Svordomar

Det är bara att erkänna, jag svär lite mer än vad jag önskar att jag hade gjort, även om jag försöker låta bli, i synnerhet i samband med att jag träffar besökare på jobbet.

Däremot är jag inte av åsikten, som många är, att svordomar alltid i alla sammanhang är fel eller nödvändigtvis tyder på dåligt ordförråd. Möjligen om man svär i vartenda mening.

Men som förstärkningsord fungerar det utmärkt när man inte använder det ofta, som exempelvis när en präst jag jobbade med för många år sen svor vid några tillfällen, eller när min sambo svär, vilket inte heller är så ofta.

Det är hur som helst intressant att läsa om vad som är svordomar utomlands och det är svårt att känna att många svordomar är oerhört grova om man direktöversätter dem.

Det nämns i artiklarna bland annat om vi kommer att ta över andra länders "mamma-relaterade" svordomar. Själv undrar jag om de vanliga svenska "djävulsrelaterade" svordomarna kommer att överleva den konstanta sekulariseringen, som får Sverige att kallas för världens mest sekulariserade land?

Nu tycker jag inte att man ska svära som en borstbindare (eller grönsakshandlare heller för den delen :) ), i synnerhet inte om man har barn man inte vill lära svordomar.

Fast den pappan jag hörde talas om sa till sin unga dotter att hon fick svära de gångerna det gjorde riktigt riktigt ont eller var riktigt riktigt arg är den som haft bäst åsikt om svordomar. Rätt använt så fyller de definitivt en funktion.

Jag noterar hos Dagen en artikel om att våga prata om sex- och samlevnad med sina tonåringar och hur skribenten bland annat hänger upp sig på att en film från RFSU bland annat använder "de ord som man annars ser klottrade på toalettväggar".

Även där kan jag se poängen med det, eftersom det handlar om att använda ett språk som är i paritet med det språk unga själv använder.

Mer media svd svd svd svd svd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!