ville skriva om vad som hade hänt.

Idag hoppas jag att till och med det partiet kan hålla sig på banan och uppföra sig någorlunda bra...

Igår kväll däremot så var den gamle partiledaren Persson med i en intervju hos SVT. I vanlig ordning så saknar karln en hel del självinsikt och förmåga till självkritik. Men jag får ge honom rätt i att det snarast känns som en idoltävling att leta ny partiledare och att partiet borde ägna sig åt opposition.

Det sistnämnda tycker jag är konstigt och mest beklagligt.

Att det påminner om en idoltävling tycker jag är en annan sak. Det är naturligtvis inte bra att så är fallet, men det gäller alla partier och det tycks som om både media och väljarna helt glömt bort att det är partipolitik det handlar om. Kort sagt så har partiledarna fått alldeles för stor roll.

MEN det gäller att inte glömma två saker: Det är väljarna som bestämmer vad som är viktigt och vill man ändra på det så gäller det att se till att media vill skriva om det. Alltså är det omöjligt att komma runt det faktumet i dagsläget.

Det partierna kan göra är att oftare köra fram andra människor än sina partiledare, även om det är partiledarna som efterfrågas.

Det behövs oerhört väl en stark opposition som kan reagera och agera tydligt när elitens löner skenar iväg och går långt förbi vad vi i LO-kollektivet tjänar. Det finns bara ett fåtal som tjänar på ännu större löneskillnader och det är knappast samhället i stort som får några vinster och det är snarare så att redan rika människors behov prioriteras framför andras...

Vad det gäller partiledarna så undrar jag över de mindre partierna och om det ens räcker där att få bra partiledare för att bli märkbart större? Deras idéer finns i de andra borgerliga partierna och gör dem antagligen inte unika nog, vad som än händer.

Det behövs fortfarande någon som tydligt säger emot, inte minst när ledarsidor försöker lyfta fram teater för och om psykiskt sjuka som värre än politiken, den borgerliga politik som snarast slår undan benen för de som behöver bättre hälsa. Vem vet, att bli sedda, om än på en teater, är kanske något som snarast kan göra patienterna något bättre, för allt går inte att bota med psykofarmaka, och att få tid för någon form av samtal eller terapi vet alla hur svårt det är...

Men att något sånt ska hända med en ansvarig minister som inte förstår problemen är bara att glömma...

Mer media dn gp ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab dn hd svd e24 e24 e24 e24 exp exp exp exp dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!