Långsiktigt tänkande efterlyses!

  Tack ni rödgröna partier för att ni ser till att oppositionspolitiken fungerar i den viktiga frågan om utförsäkringarna! Få grupper har blivit så felaktigt behandlade och argumenterade mot som den grupp med sjukskrivna som påståtts varit så orimligt många och plötsligt ansågs kunna bli friska inom en specifik tidsram. (Läs även om det på Vänsterpartiets hemsida)

För den på allvar är intresserad av sanningen bakom den här frågan så rekommenderas boken "Kampen om sjukfrånvaron" av forskaren Björn Johnson, som visar att den påstådda höjningen av sjukskrivna i princip enbart bestod av fler långtidssjukskrivna som inte fick rehabilitering i tid jämfört med tidigare.

Den som inte orkar det kan läsa DN-debattartikeln "Missvisande mediebilder om den höga sjukfrånvaron" från 30 januari 2010.

Det är fascinerande hur flera regeringar kan så totalt ignorera fakta kring varför sjukskrivningarna tycktes öka. Det är inte bara ovärdigt utan skapar en helt felaktig politik kring hur man ska lösa de problem som uppstår, när man inte ens vet var orsaken beror på.

Den ökade ojämlikheten mellan fattig och rik är en mycket starkt bidragande orsak till att barnfattigdomen alls behöver existera i dagens Sverige, och den har verkligen drivits på under alliansregeringarna. 

Kristdemokraterna, som påstår sig vara det partiet inom alliansen som tar hänsyn till svaga grupper, väljer att istället strida internt mot andra utsatta grupper, istället för att engagera sig där de bäst hade behövts, vilket också påverkar deras opinionssiffror nedåt och ut ur riksdagen på sikt.

Centern, som jag inte uppfattat som något annat än ett oerhört borgerligt parti, sen det senaste partiledarbytet för tio år sen, fortsätter att driva påstått liberala tankar kring alkohol, utan en tanke på alla de som istället får ett större tvång påtvingat sig direkt, eller indirekt. Något som även det kommer att öka utslagningen och fattigdomen, eftersom alkohol onekligen är en bidragande orsak till att många har dålig ekonomi och hälsa.

Viktigare har hela tiden varit att öka tveksamma affärsidéer, som att för skattepengar tillåta oseriös sjukvårdsverksamhet, kring antingen det som antingen kan göra dig sjuk eller som ska göra dig frisk, när du väl är sjuk, för att tjäna pengar är viktigare än att människor får en chans att vara, bli eller förbli friskare på sikt.

Det enda som förvånar mig här är att även en centerpartistisk ledarsida insett problemen till viss del:

 I dag finns det till exempel två apotek på köpcentret Kronprinsen i Malmö, med kanske 60 meter emellan. Bägge har nästan exakt samma öppettider. På lördagar har det ena har öppet en halvtimme längre. Söndagar har de stängt. Allt annat lika – men om man ska plocka ut dyra läkemedel gäller det att hålla reda på vilket av apoteken man går till. Kedjorna har olika avbetalningssystem och möjligheten att slinka in på vilket apotek som helst för att hämta ut astmamedicinen tycks vara avskaffad för alltid. 

Det privata sjukhusapoteket i Malmö säljer numera choklad och stänger klockan 14 på söndagar. Därefter hänvisas patienterna till det statliga jourapoteket, som ligger där det alltid har legat. När jag var där för några dagar sedan möttes jag av totalt kaos och av vänlig, kompetent men utarbetad personal. "Det skulle ju bli så bra", sade damen som expedierade mig. Uppenbarligen hade personalen på jourapoteket hoppats på avlastning i och med att alternativen blev fler. Men i stället blev det tvärtom, en stor anstormning och förvirring.
Mataffärerna säljer receptfria läkemedel. Men det finns så många försäljningsställen att läkemedlen inte alltid räcker, utan ofta är slut, vilket gör kunderna irriterade. Hur många försäljningsställena är vet ingen riktigt, eftersom företagen själva ska anmäla till Läkemedelsverket att de tänker sälja läkemedel och många struntar i det. Andra larm talar om att affärerna inte rapporterar hur mycket läkemedel de säljer, att de inte sköter sin egenkontroll och att kommunerna inte heller sköter tillsynen.
Det ligger i farans riktning att alldeles för mycket läkemedel tillverkas, hanteras och slängs. Det minskar inte kostnaderna och inte priserna heller. Däremot ökar det påfrestningen på miljön, risken för felanvändning och antagligen läkemedelskonsumtionen. 
Med 60 meter mellan apoteken måste entreprenörerna fokusera på att få sin ekonomi att gå ihop. Det är säkert inte lätt och det är därför sjukhusapoteket säljer choklad, inte för att chokladen är en nyttigare sort. Ingen kedja har däremot specialiserat sig på särskilda sjukdomar eller krävande målgrupper.
Vi ser mycket reklam om hygienprodukter (som till skillnad från läkemedel har bra vinstmarginal) men ingen reklam om bättre servicenivå i form av nischad farmaceutisk kompetens.
Vilket apotek är särskilt bra på att ta hand om sjuka och gnälliga barn? Diabetes? Eksem? Antagligen det statliga, tänker jag som så många andra och så går vi i flock till jourapoteket.

Nästa gamla trygga bastion som riskerar att få stryka på foten är Public Service-tv, som till sist riskerar att sluta i samma fåra som allt annat som sålts ut, där det som inte prioriteras är kvalitén...

Även om det kan tyckas som långsökt, så finns det en koppling till den så omtalade EHEC-smittan. Det som diskuteras främst är hur de felaktigt utpekade odlarna ska kompenseras av EU. Men istället borde man välja att diskutera antibiotikan av idag inte verkar bita på den smittan som det handlar om, och som har dödat ett antal människor och smittat flera tusen till.

Det finns en tydlig risk med mer fri sjukvård och medicinförsäljning, och det är att de företag de gäller ger människor det som de efterfrågar, istället för det som är bäst både för individen och samhället. På sikt kan det innebära betydligt värre saker, eftersom de flesta av oss inte är specialister på medicin eller sjukdomar, samtidigt som samhället kräver att vi ska vara friska helst igår, istället för att som med många sjukdomar där pencillin kan snabba upp läkningsprocessen. 

Samma typ av ökad produktionshets som också påverkar förväntningarna på byggarbetare, vilket gör att de löper stor risk att dö på sina arbetsplatser, något Vänsterpartiet vill ha en nollvision kring.. 

Det finns all anledning att på många plan ändra om tankesättet till att bli något som först och främst sätter människors väl och ve i första rummet och kortsiktiga vinster i andra eller till och med tredje hand.

När kommer det tänkandet få det främsta utrymmet, istället för kortsiktig ekonomisk vinst?

media hd smp smp smp smp smp 

smp smp

 skd skd skd nsk nsk nsk gp gp gp gp gp gp gp gp gp hd hd hd hd hd hd hd hd hd ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab svd svd svd svd 

svd svd svd 

dag dag dag dn dn dn dn dn exp exp exp kvp

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

En annan typ av klassfråga

Jag skrev om klassfrågor igår i Sparande kommer att fortsätta vara en klassfråga, men det finns andra klassfrågor som jag nästan tycker är värre,  än den som enbart är baserad på ekonomi.

Det är den som har med tillgänglighet för funktionsnedsatta att göra, oavsett om det har med handikappade barn i flerbostadshus utan hiss eller Vuxna människor i Växjö, som luttrat konstaterar att det fortfarande, år 2011, inte är så enkelt att nybyggen av lokaler som är tänkta för allmänheten anpassas för alla människor.

Frågan är varför man inte, som privat näringsidkare, göra så att så många som möjligt får möjligheten att handla hos dem? I slutändan innebär det förlorade kunder.

I grund och botten är det dock en mycket viktig demokratifråga: Alla i vårt samhälle ska kunna ta del av det som finns där i så hög utsträckning som möjligt. År 2011 borde det här inte vara ett problem alls längre.

När man byggde om och byggde ut Grand Samarkand i Växjö för ett litet tag sen, så fick jag höra om hur de inte lyckats följa några få och för byggare välkända regler om hur handikapptoaletten ska vara byggd...

media nsk skd kvp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Jag är inte förvånad alls

Det är två saker i dagens, av nationaldagshelgens rätt matta nyhetsflöde, som får mig att reagera  och dessvärre inte alls av förvåning, utan av lite uppgivet suckande...

Dels är det nyheten om att statligt ägda Teliasonera är inblandad i censur av vitryskt internet och dels är det över nyheten att Miljöpartiet ökar igen efter sitt språkrörsbyte.

Det är egentligen värre att ett delvis statligt företag, där svenska staten är den största ägaren, än att ett privat företag agerar efter en diktaturs mall. Ett tidigare exempel på liknande agerande är Google som glatt hjälpte Kinesiska myndigheter att kontrollera deras internet, men efter hård kritik så valde de en annan väg.

Jag betvivlar, under nuvarande svenska regering, att det kommer att bli någon liknande förändring. Det finns gott om händelser under de senaste mandatperioden som inte visar på någon som helst förståelse eller intresse för att inte göra affärer som gynnar diktaturer. Vilket i sig naturligtvis inte gynnar demokratin i Sverige heller.

Jag har tidigare skrivit om det i Fortsatt hyckleri kring Kina från alliansen och En Orwellsk kampanj (om handelsministerns affärer med Libyen och Tunisien), samt kritiserat två relativt stora högerborgerliga tidningar i form av Smålandsposten, i Att inte se bjälken i sitt eget öga, och Svenska Dagbladet, i SvD tjänar pengar på diktaturer. Det gör att oddsen är små för att de tidningarna på allvar ska ha viljan eller orken att kritisera regeringens fortsatta diktaturkramande...

Att jag även suckar över Miljöpartiets fortsatta framgångar, även sen föregående undersökning, beror inte så mycket på att jag är ogin mot deras framgångar. Jag ser naturligtvis hellre att Mp går bra, än att något renodlad borgerligt parti gör det.

Nä, trots att Mp är ett parti som är konstant för att höja en av landets mest impopulära skatthöjningar som kan göras, den på bensinskatten, så fortsätter de gå framåt.

Det sänder en tydlig signal till mig, och jag önskar att det kunde sända en lika tydlig signal till alla andra vänsterpartister i landet: Språkrör fungerar bra och det har goda möjligheter att bli ett lyft om man byter ut sin ledning med jämna mellanrum. Frågan är varför man inte ska göra som miljöpartiet, att man får sitta som språkrör i max tre mandatperioder?

Det trots att de byter ut en av de mest populära språkrören/partiledarna sen det gångna valet, i form av Maria Wetterstrand.

Nu vet jag visserligen att det finns ett antal vänsterpartister som inser att det är dags för ett liknande byte inom vårt parti, men det är  tyvärr inte så många att jag kan säga att jag är säker på att det verkligen kommer att bli ett byte vid nästa kongress, trots ett tapp jämfört med valresultatet.

Jag hoppas dock på att det kommer, för än så länge går det inte att se några som helst förändringar till det bättre av de förändringar som kommit så här långt.

media hd hdhd gp gp ab ab ab ab dn dn dn dn dn dn dn gp gp exp svd svd dag



Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Sparande kommer fortsätta vara en klassfråga

Centerpartiets påläggskalv, Annie Johansson, skriver idag om att Pengar på banken fortfarande är en klassfråga, och det har hon ju naturligtvis rätt i att det är. För den som har lite pengar i inkomst har naturligtvis svårt, för att inte säga omöjligt, att spara.

Hennes lösning, ett grundavdrag på 5 000 kronor, på sparande kan i bästa fall ses som ett fall i rätt riktning.

Men du måste fortfarande ha några pengar du känner att du har möjlighet att spara. Du måste ha en inkomst som ger ett överskott att spara från.

Med tanke på hur samhället utvecklats så är det idag svårare att få en fast anställning och det är fler och fler bemanningsföretag, med osäkra anställningsförhållanden, som är legio. Det är klart att ingen har råd att spara då. Lägg till det sämre ersättningar och möjligheter för sjukskrivna och arbetslösa.

Tidigare har Annie Johansson krävt lägre löner och frågan är hur det motiverar något sparande?

Internationellt sett är inkomstskillnaderna små i Sverige, skriver ledarsidan hos SvD. Samtidigt så är det en skillnad som hela tiden utökas, mot bättre vetande, eftersom samhällen med stora inkomstskillnader är otryggare, mer kriminella och mer våldsamma.

DN:s ledarsida skriver om hur alliansen gick till val på att minska utanförskapet. Det gäller inte bara att se till att alla har jobb, utan även att alla har en inkomst man kan leva, och spara, på. Annars är vi snart som i flera andra länder, att man måste jobba mer än heltid och ha flera jobb för att ha råd med ett normalt anständigt liv. Där man kan spara lite pengar....

media ab ab hd hd skd nsk svd svd dn dn exp exp

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Oroande i England, men inte här?

Jag noterar att britternas supande oroar forskarna, som ligger på närmare 11 liter ren alkohol per år och person. Märkligt nog är det sällan man hör samma oro i Sverige, trots att vi ligger mindre än en liter under de brittiska siffrorna och att det är en höjning sen innan EU-inträdet i mitten på 90-talet, då vi drack 7,5 liter per person och år.

Istället har vi en fortsatt diskussion kring Gårdsförsäljningen, som inte är så fin och pittoresk som det kan låta med tanke på namnet, eftersom det i realiteten innebär att både utländska och svenska alkoholproducenter får slå upp försäljningsställen över hela landet, även långt från närmaste gård. Helt i enlighet med gällande eu-lagstiftning.

Precis som i England så är föräldrar en stor del i att unga dricker alkohol. I Sverige uppmanas föräldrar konstant att inte köpa ut och inte bjuda på alkohol, vilket man även börjat göra i England nu.

Där diskuterar man däremot begränsningar i utbudet och möjligheten att köpa alkohol,  när Sverige går i motsatt riktning. Borde det inte vara dags att inse att de minst 50 miljarder supandet kostar (ibland upp till 160 miljarder) måste minskas? Och kanske framförallt att allt lidande alkoholen skapar måste minskas drastiskt?

Är inte det en viktigare frihet att kämpa för?

media dn exp dag skd nsk


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Byt till midsommarafton

Jag har inget emot att vi har en nationaldag som firas, även om jag själv varken har firat den eller föregångaren Svenska Flaggans dag.

Däremot känns det som om det är fel dag som är vald, inte minst med tanke på hur få som faktiskt firar den.

Precis som förra året, så är min åsikt att den dagen som passar bäst att lägga nationaldagsfirandet i Sverige, är midsommarafton, eftersom det är en dag som nästan alla svenskar firar och en dag som firats i århundraden, för att inte säga årtusenden.

Jag själv är ju lätt allergisk mot sommaren, men jag förstår poängen med att man firar en sommardag i ett land med lång, mörk och kall vinter och att midsommaraftonen är den fest det oftast är, eftersom de flesta saknar sommaren och inte trivs under vintern.

Även om vi bor i ett land med fyra årstider, så tycks det ligga närmast den svenska folksjälen att njuta av sommaren och midsommarfirandet. Vilket gör den till den självklara nationaldagen för Sverige.

media svd svd svd svd svd svd exp exp gp gp gp gp gp gp gp hd hd hd hd hd hd smp ab ab ab ab ab ab ab ab kvp kvp dn dn dn dn dn dn skd skd skd skd nsk dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Ett utmärkt förslag

Det är i sanning ett utmärkt förslag att införa En köttfri dag i veckan, om inte av andra anledningar, så av miljömässiga skäl, eftersom kött kostar så mycket miljöutsläpp att få fram, jämfört med vegetabilier.

Naturligtvis så finns det anledning att göra det även av djuretiska skäl, eftersom det finns ett antal tveksamheter kring produktionen av djur i Sverige.

Själv skäms jag onekligen lite, eftersom jag inte är jättebra på att äta enbart grönt, även om det händer.

En tröst är ändå att det mest kött vi äter är vilt och är knappast särskilt behäftat med miljömässiga problem eftersom maten inte behöver odlas fram, utan märkligt nog blir mindre miljöproblematiskt än grönt som har odlats fram.

Själv är jag visserligen så bra kock att jag inte svälter ihjäl, men fantasilös nog att få problem att göra helt vegetariska middagar. Turlig nog har jag en sambo som är bättre på det här än mig och kanske går det att komma på något mer än falafel och quorn att äta.

En bra början att förändra det här tycker jag är att skolorna börjar med en dag i veckan där det är helt vegetarisk mat för alla, för att visa att det går att få god, mättande och näringsrik mat även av enbart vegetariska rätter.

Det brukar alltid bli gnäll kring den här typen av saker. Men ett större problem, som fler borde fundera över, är att vi under de senaste 20 åren ökat antalet kilo kött per individ, som vi äter per år i så hög utsträckning att det påverkar  både hälsan och miljön negativt.

media svd svd svd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Vad var det vi sa?

I Andra modeller ger fler jobb än jobbskatteavdraget, lyfter två av landets främst skatteforskare fram att jobbskatteavdraget och en utökning av den inte ger fler jobb eller ger mer drivkraft för att välja att jobba istället för att gå på bidrag. Något alla till vänster i politiken redan förstått...

Men deras analys visar att det inte längre är säkert att avdraget leder till ett ökat arbetsutbud, då den ökande nettoinkomsten riskerar leda till att individer i högre grad prioriterar att vara lediga. Båda anser också att jobbskatteavdraget har en konstruktion som gör det komplicerat för många löntagare att förstå hur det fungerar och som därför gör att de inte ändrar sitt beteende.

...

Hansson menar att avdraget i dag inte skapar tillräckligt tydliga incitament för dem med högre inkomster att jobba mer. För att undvika höjda marginalskatter skulle jobbskatteavdraget kunna riktas till grupper som är överrepresenterade i utanförskap och där tillhörigheten till den gruppen inte går att påverka genom förändrat beteende.

Exempelvis skulle avdraget kunna ges till ensamstående föräldrar med hemmavarande barn, eller till långtidsarbetslösa och invandrare. Vidare anser Hansson att ett riktat jobbskatteavdrag borde kombineras med avskaffande av värnskatten samt sänkt kapitalinkomstskatt. Det sistnämnda skulle stärka det direkta familjeägandet i svenska företag – den typ av ansvarstagande folkhemskapitalism som varit en bärande del i svensk ekonomisk historia.

 

I GP lyfter Lars Ohly och Jesper Odelberg fram att Låta ROT-avdraget gå till ökad tillgänglighet för de med funktionsnedsättningar.

Två bra artiklar som båda två ger något vettigt av skatteförändringar: En prioritering på utsatta grupper som behöver stöd framför att gynna dem som redan har det så bra ställt att de mer än väl klarar sig.


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Illavarslande över demokratins framtid

Jag tycker verkligen det är illavarslande att demokrati inte är så viktigt för dagens unga och att de kan tänka sig inte bara att sälja sin röst, utan även att låta Sverige styras av en stark diktator.

Hur kan detta komma sig? En möjlighet är den hypotes som min 16-åriga dotter lade fram:

– Alla pratar så mycket om hur bra det går ekonomiskt för Kina och hur bra de har det, och ingen talar om fattigdomen och förtrycket på landsbygden, så de kanske får intrycket att diktatur inte är så farligt.

Kanske det. Det är viktigt att notera att denna grupp unga inte är extremister utan kommer från alla politiska partiers sympatisörer. De har jobb och grundläggande utbildning i ungefär samma utsträckning som andra och samma grad av förtroende för institutioner som kyrka, universitet och försvar och olika typer av organisationer. De är varken mer eller mindre villiga att vara aktiva i olika former av protester och demonstrationer.

Exakt vad orsakerna är vet vi inte. Men låt mig spekulera i några möjligheter. 
Man kan till en början undra vilken demokratilära den yngre generationen fått sig till livs i grundskola och gymnasium? En historielös, mekanisk syn på demokratin (och marknadsekonomin) som inte tar upp dess normativa grundvalar, antagligen. Man måste då fråga sig vem som har utbildat dagens lärare i samhällskunskap och historia att servera en sådan demokratisyn. Det är bara att konstatera att vi på universitet, speciellt inom statsvetenskap, som utbildar de blivande lärarna i historia och samhällsvetenskap i så fall bär ett tungt ansvar.

Vi kan också notera att den här gruppen unga har betydligt lägre förtroende för politiska partier och politiker och att de läser dagstidningar och ser nyheter på tv i betydligt mindre utsträckning än andra. I stället får de sin information främst från twitter och facebook.

De politiska partierna från vänster till höger verkar alltså också ha misslyckats. Avsaknaden av politisk debatt baserad på tydliga ideologiska skillnader, där socialdemokratin talat om skattelättnader och högern fått utrymme att bli arbetarparti, kanske sänt budskapet att valet mellan partier inte spelar någon roll. 
Också tv och dagspressen, som ska informera medborgarna för att demokratin ska fungera, verkar ha misslyckats att nå dessa unga medborgare. Hur ser journalisterna och redaktörerna på sitt ansvar?

Jag kan inte säga mer säkert än vad forskningsledaren med dotter i citatet ovan säger, men jag hoppas på ett uppvaknande, inte minst av den allt mer världsfrånvände skolministern.

Vad jag däremot tror om det hela är att ett samhälle där demokratins grunder sällan diskuteras och där man, som hans dotter är inne på, hela tiden prioriterar ekonomisk vinst och personlig vinning framför rättvisa, jämställdhet, demokrati och jämlikhet aldrig kommer att ha demokrati som något uttalat viktigt.

Varför skulle man inte sälja sin röst där pengar är viktigare och där det är svårt att få fasta jobb till löner som går att leva på, samtidigt som man mer och mer definieras som individ utifrån vad man äger?

Att det inte heller finns tydliga ideologiska skillnader mellan partierna tror jag också spelar roll. Det ser jag däremot som mer svårlösligt, för de partier som försöker bryta av mot den normen får helt enkelt för få röster för att kunna spela roll.

Det är alltså ingen som helst slump att ett parti som sd, som i tiden ligger så nära nazismen ideologiskt får så många röster som de får bland unga.

Det absolut enda goda jag kan se av allt det här är att det bör komma en vänsterideologisk sväng, främst bland unga, inom ett antal år, för att man tröttnar på orättvisorna om man inte tillhör de grupper som är prioriterade.

media svd ab hd gp gp gp gp hd hd exp exp exp dag dag dag dn dn dn skd smp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Äntligen någon som förstått!

Vad skönt att få läsa att någon kommit fram med ett betydligt bättre förslag än Fas3 och något som är bättre än tidigare socialdemokratiska förslag, i det stockholmska oppositionsborgarrådet Karin Wanngårds förslag till lösning för långtidsarbetslösa, som hon beskriver i Praktik bör kunna likna ett vanligt arbete.

Utöver de sedvanliga och vettiga utbildningarna så föreslår hon även följande:

Även i framtiden kommer det att behövas praktik och företag som tar emot arbetslösa för att de ska kunna visa vad de går för. Men vi kan ställa högre krav på de företag som får skattemedel, så att de går till seriösa aktörer, inte till dem som vill få fördelar gentemot sina konkurrenter genom att lura systemet. Genom att höja kraven kan vi omfördela resurserna så att de seriösa aktörerna får en högre ersättning för sin insats.

I dag finns det en paradox i arbetsmarknadspolitiken. Å ena sidan får inte arbetslösa göra arbetsuppgifter som allt för mycket liknar ett vanligt jobb. Det tränger bort reguljära jobb, det snedvrider konkurrensen med andra företag och det gör att människor inte får betalt trots att de arbetar. Å andra sidan ökar chansen att få anställning – på samma företag eller på något annat – ju mer upplägget och innehållet i praktiken liknar ett vanligt jobb.

Jag vill att Stockholm ska gå före även här med en försöksverksamhet. Mildra eller ta bort bestämmelserna om att praktik inte får likna ett vanligt arbete. Men skärp bestämmelserna så att enskilda arbetsgivare inte kan utnyttja detta och sätta det i system; till exempel genom att begränsa eller helt ta bort möjligheten att ta in en ny praktikant efter att den tidigare har slutat. Det skulle minska möjligheten att missbruka olika offentliga jobbsatsningar och istället ge incitament att erbjuda vanlig anställning efter att praktiken avslutats.

Det skulle gynna de företag som verkligen vill expandera eller som bara vill ge ett ärligt bidrag till att någon medmänniska får bättre fotfäste på arbetsmarknaden. Det är dags att ge tillbaka människor värdighet och att sluta dela ut Stockholmarnas pengar till dem som skor sig på de arbetslösa.

Jag vet att många inom vänstern, både sossar och vänsterpartister, är allergiska mot att ge företag bidrag eller lättnader i arbetsgivaravgifterna och dylikt. Men jag tycker man kan göra det också, exempelvis under ett halvår, för att få lära upp en ny person.

Men att, i paritet med vad som föreslås ovan, man är stenhård med att den som inte anställer någon som gjort praktik som helt eller delvis bekostats med skattemedel på minsta lilla sätt, ska ha oerhört svårt att få någon i praktik på samma sätt igen.

Märkligt nog så har det här landet, i synnerhet under alliansregeringen, utvecklats till ett land där privatpersoner har oerhört svårt att få de pengar de behöver för att klara sig vid sjukdom eller arbetslöshet, samtidigt som företag kan bygga stora vinster på samma skattepengar och samtidigt välja att inte beskatta dem alls i landet de verkar...

Det priset ska vi inte betala, även om många verkar vilja ha en riktigt fattig underklass som jobbar för pengar som inte går att leva på...


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Olämpligt uppträdande är illa nog

Kungahuset och alla turer skrev jag om i Som sagt tidigare... och det är svårt att inte fortsätta tycka lite synd om honom som person, som verkar vara så i händerna på dåliga rådgivare och eget dåligt omdöme...

Däremot kan jag inte säga att jag håller med om Aftonbladets resonemang, att han borde kliva av för folkets skull. Inte ens kungen bör "dömas" till avgång om han inte går att bevisa om att ha gjort något olämpligt eller olagligt. (Trots att han då i princip inte kan göra något olagligt eftersom att han inte kan åtalas.)

Förhoppningsvis kommer de så omtalade bilderna fram snabbare än väntat och gör de inte det så lär kungen sitta till döddagar, bokstavligt talat.

Smålandspostens konservativa ledarsida försvarar kungen med att han inget olagligt gjort, även om det som sägs är sant. Men ärligt talat så kan man bli av med sitt jobb även om man "bara" gör olämpliga saker. Är man ordförande i utrikesnämnden, som behandlar utrikespolitiska uppgifter, ibland med innehåll som vanligt folk aldrig får reda på på grund av rikets säkerhet, så är det direkt olämpligt att utsätta sig för risken att bli utpressad av kriminella eller främmande makt.

Är man kung kan man däremot aldrig bli av med sitt jobb, eller dömd om det nu är något kriminellt, hur illa man än bär sig åt. Att andra länder också har åtalsimmunitet helt och håller eller i viss mån är knappast en ursäkt för något. Det är lika illa där som här att man inte behandlar alla medborgare likadant gentemot lagen.

Det är åtminstone skönt att se att inte politiker har åtalsimmunitet här, för då skulle man kunna skylla på korvköp istället för utnyttjande av prostituerad, som en moderat politiker försökte göra...

media ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab dn dn dn dn dn dn dn gp gp lot exp gp skd nsk dn dn dn exp exp exp exp svd svd svd svd svd hd hd dag dag dag dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Som sagt tidigare...

Som sagt tidigare, så har allt konsekvenser, och det är nu den konsekvensen av sitt och andras agerande som får kungen att agera och Tala ut inför en TT-reporter.

Jag hoppas verkligen att det blir en riktig intervju och inte en mesig tillrättalagd snäll intervju, som det brukar bli när det gäller kungahuset.

Lite kritiskt granskande är på sin plats eftersom det ändå gäller skattepengar och en bidragstagare av stora mått...

Uppdaterat Kungen nekar all kännedom om det som läggs honom till last, vilket inte alla tror på... Det bästa som kan hända nu är om bilderna kommer fram och publiceras.

Det näst bästa verkar redan ha hänt, att man öppnat för diskussionen kring monarkins framtid. Det vore mycket märkligt men intressant om den här affären slutade med att monarkin störtas.

Fast märkligast av allt är kanske ändå att jag som är emot monarkin tycker synd om kungen. Han verkar ha väldigt lite att säga till om själv och jag vet inte om det är han själv eller att han har dåliga rådgivare som säger åt honom att först inte kommentera de här påståendena och sen säger, vilket är försent, att han ändå ska göra det...

media ab ab ab ab ab ab ab hd hd hd hd hd hd hd hd hd gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp gp dag svd svd svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dn dag dag dag dag dag dag dag dag skd skd skd nsk nsk nsk exp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Och det missnöjet lär öka...

Jag noterar att svenskar är mer missnöjda med välfärden än sina nordiska grannar och är minst nöjda med sjukförsäkringar, barnomsorg, skola, pensionssystem, socialbidrag och arbetslöshetsersättningar.

Det är knappast förvånande att så är fallet, med tanke på hur mycket som skurits ner på de områdena till förmån för skattesänkningar, jobbskatteavdrag och rut- och rot-avdrag... Något som indirekt drabbar ungas psykiska hälsa. Men Kd vill ju satsa på den nu, så kommer de att försöka nå till roten av det onda eller vill de bara bota symptomen?

Sen är inte SEB, som ligger bakom debattartikeln i dagens DN någon neutral aktör som talar för allmänhetens bästa, utan snarare någon som ser en möjlighet att tjäna pengar på det här:

Det är uppenbart att svenskarna inte är nöjda med det som erbjuds dem. Skillnaden mellan vad skatteinkomsterna kan bära och vad folk önskar få ut är stor. Och den skillnaden kommer att växa framöver när försörjningsbördan blir tyngre och kraven höjs med en åldrande befolkning.

Svaren tyder på att många svenskar är redo för en fördjupad diskussion om glappet mellan kraven på välfärdens institutioner och vad de förmår att leverera. Välfärdsstudier från SEB och andra visar att det kan finnas en ny grogrund för ett sådant samtal. Undersökningar visar att svenskarna prioriterar välfärden så högt att de kan tänka sig att komplettera offentliga system med egna lösningar för att få större trygghet inför arbetslöshet, ålderdom och sjukdom. Inte för att svenskarna på ideologisk grund dömer ut offentlig finansiering av välfärden, utan för att önskemålen är större än vad det allmänna erbjuder.

(Fetningen på slutet är min egen).

Ett naturligt förslag för den som verkligen värnar om välfärden och tryggheten är att se till att den kommer alla till del, vilket det knappast gör när det gäller privatfinansierade lösningar. De som har råd att betala för dem är de som redan har tillgångar, bäst hälsa och högst lön och är i minst behov av extra försäkringar. En utslagning som nu kommer att börja redan från låg skolålder...

De som däremot  är någon av de som redan har de lägsta möjliga lönerna och som Timbro tycker ska ha ännu lägre löner, kommer naturligtvis aldrig ha råd med privata försäkringar. De lägsta lönerna enligt avtal som jag känner till är på ca 13 800, vilket knappt är möjligt att överleva på, om du bor själv och inte har turen att hitta ett boende som är väldigt billigt och ligger nära din arbetsplats.

Anders Svensson konstaterar att det finns många länder i form av Grekland och Portugal som har betydligt lägre lägstalöner än Sverige, men som ändå har betydligt högre arbetslöshet och att motsatsen råder i Tyskland, Sverige, Danmark och Norge som har högre löner.

Det är med andra ord inte så konstigt att många blir nostalgiska och blickar bakåt inom politiken, när det gäller att suga ut de med minst inkomster och möjligheter, trots att ekonomin går lysande i landet.

Dessutom så har jag svårt att se att man inte skulle kunna få samma effekt genom att sänka de högsta lönerna istället. Det kommer dessutom att drabba färre personer, om man ger dem samma procentuella sänkning som man tänkt ge de med lägst lön. Det finns ett större uppdämt behov av att spendera pengar hos de som haft lite pengar under längre tider och finns en sammantaget större köpkraft.

Till sist så kan jag notera, igen, att sd skiter i demokrati och mänskliga rättigheter, så fort det inte gynnar deras egna agenda, när de uttalar stöd för Rysslands övergrepp på sina grannländer.

media ab ab ab exp exp ab gp skd skd nsk nsk hd hd dn dn dn dn dn dn dn dn hd hd svd svd svd svd svd svd svd svd dag


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Vems frihet är det som är viktig?

I SvD:s ledartext Glädjedödare mot glittriga lådviner kan man läsa följande argument:

I Glädjedödarna frilägger Svensson mekanismerna bakom paternalismen och skärskådar effekterna av den förmenta omsorgen. Resultatet är en mycket god argumentsamling mot förbudspolitik.

Men, undrar nu vän av ordning, är verkligen rosé i pappväska syftet med den liberala demokratin? Är det för detta vi slåss? Nej, men friheten att ha roligt är nog så viktig, och känslorna bland dem som utsätts för regleringarna (ofta lågutbildade, unga, kvinnor, underklass, förortsbor) ska sannerligen inte föraktas.

Själv undrar jag försynt om det inte är viktigt, ja ännu viktigare, att inte skapa en större ofrihet för alla de som direkt eller indirekt råkar illa ut för alkoholens verkningar? Där kan man tala om verkligt glädjedödande för alla de som är missbrukare, har en förälder eller partner som är missbrukare, blir misshandlad av någon som är berusad eller får sitt barn dödat av en rattfyllerist.

Vari ligger friheten för alla de drabbade och varför är inte den friheten att få slippa undan skadeverkningarna av alkoholen viktigare än den anses vara idag? Konstigt nog så verkar den friheten inte alls gå att kombinera med liberalism...

media exp svd dn hd svd svd svd svd


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!