Att Lena Nyman dog för några dagar sen var på många sätt tråkigt eftersom jag hade en rätt personlig relation till henne, men det var inte oväntat eftersom det var väl känt att hon var sjuk sen länge.
Däremot blir jag lite mer förvånad över nyheten att Gary Moore har dött.
Jag ska inte överdriva min passion för hans solokarriär, som i mina ögon hade sin höjdpunkt i Out in the fields, som var en hit och duett tillsammans med tidigare Thin Lizzy-parkamraten Phil Lynott. (En låt vars antimilitäriska text jag själv analyserade sönder och samman på engelskan under gymnasiet)
Däremot så hade jag en rätt lång och passionerad relation till Thin Lizzy och deras skiva Chinatown, som jag av en slump köpte när en av Älmhults tidigare skiv- och radiobutiker la ner tidigt 80-tal, trots att jag aldrig hört dem innan.
Det tog mig rätt många år innan jag insåg att det var rätt få Thin Lizzy-fans som höll den skivan särskilt högt, men för mig är det fortfarande en oerhört bra skiva, trots att Gary Moore inte fanns kvar i gruppen längre vid inspelningen för den.
Boys are back in town och Whisky in the jar är däremot låtar med Lizzy och Moore som jag lärde mig i efterhand att tycka mycket om.
Mitt sista minne av honom var från Hultsfredsfestivalen tidigt 90-tal då han som spelade på största scenen hade som krav att inget annat band skulle spela samtidigt...
Uppdaterat Det konstateras nu några dagar efter Moores död att han inte var så trevlig och kvävdes av sina egna spyor på grund av för mycket alkohol, vilket påminner om flera andra rockstjärnors död genom åren. Tragiskt värre när det rapporteras varit en kärlekssemester och inte roligt att karln, trots sin stjärn- och ikonstatus, inte verkade tycka att livet var kul nog att dricka mer lagom. Eller inte alls.
Mer media svd svd dn smp exp hd hd hd ab ab ab svd dn exp gp gp dag skd skd nsk
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
söndag 6 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar